FilipsFilmBlogg

När vi blev tillsammans älskade jag dig och jag lovade  mig själv att inte såra dig.  Du var min bäste vän, min kärlek, mitt allt. Till den dagen du smsade mig och skrev ”Jag har tänkt lite på oss”

Jag visste vad du ville, men ville inte tro att det var det. Senare så visade det sig du ville göra slut och ta en paus och hitta tillbaka till dig själv. Senare så hamnade jag i depression och allt gick utför. Även vår vänskap. Jag visste du var ledsen trots allt som hänt och  att det  fanns hopp kvar. Jag vet du var sårad, det var jag med. Du kunde till och med titta mig djupt i ögonen och säga ”Det är över nu”.

Varje dag sen dess har jag förändrats, har försökt bättra mig. Jag tänker hela tiden nu varför? Jag var deprimerad, ledsen, men jag var tvungen att vara stark för nu trots alla svårigheter vi gått igenom var jag hos dig. Tills den dagen vi gick skilda vägar. Jag vet det, jag kan bara inte acceptera och förstå det händer. Om jag bara visste att den dagen då allt hände var den sista dagen så skulle jag hålla dig hårt och aldrig släppt taget. Kramarna, viskningarna, att få se dig. Det var det sista. Jag kan känna dina armar falla långsamt och du är borta. För mig börjar tårarna rinna. Vi älskade varandra och hade kul ihop, men detta är det sorgliga slutet. Det blev som de önskat. Jag vet att du är glad nu när vi inte har någon kontakt längre, att du mår bättre nu, men jag. Här står jag enormt sårad av mig själv. Förkrossad som om att en vass pil från en pilbåge träffat mig rakt i hjärtat.

Detta året är över nu och hur ska jag kunna börja om på nytt? Jag är ledsen om du ser mitt liv rasa samman. Jag vet jag inte kan få tillbaka dig, och det kommer jag att bära med mig resten av livet. Ha dig med mig. Det var ett halv år sedan vi gjorde slut nu och det har varit det längsta och mest jobbigaste jag gått igenom… Den mest smärtsamma tiden jag haft i mina 19 år. De ledsamma nätterna påminner mig om de dagarna vi hade, tiden du valde att vara singel och även när du övergav mig helt. Även tystnaden påminner om våra bråk, all smärta vi gått igenom och allt jag har ställt till med.

Du låter mig lida i tysthet tills jag kommer över dig. Tills jag blir mig själv igen. Jag ger dig ett löfte för att allt ska bli bra igen att jag ska komma över dig, men du kommer alltid att vara en del i mitt hjärta. En del av mig. Jag säger det en gång. Inte mer. Jag har sett världen allt från Sverige till Norge vidare till Mallorca, Turkiet och Tunisen. Aldrig ALDRIG! Har jag sett en sån underbar person som dig.

Den som får dig bör vara lycklig. Såna som dig finns det inte gott om. Min kärlek och mitt misstag. Jag ska försöka glömma dig nu, göra livet bra för dig och göra dig fri. Kan ta ett tag, men ska försöka om det är det du verkligen vill. För dig kommer det verka vara ord, men för mig. Jag ska göra så gott jag kan. Detta kommer bli det svåraste jag någonsin har gjort för jag älskar dig fortfarande och denna kärleken, det är allt jag har.

För dig kanske detta bara är ord skrivna på en blogg, men för mig är det så mycket mer, en sann kärlek till världens bästa Törebodare. Jenny Larsson vars hjärta är ett gott hjärta av det renaste guld som finns på denna planet. Ett hjärta hon ska vara rädd om. Såna som henne finns det inte gott om.