Få saker här i världen intresserar mig lika mycket som rymden och allt som hör därtill. Ända sedan jag som barn förälskade mig i Star Wars så har SCI-FI varit någonting som jag funnit fascinerande och spännande. 2001 är utan tvekan den ultimata SCI-Fi-filmen i mina ögon och när jag såg den för första gången så älskade jag den inte bara vid första ögonkastet utan det var dessutom den filmen som hjälpte till att ta mitt filmtittande till en ny nivå. Den blev genast min favoritfilm och sedan jag såg den för första gången så har jag sett den ytterligare ett antal gånger och det är fortfarande min absoluta favoritfilm. Eftersom det idag är 10 år sedan geniet Stanley Kubrick dog så kände jag för att hedra honom med att se hans främsta verk, 2001: A space Odyssey.

Filmen tar oss på en lång resa med sin start vid människornas begynnelse. Här får vi följa ett gäng primater som ser ut att leva till synes vanliga liv, men en dag så dyker plötsligt en mystisk monolit upp och helt plötsligt börjar primaterna använda redskap och gå på två ben. Efter det så hoppar man i tiden till 2001 och då har man på månen grävt fram en likadan monolit men den här skickar iväg en signal till Jupiter och man bestämmer sig för att skicka iväg en forskningsexpedition på fem personer och en superdator för att undersöka vart signalen leder.

Det är en fascinerande film. Intrigen må låta simpel men filmen presenterar en hel del komplexa och intressanta frågor och första gången jag såg den så satt jag som ett frågetecken i slutändan. Nu när jag har sett den flera gånger så har stora delar av filmen klarnat för mig men det är fortfarande några enstaka scener som jag finner smått mystiska och varje gång jag ser filmen så upptäcker jag nya saker, jag tror dock aldrig att jag kommer förstå filmen helt och hållet. Trots att jag inte förstod mycket första gången så var jag dock likväl fullkomligt uppslukad av vad som visades på skärmen och det är tack vare det fantastiska hantverket. Ifrån första scenen till sista så är atmosfären otroligt tät. Fotot är bland det snyggaste jag har skådat och specialeffekterna står i en klass för sig och det trots att filmen är runt 40 år (!)gammal.

Dessutom är känns filmen väldigt realistisk, det är förmodligen den mest realistiska science-fiction-filmen som har gjorts. Kubrick gjorde, precis som alltid, enormt mycket förundersökningar innan han satte igång med inspelningen och hans vanliga öga för detaljer finns överallt. I rymden så är det inget ljud alls, rymdbaserna och de stora rymdskeppen roterar för att kunna skapa gravitation, i dem små skeppen så har man skor som gör att man har fotfäste och rymdtoaletterna har långa instruktioner om hur dem skall användas, alla sådana saker hjälper till att bygga en känsla av att det här är ingen omöjlighet. Specialeffekterna är, som jag tidigare nämnde, helt lysande, många av dem hade jag aldrig kunnat räkna ut om det inte varit för en väldigt intressant dokumentär på youtube och många kan jag fortfarande inte förstå hur han har gjort. Att filmen dessutom gjordes innan människan hade landat på månen gör det hela bara ännu mer imponerande.

Utöver det så är fotot lika fantastiskt som i alla Kubricks filmer, är det någonting som Kubrick verkligen förstod så var det foto. Scenerna i Afrika är enastående och antalet scener som gör mig mållös är många. Detta sker dock också med hjälp av det otroligt passande ljudet. Vem skulle kunna tro att klassisk musik och SCI-Fi funkar så bra? Att se sateliter flyta omkring i rymden och rymdstationer stillsamt rotera till The Blue Danube av Johann Strauß är oerhört vackert och fridfullt. All musik i filmen är perfekt och likaså är övriga ljudeffekter. Att skippa allt ljud förutom tunga andetag när Bowman och Poole rör sig i sina rymddräkter är fantastiskt och Kubrick använder många liknande saker för att sätta en speciell stämning i vissa scener.

Som om inte det vore nog så bjuder filmen också på en av filmhistoriens mest skrämmande antagonister, att man kan få ett rött öga på en vägg att inge så mycket skräck är för mig helt oförståligt men också inspirerande. I filmen så finns också det kanske vackraste och mest hemska mordet i filmhistorien och man sitter där med en hel dos av både sorg och medlidande, fastän man inte borde. Någonting som också bör nämnas är berättarformen i filmen. Kubrick talade ofta om att han ville förändra filmmediet och 2001: A Space Odyssey är hans bästa försök till att göra just detta, även om han i hans egna ögon inte tog det tillräckligt långt. I filmen så har Kubrick valt att inte berätta särskilt mycket med ord utan snarare med bilder, den första dialogen kommer exempelvis 25 minuter in i filmen och i stora partier av filmen så är det ingen dialog alls, bara bilder och ljud. För tittaren förklaras inte särskilt mycket utan Kubrick lämnar filmen att tolkas av åskådaren, vilket kan kännas ovant men det är också mycket belönande.

Som ni märker så kan jag skriva mängder av text om 2001: A Space Odyssey. Det är någonting med filmen som aldrig slutar att fascinerar mig, någonting som hela tiden gör att jag vill återvända och se den igen. Den ställer också en hel del intressanta frågor som ”finns det intelligent liv på andra ställen än jorden?”, ”vartifrån kommer vi?”, ”vad händer när vi stöter på intelligent liv” och många fler i liknande stil. Den bjuder dessutom på en del intressanta tankeställningar om bland annat förhållandet mellan maskin och människa samt människans utveckling.

Så, som ni har förstått så älskar jag filmen. Jag finner filmen lysande på alla sätt och vis och därmed även fruktansvärt inspirerande för mina planer på filmskapande. Kubrick kanske inte är den mest genialiska filmregissören eller den mest poetiska (dessa två kategorier tävlar snarare Tarkovsky och Bergman om), men han är min favoritregissör. Detta är på grund av hans känsla att skapa otroliga hantverk, hans filmer är alltid tekniska mästerverk. Dessutom så presenterar han alltid intressanta teman med mycket bra skådespel och engagerande historier. 2001 är hans bästa film i mina ögon, det är hans mest annorlunda film och förmodligen den som är svårast att ta till sig men också den som är mest belönande och fascinerande i slutändan.

10/10

~ by jack on mars 8, 2009. Tagged: 1968, 2001: A Space Odyssey, Film, SCI-FI, Stanley Kubrick