Mitt sätt att uttrycka mig

I fredags (16/4) uppträdde jag på kårhuset Origo i Umeå. Medicinska kåren har under våren haft ett flertal event under namnet seriekrock som belyser frågor gällande genus- och hbtfrågor.

Jag hade specialskrivit en hel del och det mesta gick hem. Allt var dock inte tänkt att vara roligt, jag var lite politiskt seriös också. Men de var nöjda, och jag var nöjd. Även om jag glömde ett skämt som jag skulle ha dragit. Men men…

Efter mig uppträdde Moa Svan. Jag har aldrig sett henne förut, men jag blev imponerad. Hon var rolig och dessutom en väldigt trevlig person. Tyvärr hann jag inte prata med henne så mycket.

Min syster och min mor var på plats. Jag skämtade lite om min syster (hon blev inte arg) och min mor utmärkte sig såklart som vanligt. Hur? Det tar jag med mig i graven.

Sedan spelade Syster elak. Det svängde rejält.

För övrigt är jag frustrerad och förbannad över oseriösa arbetsgivare som inte ens hör av sig och säger; tack för din ansökan, men tyvärr. Vidriga ****jävlar.

Men igår var jag hemma hos en av mina chefer och skrev lite manus. Det var kul och givande. Dessutom har tennisbollen försvunnit från min grannes dörr. Något litet att glädjas över, trots allt.

Idag lade jag tennisbollen utanför min grannes dörr. Han har en hund.   Jag ska försöka att inte tänka mer på det.

Jag var ute och promenerade i vårvädret med min kollektivkombo idag. Mitt i en diskussion fick jag syn på något i vägkanten som uppväckte an primitiv glädje i mig. En tennisboll.

Jag avbröt diskussionen och kastade mig ned över bollen. Den var snarare brun än gröngul och dess päls var drenerad med vatten. När jag grep om bollen sipprade brunt vatten över mina fingrar och när jag slängde den i asfalten studsade den stumt. Det blev ett märke i asfalten.

När jag var barn var en tennisboll hårdvaluta. Den hade många användningsområden: bandy, brännboll, kråkjakt eller aport. Om man hittade en tennisboll hade man något att göra hela dagen.

Med bollen i handen gick jag hemåt. Men glädjen kom av sig. Jag kommer inte leka med den. Kanske hade det varit bättre om ett barn hittat bollen än en lillgammal cyniker? Nu kanske jag snuvar något av gårdens barn på flera timmars glad lek?

Ändå fyllde bollen något i mig. Något som snart kommer vara borta.

Jag har lagt bollen på min balkong. Där ska den få torka i solen. Sedan ska jag lägga den någonstans där ett barn eller en hund kan hitta den.

Jag kommer att tänka på tennisbollen i poltergeist.

Dessutom strular det med papper ring min utbildningsansökan. Varför är det alltid så?

…en Satans ängel invid min barm.

Intet nytt under solen. Fick inga nya gig på mötet, även om jag fick en del manusuppdrag, och det är ju alltid kul. Men det enda gig som är inbokat nu är:

16/4, Origo Umeå. 20:00.

Nu drar jag till fjälls och tältar en vecka.