N\u00e4r vi blev tillsammans \u00e4lskade jag dig och jag lovade \u00a0mig sj\u00e4lv att inte s\u00e5ra dig. \u00a0Du var min b\u00e4ste v\u00e4n, min k\u00e4rlek, mitt allt. Till den dagen du smsade mig och skrev ”Jag har t\u00e4nkt lite p\u00e5 oss”<\/p>\n
Jag visste vad du ville, men ville inte tro att det var det. Senare s\u00e5 visade det sig du ville g\u00f6ra slut och ta en paus och hitta tillbaka till dig sj\u00e4lv. Senare s\u00e5 hamnade jag i\u00a0depression och allt gick utf\u00f6r. \u00c4ven v\u00e5r v\u00e4nskap. Jag visste du var ledsen trots allt som h\u00e4nt och\u00a0\u00a0att det \u00a0fanns hopp kvar. Jag vet du var s\u00e5rad, det var jag med. Du kunde till och med titta mig djupt i \u00f6gonen och s\u00e4ga ”Det \u00e4r \u00f6ver nu”.<\/p>\n
Varje dag sen dess har jag f\u00f6r\u00e4ndrats, har f\u00f6rs\u00f6kt b\u00e4ttra mig. Jag t\u00e4nker hela tiden nu varf\u00f6r? Jag var\u00a0deprimerad, ledsen, men jag var tvungen att vara stark f\u00f6r nu trots alla sv\u00e5righeter vi g\u00e5tt igenom var jag hos dig. Tills den dagen vi gick skilda v\u00e4gar. Jag vet det, jag kan bara inte acceptera och f\u00f6rst\u00e5 det h\u00e4nder. Om jag bara visste att den dagen d\u00e5 allt h\u00e4nde var den sista dagen s\u00e5 skulle jag h\u00e5lla dig h\u00e5rt och aldrig sl\u00e4ppt taget. Kramarna, viskningarna, att f\u00e5 se dig. Det var det sista. Jag kan k\u00e4nna dina armar falla l\u00e5ngsamt och du \u00e4r borta. F\u00f6r mig b\u00f6rjar t\u00e5rarna rinna. Vi \u00e4lskade varandra och hade kul ihop, men detta \u00e4r det sorgliga slutet. Det blev som de \u00f6nskat. Jag vet att du \u00e4r glad nu n\u00e4r vi inte har n\u00e5gon kontakt l\u00e4ngre, att du m\u00e5r b\u00e4ttre nu, men jag. H\u00e4r st\u00e5r jag enormt s\u00e5rad av mig sj\u00e4lv. F\u00f6rkrossad som om att en vass pil fr\u00e5n en pilb\u00e5ge tr\u00e4ffat mig rakt i hj\u00e4rtat.<\/p>\n
Detta \u00e5ret \u00e4r \u00f6ver nu och hur ska jag kunna b\u00f6rja om p\u00e5 nytt? Jag \u00e4r ledsen om du ser mitt liv rasa samman. Jag vet jag inte kan f\u00e5 tillbaka dig, och det kommer jag att b\u00e4ra med mig resten av livet. Ha dig med mig. Det var ett halv \u00e5r sedan vi gjorde slut nu och det har varit det l\u00e4ngsta och mest jobbigaste jag g\u00e5tt igenom… Den mest sm\u00e4rtsamma tiden jag haft i mina 19 \u00e5r. De ledsamma n\u00e4tterna p\u00e5minner mig om de dagarna vi hade, tiden du valde att vara singel och \u00e4ven n\u00e4r du \u00f6vergav mig helt. \u00c4ven\u00a0tystnaden\u00a0p\u00e5minner om v\u00e5ra br\u00e5k, all sm\u00e4rta vi g\u00e5tt igenom och allt jag har st\u00e4llt till med.<\/p>\n
Du l\u00e5ter mig lida i tysthet tills jag kommer \u00f6ver dig. Tills jag blir mig sj\u00e4lv igen. Jag ger dig ett l\u00f6fte f\u00f6r att allt ska bli bra igen att jag ska komma \u00f6ver dig, men du kommer alltid att vara en del i mitt hj\u00e4rta. En del av mig. Jag s\u00e4ger det en g\u00e5ng. Inte mer. Jag har sett v\u00e4rlden allt fr\u00e5n Sverige till Norge vidare till Mallorca, Turkiet och Tunisen. Aldrig ALDRIG! Har jag sett en s\u00e5n underbar person som dig.<\/p>\n
Den som f\u00e5r dig b\u00f6r vara lycklig. S\u00e5na som dig finns det inte gott om. Min k\u00e4rlek och mitt misstag. Jag ska f\u00f6rs\u00f6ka gl\u00f6mma dig nu, g\u00f6ra livet bra f\u00f6r dig och g\u00f6ra dig fri. Kan ta ett tag, men ska f\u00f6rs\u00f6ka om det \u00e4r det du verkligen vill. F\u00f6r dig kommer det verka vara ord, men f\u00f6r mig. Jag ska g\u00f6ra s\u00e5 gott jag kan. Detta kommer bli det sv\u00e5raste jag n\u00e5gonsin har gjort f\u00f6r jag \u00e4lskar dig fortfarande\u00a0och denna k\u00e4rleken, det \u00e4r allt jag har.<\/p>\n
F\u00f6r dig kanske detta bara \u00e4r ord skrivna p\u00e5 en blogg, men f\u00f6r mig \u00e4r det s\u00e5 mycket mer, en sann k\u00e4rlek till v\u00e4rldens b\u00e4sta T\u00f6rebodare. Jenny Larsson vars hj\u00e4rta \u00e4r ett gott hj\u00e4rta av det renaste guld som finns p\u00e5 denna planet. Ett hj\u00e4rta hon ska vara r\u00e4dd om. S\u00e5na som henne finns det inte gott om. <\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" N\u00e4r vi blev tillsammans \u00e4lskade jag dig och jag lovade \u00a0mig sj\u00e4lv att inte s\u00e5ra dig. \u00a0Du var min b\u00e4ste v\u00e4n, min k\u00e4rlek, mitt allt. Till den dagen du smsade mig och skrev ”Jag har t\u00e4nkt lite p\u00e5 oss” Jag visste vad du ville, men ville inte tro att det var det. Senare s\u00e5 visade […]<\/p>\n","protected":false},"author":4915,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-518","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-uncategorized"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/voodooblogg.se\/filipsfilmblogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/518","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/voodooblogg.se\/filipsfilmblogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/voodooblogg.se\/filipsfilmblogg\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/voodooblogg.se\/filipsfilmblogg\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4915"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/voodooblogg.se\/filipsfilmblogg\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=518"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/voodooblogg.se\/filipsfilmblogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/518\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":524,"href":"https:\/\/voodooblogg.se\/filipsfilmblogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/518\/revisions\/524"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/voodooblogg.se\/filipsfilmblogg\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=518"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/voodooblogg.se\/filipsfilmblogg\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=518"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/voodooblogg.se\/filipsfilmblogg\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=518"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}