Ytterligare en film av Woody Allen. Den här skiljer sig dock väldigt mycket ifrån Sleeper. Här har vi återigen en ganska mörk Allen, filmen handlar om en författare som dricker alldeles för mycket alkohol, tar alldeles för många piller och knullar alldeles för många horor. Han har förstört sina äktenskap och sina relationer genom sina böcker där han har skrivit om sin familj och sina förhållande och därmed ställt till det både för sig själv och dem han har skrivit om. Den skola som han tidigare gick på (och även blev utsparkad ifrån) har dock bestämt sig för att hedra Allens karaktär (som för tillfället lider av skrivkramp) och han beger sig på en resa till skolan och under resan så återupplever han gamla minnen.

Filmen är som sagt mörk, det är den första filmen av Allen där jag har hört någon säga ordet ”fuck” (det används väldigt ofta dessutom), vilket känns både annorlunda och lite spännande, samtidigt som det passar in. Man märker också Allens influenser av Bergman, filmen känns väldigt mycket som Smultronstället (fast långt ifrån lika bra), vilket så klart inte är helt fel. Det är en underhållande film med bra karaktärer och bra dialog, den kunde dock varit mycket, mycket bättre. Den håller inte hela vägen ut och den är lite ojämn. Skådespelet är dock bra, det bjuds på många passande rollprestationer och Allen klämmer också in en hel del roliga skämt även om jag ifrån början trodde att den skulle vara roligare. Det känns även som en av Woodys mer vågade filmer till alltifrån språket, till klippningen och uppbyggnad och det är alltid roligt att se.

6/10

~ by jack on februari 13, 2009. Tagged: Film, Woody Allen