1. Mathematics is the language of nature.
2. Everything around us can be represented and understood through numbers.
3. If you graph these numbers, patterns emerge. Therefore: There are patterns everywhere in nature.

Ibland så händer det att man springer på filmer som Pi, filmer som lämnar tittaren omtöcknad och i mitt fall nästan lite mållös. Pi är Darren Aronofskys debutfilm och vilken debut det är! Filmen handlar om Maximillian Cohen, ett matematiskt geni, och hur han försöker finna ett samband mellan börsmarknaden. Ju närmar sitt mål han kommer desto mer uppslukas han av matten och han börjar söka efter det samband som binder ihop hela naturen, vilket inte visar sig vara lätt för hans paranoida hjärna.

Det första man lägger märke till är det gryniga svartvita fotot som sätter stämningen perfekt. Fotot är väldigt, väldigt vackert men också rått och mörkt. Kombinerat med bilden så varvar Aronofsky dels techno-musik och industriella ljudeffekter, jag är verkligen inte ett fan av det förstnämnda men det funkar väldigt bra i Pi och det bygger upp en underbar och fascinerande ljudbild. Storyn är ganska smart men den är framför allt engagerande och spännande, och stundtals fann jag filmen också ganska obehaglig. Skådespelarna sköter sig bra och effekterna är bra. Man märker också en tydlig influens av David Lynch’s kultfilm Eraserhead i Pi, hela filmen doftar Eraserhead men kombinerat med matematik och inte i närheten av lika svår att förstå, och det är ju verkligen inget negativt.

Jag vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta det hela. Det är en riktigt, riktigt bra film, på snudd till fantastisk. När jag precis hade sett filmen så var jag mållös, jag saknade ord över hur bra den var och jag var helt övertygad om att den var värd en 9:a, ju mer jag funderar över filmen så känns det dock som en väldigt stark 8:a. En fascinerande film är det hur som helst och atmosfären är något utöver det vanliga.

~ by jack on mars 5, 2009. Tagged: 1998, Aronofsky, Pi