2 ou 3 choses que je sais d’elle (1967)
Jean-Luc Godard är en mycket fascinerande regissör. Jag har bara sett tre av hans filmer än så länge men dem har alla varit mycket coola, Godard har en väldigt annorlunda och intressant stil. 2 ou 3 choses que je sais d’elle handlar om tre saker, Paris, karaktären Juliet Janson samt skådespelaren som spelar Juliet, nämligen Marina Vlady. Juliet lever ett ganska vanligt men tråkigt liv och ibland försörjer hon sig som prostituerad. Själva handlingen är dock inte av någon särskilt stor vikt, istället är filmen en möjlighet för Godard att få ut sina åsikter om Paris på 60-talet.
Godard är berättarrösten och han berättar vad som händer med låga viskningar vilket ger en paranoid känsla. Han talar om Paris, kommersialisering, män och kvinnor, krig, politik och lite allt möjligt helt enkelt. Det hela känns lite som en dramatiserad dokumentär där Godard kritiserar den riktning som Paris är på väg emot samtidigt som hans tydliga marxistiska åsikter lyser igenom. När Godard inte talar med sin viskande röst så bryter skådespelarna titt som tätt den fjärde väggen och börjar tala om sina känslor och åsikter rätt in i kameran.
Det är en förvirrande film, ena sekunden så står Juliet och presenterar sig själv för att i nästa sekund så har kameran bytt till att filma henne ifrån ett annat håll och hon presenterar sig återigen med samma presentation fast denna gången med namnet Marina Vlady. Filmen är rörig och den är svår att greppa men den är engagerande och fascinerande. Den är väldigt långsamt men den är också riktigt cool och inspirerande, stilen på filmen är fantastisk och fotot är mycket vackert. Detta medför dock att det inte räcker att se den en gång, jag var dessutom trött när jag såg den så jag hade inte en chans att kunna ta upp ens en bråkdel av filmen, likväl så njöt jag dock av att se den. Det är utan tvekan en sådan film som kommer att växa för varje gång man ser om den.
7/10
Leave a Reply