FilipsFilmBlogg

ENGSÖKEDJAN
De gånger kedjan lämnat slottet, har en brand uppstått. Brandorsaken har varje gång varit helt oförklarlig."
Det berättas att Johan Sigismund Sparre, den siste av sin ätt på Engsö en natt inte kunde sova. Rastlös gick han av och an i stora salen.  Huset låg öde omkring honom. Det fanns bara tjänarna och de sov. Om han ändå haft någon att slå tärning med. Ju mer han tänkte på det desto större blev hans lust. Plötsligt stannade han "Finns här då ingen som vill spela med mig", ropade han ut i den tomma salen. "Kom bara, kom vem det var månde, vän eller fiende, ja om det så vore Satan själv". Han hade knappt hunnit uttala den sista stavelsen förrän dörren slogs upp och en svartklädd främling steg in. En råkall vindpust svepte genom salen och fick ljusen att flämta till, så att de nästan slocknade. Utan ett ljud slog sig främlingen ner vid bordet. Hans ansikte var till hälften dolt av en stor krage. Det enda Sparre kunde se av honom var pipskägget. Spelet började. Ingen av dem yttrade ett ord. Det enda ljud, som bröt tystnaden var tärningarnas rasslande mot bordsskivan. Sparre vann hela tiden. Men ändå kände han ingen glädje eller triumf utan bara en isande skräck, som ökade allt eftersom spelet fortgick. Plötsligt reste sig främlingen oväntat mitt under spelets gång och drog fram en guldkedja, som han kastade på bordet framför Sparre. Denne vågade inte röra sig, inte ens lyfta blicken. Darrande hörde han en ihålig skärande röst, som ekade genom salen: "Den är din. Du har vunnit den. Men kom ihåg, denna kedja får aldrig bäras av någon annan än herren till Engsö slott. Eld och brand kommer att härja om den någonsin förs härifrån." Sparre sjönk ihop över bordet. När han såg upp var salen tom. Ett ögonblick trodde han, att han hade slumrat till och haft en mardröm. Men framför honom på bordet låg guldkedjan som ett skrämmande verklighetsbevis.

De gånger kedjan lämnat slottet, har en brand uppstått. Brandorsaken har varje gång varit helt oförklarlig.” Det berättas att Johan Sigismund Sparre, den siste av sin ätt på Engsö en natt inte kunde sova. Rastlös gick han av och an i stora salen. Huset låg öde omkring honom. Det fanns bara tjänarna och de sov. Om han ändå haft någon att slå tärning med. Ju mer han tänkte på det desto större blev hans lust. Plötsligt stannade han ”Finns här då ingen som vill spela med mig”, ropade han ut i den tomma salen. ”Kom bara, kom vem det var månde, vän eller fiende, ja om det så vore Satan själv”. Han hade knappt hunnit uttala den sista stavelsen förrän dörren slogs upp och en svartklädd främling steg in. En råkall vindpust svepte genom salen och fick ljusen att flämta till, så att de nästan slocknade. Utan ett ljud slog sig främlingen ner vid bordet. Hans ansikte var till hälften dolt av en stor krage. Det enda Sparre kunde se av honom var pipskägget. Spelet började. Ingen av dem yttrade ett ord. Det enda ljud, som bröt tystnaden var tärningarnas rasslande mot bordsskivan. Sparre vann hela tiden. Men ändå kände han ingen glädje eller triumf utan bara en isande skräck, som ökade allt eftersom spelet fortgick.

Plötsligt reste sig främlingen oväntat mitt under spelets gång och drog fram en guldkedja, som han kastade på bordet framför Sparre. Denne vågade inte röra sig, inte ens lyfta blicken. Darrande hörde han en ihålig skärande röst, som ekade genom salen: ”Den är din. Du har vunnit den. Men kom ihåg, denna kedja får aldrig bäras av någon annan än herren till Engsö slott. Eld och brand kommer att härja om den någonsin förs härifrån.” Sparre sjönk ihop över bordet. När han såg upp var salen tom. Ett ögonblick trodde han, att han hade slumrat till och haft en mardröm. Men framför honom på bordet låg guldkedjan som ett skrämmande verklighetsbevis.

