Minnen, saknaden och den eviga kärlekens tecken
Första…
Ja en ganska tråkig historia det där som ni nyss läste. Känner igen mig själv hos både Julia och Adam. När jag skrev den gjorde jag inte det, men efter denna terminen så har jag det. Jag vet jag inte borde skriva detta, men vet inte hur många det är som läser min blogg. Kan inte se det. Kan vara en. Kan vara flera. Ser man tillbaka på tiden de senaste tre åren har det hänt massa saker. Första året kände jag mig ensam och satt längst bort i ett klassrum, med två andra. Till en början pratade viinte mycket, men det blev allt mer och mer prat mellan oss. Vi blev vänner. Under denna tiden så hade jag svårt för att äta dels för att jag inte var hungrig, vi åt för tidigt och jag oroade mig för min vän Felicia på den tiden. Med tiden blev allt bättre. Jag började äta, hopn mådde bättre och jag kände mig inte lika ensam. Faktum är att vår klass blev som en liten familj. IVB.
Andra…
Andra året på min skola var mycket bättre. Samma gamla vänner sen förra året och en del nya. Bland dessa fanns Emma. Min blivande tjej.Även här kändes vi som en familj. Vi delade glkädje och sorg med varandra. Spelade kort. Vi började skapa lag som ”Girlpower” och ”Gayklubben” när vi spelade kort. Vi fuskade även lite med spelet. Vi bytte kort med varandra jag och Niklas. Kunde det bli bättre? Ha en bra klass, kompisar och en bra flickvän? Med tiden i mitt första förhållande så gled vi tyvärr isär från varandra. Hon började umgås med en kille från TELIT som blev hennes kille. Jag hade svårt att släppa henne, men det blev värre, men det visste ju inte jag om då. Efter detr så sa vi upp kontakten. Pratade inte med varandra på fritden så mycket. Knappt i skolan häller för du var jämt med din nya kille. Nåja dagarna gick och även månaderna.
Tredje året
Nu var vi inne på början av tredje året. Skolan hade bara blvit bättre och bättre. Vissertligen hade vihaft en del problem med vilka lärare vi skulle ha och lokaler, men nu var allt bestämt. En fast anställd guld lärare utan att överdriva och fjäska på 4- års programmet. Nu kommer Ven längsta historien som jag inte vet om jag ska berätta, men som sagt vet inte hur många som kommer läsa detta och ingen kommenterar och ja vill kunna skriva av mig då jag inte kan sova. Året började sin första dag i Media salen där en stressande försenad ung, vacker tjej kom in. Jag hade sätt henne på praktiken, men trodde aldrig att hon skulle börja i media. Jag vill inte nämna hennes namn här så vi kallar henne Frida. Till en början var vi båda väldigt blyga och jag vågade inte prata med henne. Var rädd att hon inte skulle gilla mig. En dag så funkade inte den dator jag hade så min lärare sa jag kunde sätta mig bredvid Frida. Nu hade jag chansen. Jag kunde prata med henne. Hon verkade vara en snäll och trevlig tjej, men jag kunde ändå inte få ut ett ord. Jag ville lära känna henne, vara hennes vän, men vågade inte säga något. Vad skulle jag göra? Allt jag gjorde var att titta på henne och hennes skärm och allt ja fick fram var ”Behöver du hjälp?” ganska patetiskt va? Nåja en dag så satte jag mig vid min lärare olch åt med honom på lunchen, han satte sig vid Frida. Jag som ännu var för blyg för att visa att jag ville vara hennes vän tog mod till mig och frågade om hon skulle gå på den kommande matfestivalen. (Skövdes största nöje karusellerbalndad med mat) Hon skulle det och se på bland annat EMD. Jag sa att jag med skulle gå på det fast på andra vägnar. Att jag skulle jobba. Fredagen innan om jag inte minns helt fel undrade hon om jag ville följa med henne på matfestivalen någon dag. Jag tackade ja till detta och vi gick tillsammans hon, hennes kompisar, bror, styvbror också jag.
