Så mycket snack och så lite sevärd film. Överallt hör man talas om Fight Club. Mästerverket. 90-talets bästa film och jag vet inte vad. På väldigt många forum så höjs den till skyarna och med tanke på att Se7en är en riktigt bra film så är det klart att man blir lite smått intresserad. Fight Club är dock inte bra. Jag gillade den inte det minsta faktiskt.

Väldigt kortfattat så handlar Fight Club om en kontorsarbetare och en man som säljer tvål som av en slump träffas på ett flygplan. Dem går ut för att ta sig en öl tillsammans och kommer på idén att börja slå varandra och inser att det är ett sätt att avregera sig på, att det är en fantastisk känsla att slåss. Så dem startar Fight Club, dit man kommer för att slåss. Fight Club växer oerhört snabbt och snart finns det klubbar i flera städer och en revolutionstisk rörelse börjar ta form.

Problemet är att det känns som att Fincher är inkonsekvent. Han kan inte bestämma sig för om han vill göra en surrealistisk film eller en kommersiellt gångbar film utan försöker kombinera de två och det slutar med massor av kompromisser. Jaja, han slänger in lite enstaka bildrutor som inte passar in, han försöker vara häftig, han försöker få oss att inse att materialism är skräp (vilket är det) men i slutändan känns det bara kvasiintellektuellt och pretentiös. Det känns löjligt och tråkigt. Inte blir det bättre av att filmen har en helt fruktansvärd twist som både är idiotisk och ologisk.

Allt är dock inte dåligt med filmen, skådespelet är rätt bra och den ser rätt bra ut ibland (om man bortser ifrån filmens intro-credits, som är riktigt smaklösa). Storyn är dock tråkig, karaktärerna är tråkiga och filmen är på tok för lång. Finchers försök till att vara häftig slutar i parodi och det känns bara kvasiiintellektuellt i slutändan. Tyvärr.

5/10

~ by jack on april 6, 2009.