Mitt sätt att uttrycka mig

Som Jämte och skräckfilmsälskare blev jag överlycklig när jag läste om den nya filmen Psalm 21. Det är mycket riktigt en skräckfilm som utspelar sig i Jämtland och den ökaäda byn Borgvattnet som har en hemsökt prästgård. Nuhar jag sett filmen och reaktionerna är överhängande positiva.

Att den utspelar sig i Borgvattnet är mest en kuliss. Man har använt sig av namnet eftersom det redan finns ett visst intresse för det. Men prästgården (ni vet förståss redan att det är två präster som bär upp storyn?) får vi inte se. Jag tänker inte dra igenom storyn, ni kan läsa på baksidan av dvd:n om det skulle vara så.

Men jag kan säga att filmen rör sig mer på berättarplanet än handlingsplanet. Det händer inte mycket rent konkret, men med många stämningsfulla tillbakablickar får vi se backstoryn. Och som vanligt när en film utspelar sig i glesbygden är människorna kufiska och konstiga.

Men filmen är snygg. Effekterna är riktigt stämningsskapande och ger liv åt en annars aningen tunn story.

Och så måste jag klaga lite grans. Gamla tanter som levt hela sitt liv i den Jämtländska glesbygden talar inte någon form av sydsvensk dialekt. Och personerna i filmen kan inte ens uttala Hammerdal rätt. Det drar ned upplevelsen, även om folk utifrån förmodligen inte bryr sig ett skit.

Nåväl. Höjdpunkten är avtoningen där den unge prästen återigen står i predikstolen. Filmen rider mycket på den kristna tematiken och vare sig man är troende eller inte så är det snyggt.

Jag kan lätt tänka mig se filmen igen. (framför allt för scenen när Henrik konfronteras med sin döde far. Huvva.)

This entry was posted on onsdag, 23 februari, 2011 at 9:53 f m and is filed under Uncategorized. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.