Den största anledning för mig att se den här filmen var på grund av Roberto Benigni som jag tidigare har sett i några filmer av Jim Jarmuscb (som jag älskar), att La Vita é bella dessutom vann oscars och hyllades utöver världen gjorde mig ytterligare sugen på att se den. Som tur var så gick den på TV:n för någon vecka sedan och jag passade då på att se den, och jag blev väldigt besviken.

La Vita é bella handlar om en man vid namn Guido Orefice och filmen är i stort sett updelad i två delar, i den första delen så handlar filmen om hur Guido försöker charma sitt livs stora kärlek med sin humor medans del två handlar om hur Guido och hans son hamnar i ett koncentrationsläger (filmen ut spelar sig under andra världskriget) och Guido lurar sin son att det hela är en lek där vinnaren får en egen stridsvagn . Den första halvan har ett större fokus på komik och består snarare av en hel del löst ihopsatta sketcher, problemet är bara att dem sällan är särskilt roliga trots Benignis komiska timing som är riktigt bra. Den andra halvan är betydligt allvarligare och Guidos försök att hålla sin son ovetandes om hemskheterna som pågår runt honom är både rart och känslofullt, men även nu finns en hel del skämt.

Det största problemet med filmen är skämten, det är en dramakomedi men skämten är sällan roliga och satiren funkar tyvärr inte alls. Den första delen av filmen är dessutom ganska tråkig, karaktärerna känns oengagerande och Guidos jakt på sin kärlek blir snabbt repetitiv och ointressant. Man bryr sig egentligen inte om det hela och när skämten inte heller funkar så finns det ingenting som håller en kvar. Som tur är så rycker den upp sig i andra halvan när den blir lite allvarligare, den är fortfarande inte rolig men nu är den i alla fall rar och lite känslosam i alla fall, trots att den aldrig rycker tag i tittaren lika så mycket som den har potential att göra. Jag hade förväntat mig mer, stundtals satt jag bara och väntade på att den skulle ta slut, men i slutändan så är det en hel okej film.

6/10

~ by jack on mars 30, 2009.