Matfestivalen
Denna dagen hade vi det väldigt trevligt. Hennes kompisar skojade hela tiden om att vi var så söta ihop och att vi borde pussa varandra. Varken hon eller ja ville det. Senare den dagen så gick hennes kompisar och satte sig i ett cafe där inte Frida kom in. Jag höll henne sällskap och vi lärde känna varandra på riktigt. Hon började frysa och jag gav henne den jacka jag hade på mig. På sen timamrna så började en i gänget bli full och gick in i en bar. Gänget följde efter för att få ut honom så de hann med bussen ensamma blev jag och Frida ute. Vi sa inte så mycket till varandra, men vi båda var fortfarande blyga. Vi stod där ute ca en timme och frös innan de kom och fick brotom till bussen. På natten när jag kom hem skickade jag ett sms ”Hej Frida, tack för idag hade det jätte trevligt, men tror vi fått ett problem. Tror jag börjar få känslor för dig.” som svar fick jag tillbaka ”Hej. Tack själv det kan vara ett stort problem och även ett mindre beroende på vad vi känner och händer”
Nyförälsken
Ett par dagar senare blev vi tillsammans. Månaderna gick och ja var skolans lyckligaste kille. Visserligen hade vi haft gräl, men vi älskade varandra för det ändå. Tills en dag då hon blev osäkeroch ville göra uppehåll. En vecka senare var vi tillsammans igen med både bra och dåliga stunder. En dag i skolan fick jag ett sms om att hon ville göra slut. Jag blev väldigt ledsen varför? Nu vet jag varför, men tänker inte gå in på det.
Förhållandet
Under vår tid hade vi massa gräl, men även bra stunder med. Upp till 95% av alla bråk var tackvare mig. Jag hade gjort saker jag själv inte lagt märke till och jag startade de flestra gräl vi hade. Vid nyår såg hon vad som hade hänt. Eller hon trodde sig se saker. Jag kan erkänna jag gjort fel det har jag.
När Frida sov hos mig tycker jagvi hade kul. Vi såg på film, satt vid datorn, myste och tittade på Idol och sminkade oss. Vad jag inte såg var det saker hon såg.
En annan kille
När jag ser min egen spegelbild ser jag inte den personen du blev kär i. Jag ser ett monster. Var är den trevliga, glada och omtänksamma killen? Du var inte ute efter en kille som ställer till bråk och försöker hålla på med andra tjejer som inte häller säger mycket vettigt.
Saknade minnen
Varje dag tänker jag på oss två. På vår tid hur allt kunde bli så fel. Det var inte meningen något av detta skulle hända, men det gjorde det. Du var mitt allt. När jag försöker glömma dig så mår jag dåligt. Vill inte det, men jag vill häller inte du ska må dåligt. Inte nu då du redan har det jobbigt. Förr för ett år sedan trodde jag att jag visste vad kärlek var, men jag hade fel. Märkte jag när jag träffade dig. Du var en glad, snäll, trevlig människa med ett hjärta av guld som älskade att skoja och ha kul. Nu ett halvår senare har vi alla förändrats, men inne i dig ser jag fortfarande samma person som för ett halvår sedan och lika söter är hon med. Den vackraste varelsen på denna jord.
Ett halvår & kär
Så varför skriver jag detta för egentligen? Jo föratt jag fortfarande älskar henne och vill berätta för alla hur jag är som pojkvän. Hur jag betedde mig mot den som betydde mest för mig. Önskade att allt kan bli som förr, men man lever inte med en ande. Vill inte verka desperat och förväntar mig inga fler förlåt från Frida och höra henne säga ”Vi kan försöka på nytt” är ett ord som bara existerar i min dröm. Hon skulle aldrig ta tillbaka mig efter allt som hänt. Efter alla bråk. Försöker gå vidare, men det är inte lätt. Hon var mitt allt.
Jag skulle kunna göra vad som helst för att få henne tillbaka. Jag skulle kunna bättra mig och bli annorlunda, bli en bättre människa, men vad lönar det sig till? När hon ej vill ha mig? Om du läser detta hoppas jag du förstår hur mycket jag älskar dig. JAg skulle kunna ge min själ till dig för att få dig tillbaka. Vad som helst, men det sakulle inte funka. Finns ingen utväg ur det vi hamnade i. Jag skulle kunna ge och göra vad som helst för att få dig tillbaka, men det jag vill nå kommer jag aldrig att nå. Du litade på mig och såg upp till mig, men sedan som tack så svek jag dig. Man kan inte ändra de val man redan har gjort. Vad är jag för kille egentligen? Jag har alltid försökt vara en snäll kille mot dig, men när det tog slut slut blev jag helt annan och helt kocko
Ett ensamt förlåt
Hoppas du inte tar illa upp när jag skriver detta och hoppas på att det är okej jag lägger upp det. Vet vi haft bråk och pratat om olika saker, men vill att alla ska se vad jag varit för pojkvän. Hur jag visat för dig hur mycket du betyder för mig. Jag förväntar inget godkännande från dig vi kan bli tillsammans igen, men man kan alltid hoppas och tro för jag älskar dig än lika mycket som den första dagen jag såg dig