TROLLSTENEN

Långt tillbaka i tiden var folket, som bodde på utgården Ryssbo ständigt utsatta för olyckor av alla de slag. Människor och kreatur insjuknade eller råkade ut för de egendomligaste olyckshändelser. När gårdarna runt omkring fick goda skördar var det missväxt på Ryssbo. Orsaken till eländet härleddes till en rund grå sten, en trollsten, som låg i en jättegryta inte långt från gården. Ingen vågade röra stenen och alla undvek den. Men en dag fattade ryssbofolket mod och rullade stenen ner till sjön och lyfte i den, i en eka. Så rodde man långt ut på Granfjärden och välte otyget över bord på djupt vatten. Lugnt och med
tillförsikt inför framtiden rodde man hem igen. Dagen därpå fann man till sin förfäran, att trollstenen på nytt låg på sin gamla plats i jättegrytan. Av egen kraft hade den rullat tillbaka från Granfjärdens djup. Som en sista utväg bar man nu stenen till kyrkan för att dess fördärvsbringande krafter skull bindas i ett helgat rum. Där har den legat sedan dess kringvärvd av århundrandens vidskepelse. Än i våra dagar tycks stenen ha kvar sina krafter.

tillförsikt inför framtiden rodde man hem igen. Dagen därpå fann man till sin förfäran, att trollstenen på nytt låg på sin gamla plats i jättegrytan. Av egen kraft hade den rullat tillbaka från Granfjärdens djup. Som en sista utväg bar man nu stenen till kyrkan för att dess fördärvsbringande krafter skull bindas i ett helgat rum. Där har den legat sedan dess kringvärvd av århundrandens vidskepelse. Än i våra dagar tycks stenen ha kvar sina krafter.Det sägs, att den som vidrör trollstenen eller flyttar den, inom kort tid drabbas av ond bråd död eller svår sjukdom.

Fakta tagen från Engsö slotts egen hemsida

Idag är det lördag den 19 juni. Vet ni vad som händer då? Jo jag börjar fortsätta titta på ”Det okända” och även vara tv delaktig på det ”lilla” bröllopet. Tror inte jag behöver gå in på vilket bröllop jag pratar om, men jag gör det ändå. Vår prinsessas bröllop. Nähä? Fint var det och lika fin var båten de åkte till slottet med, men usch vad hon Victoria alltså måste frysa när hon är lättpåklädd och åker i vatten.

Jag började även läsa om olika spöken och slott för att underhålla mig. Förutom Falks Grav där blommor läggs dit och försvinner på våren och även ett slott i P4 i Skövde där det sägs att ett spöke härjar runt så har vi Engsö slott där det påstår att man kan höra en hund springa runt i korridoren på kvällen och jag har en kompis som varit där och den påstår sig ha hört hunden skutta runt. Finns även en häst på slottet som ska löst. Förutom detta så har vi tre spöken till. En värdinna och två män. Alla dessa ska gå att se på natten om man är där. I Engsö slott finns det även en Trollsten som säga att om man rör vid den drabbas man av en ond bråd död eller en svår sjukdom. Min kompis har en som rört denna Trollstenen och snart så fick den gå med gips på armen. Var det en tillfällighet eller var det stenen?

En annan sak som finns i  slottet är en kedja. Bär någon annan än herren som fick den så skulle det börja brinna. Det var en som rörde denna kedja och lika väl som  skrivet så började det att brinna i slottet.

Sedan har vi min kompis farmor som har testat en sak. Det sägs att om man går runt detta slottet mitt i natten ett antal varv ska man till slut se ett monster. Hon och en till gjorde detta. De började gå. De gick ett varv, två varv och tre varv. För varje varv kände hon hur nacken blev ondare och ondare. Hon fick mer ont i nacken. Hennes kompis backade ur då den fick för ont, men hon fortsatte. Efter ett tag så såg hon det. Ett monster. Hon har själv berättat detta för mig och det var det värsta hon sett. Monstret gick inte att förklara hur det såg ut, men hon kände smärtan i nacken än idag och hon förklarade att det kändes som om att någon hade vridit av den och även att hon sket på sig när hon såg denna varelse. Kan man lita på detta? Ja jag gör det