När man talar om Scarface så tänker dem allra flesta på De Palmas film ifrån 1983 med Al Pacino i huvudrollen (”Say hello to my little friend!”), vad många däremot kanske inte vet är att det faktiskt är en remake av en film ifrån 1932. Den enda skillnaden när det gäller storys är väl dels att karaktärerna har olika namn men också att i originalet så rör det sig om alkohol medans det i remaken är ett drogimperium som han driver. Eftersom remaken är gjord 50 år senare så utspelar den sig också under en helt annan tidsperiod men annars så är filmerna i stort sett likadana.

Paul Muni har huvudrollen som den instabila och ambitiösa gangstern Antonio ’Tony’ Camonte som klättrar inom de kriminella rörelserna ifrån en småskurk till en storgangster men vars sug efter mer makt i slutändan blir hans undergång. Muni har medvetet sminkats och filmats så att han skall vara oattraktiv och det är han, han är fortfarande riktigt cool dock, han leverar sin dialog klockrent och har gott om stil och han passar helt enkelt utmärkt som gangster. Howard Hawks gjorde filmen för att uppmärksamma problemet med den ökade gängkriminaliteten på 30-talet och han gjorde den ihopp om att regeringen skulle göra något åt problemet. Jag gillar Hawks stil, filmen är riktigt snygg och stämningsfull. Filmen är, självfallet, inte lika grov som remaken men den var för sin tid oerhört kontroversiell och ovanligt våldsam för att vara ifrån 30-talet, allting är dessutom gjort med sådan finess att den ser betydligt bättre ut än remaken.

Filmen är hård och allvarlig men Hawks slänger också in lite komik i det hela och det funkar faktiskt oväntat bra. Scarface är spännande, engagerande, cool och underhållande samtidigt som den bjuder på viktig samhällskritik. Framför allt så är det dock ett fantastiskt hantverk av Hawks och en riktigt bra film och den är bättre än remaken, tyvärr lär den väl dock aldrig ses av lika många människor.

8/10

~ by jack on mars 21, 2009. Tagged: Film, Howard Hawks, Scarface