FilmProjekt nummer 2 - Sundsvalls Fritidsgårdar » stress

Inspelningsdag 17 – Location: Domsaga med omnejd

wideawake — Mon, 23 Mar 2009 13:36:33 +0000

På fredagen den 20e Mars 2009 var det tänkt att vi skulle filma allt som vi hade kvar att filma.
Nu blev det ju inte riktigt så.
Lite bakgrund till hur det kommer sig att vi fick en jättehektiskt stressig fredag. Det var nämligen tänkt att vi skulle filma klart allt på söndagen och att vi skulle ha all tid i världen på oss då. Det var planerat sedan läng och alla skådespelare hade fått ett schema över när scenerna skulle filmas och så. Det visade sig dock på tisdagen när vi filmade att vare sig Pierre (Skuggaspekten) eller Kim (Kay) kunde vara med på Söndagen och att de glömt att berätta detta. Till grejen hör att antingen båda eller i alla fall en av dem var med i alla scener vi hade kvar att filma. Jag fick stressa ihop alla andra skådespelare, 8 stycken andra, plus Anton (kameraman) och Pelle (fotograf och allt-i-allo). Till råga på allt så fick vi byta ut Vobban mot Tobbe (inte Tobbe som varit med som en av tuffingarna) i rollen som Glenn, eller som han kallas: Grythund.

Pierre och Kim i en fight

Så istället för en lugn och fin söndag med filmning så fick vi lov att filma så mycket vi kunde mellan 13 och 17 på fredagen. Att klämma in 7 hela scener på den korta tiden kändes som en omöjlighet, och det visade sig att vi inte riktigt hann heller. Tre av scenerna är kvar att filma fortfarande.

Hur som helst så började vi med en fightscen mellan Pierre och Kim. Här var det svärd, stekpannor och knivar som användes. I den allra första tagningen så blev Kim huggen över handen med svärdet. Skada nummer 4 för Kim?

Hannah fast i Pierres grepp

Denna scen har de två skådisarna för länge sedan fått i uppgift av mig att korreografera ihop själva, något som de så klart glömt bort, vilket jag inte klandrar dem för. Så det blev en massa improvisation på plats. Kim, som den general han är, styrde upp fighten och det känns som den blev bra. Även om de bilder vi tog med handkamera kommer bli lite knepiga, då Houshang (Palamedes) inte hade slutat skolan än. Så vi kunde inte ha honom och Hannah (Ellen) i bakgrunden där de egentligen skulle vara, fightandes mot monster (Frida och Carro).
Vi tog sedan närbilder på när Hannah blir fasthållen av Pierre och på Kims dödsscen.
Kim fick upprepade gånger stå och skrika ”NEEEEEJ!” och efter några tagningar så reagerade grannskapet med att skrika: ”Håll käften, Emo-jävel!!!” till svars.
Alla på plats vred sig av skratt åt detta utfall, då det var så lustigt sammanträffande och att Kay faktiskt kallas för emo-jävel och emo-bög genom hela filmen.
Stackars Hannah var nu även tvungen att dränka sin arm med monsterblod (mest sirap och karamellfärg) och dessutom vara iklädd bara ett linne trots att det var 0-gradigt ute. Men hon var en trooper och tog sig igenom scenerna med väldigt lite gnäll över att det var kallt.

Blodeffekter

När vi filmade utdragningen av Pierres svärd ur Kims mage så hade vi en blodpump som vi tänkte använda, som hade fungerat utmärkt när producent Thomas testat den. Men jag och Anton (kameraman) lyckades inte få den att spruta så som vi ville. Så istället så fick jag stå bakom kanten på en vägg med en pet-flaska i handen och spruta ut blodet med den.
Det blev faktiskt riktigt bra i slutändan. Tyvär så är Pelle (fotograf och allt-i-allo) mitt i bilden när jag tittade på dalies, så jag vet inte riktigt hur jag ska lyckas trixa bort honom ur bilden. Men det får lösa sig, det har jag bestämt.

Hannah kan vara lite arg ibland

Det var nu dags att filma Glenns (spelad av den nya Tobbe) scener. Och jag är väldigt imponerad över hur han lyckades komma in och leverera replikerna jättebra. Efter det så var det dags för honom att slåss mot Kim. Den fighten kommer nog också bli bra och slutet på den när Houshang kommer och knockar Tobbe kommer bli ett bra moment i filmen hoppas jag.
Det var nu dags för Houshang och Hannah att stå och skrika lite och det skötte de båda ypperligt, och Hannah ser helt vild ut när hon slåss mot monstren.

Tiden började bli knapp nu och det var dags för Proclus (här spelad av Lars, då detta är hans äldre gestalt) att göra sin scen.
Lars skötte sin scen jättebra och Kim vågade denna gång till och med skrika repliken ”Kukars skymning!”.

Kay får lite sista hjälp av Proclus

Denna scen var snabbt avklarad.
Vi gav oss då an de tre sista scenerna vi hade att filma med Kim, de två resterande med Pierre blir tvugna att filmas med body-double.
Hur som helst så blev dessa tre scener fin fina tror jag. Svårt att säga utan monitor men jag litar på att Anton filmat dem väl. Det var bland annat dags för den stora kysscenen och den klarade Kim och Hannah av mycket väl i bara en tagning.
Jag tror jag kommer att ta några korta inserts till den här scenen. Men jag får se om vi hinner det innan snön försvunnit.
Rahel (Matti) spelade också in sin sista scen och den blev riktigt rolig, tror Matti kommer vara den karaktär folk kommer komma ihåg mest och prata mest om också.
Nu har vi, förhoppnings vis, bara två filmdagar kvar. Nu på tisdag och sedan när Kim och Houshang har tid att filma lite pickups. Plus att Hannah ska lägga sång på låten de ska köra i replokalsscenen.
Spännande! Snart är det redigering!

The kiss

/Kris ”kukars skymning” Dybeck

Inspelningsdag 3 – Location: Innergården – 1891

wideawake — Thu, 15 Jan 2009 10:04:42 +0000

Då var det dags för vår första inspelningsdag ute bland den lokala befolkningen.
Jag och min praktikant Anton (som även är kameraman) gick på måndagen in och pratade med personalen på Café Innergården som ligger innuti gallerian 1891 i centrala Sundsvall.
Thomas (location scout) hade förberett dem på detta och vi gick bara dit för att få det hela bekräftat.
Som den stofilm detta är så tog jag och Anton, på tisdagen den 13e Januari 2009, med oss Basun-kameran, fullastad med grejer, monitorn och kameran och gick till fots ned till stan från Domsaga.
Det känndes då bra att jag castat mig själv som Frank, den 28-årige hunken, i filmen. Nä men skämt å sido så har jag nu, två dagar efter, fortfarande ont i kroppen efter den där färden ned på stan. Men va fan, vill man få saker gjorda så får man slita lite.

Kris pratar med Cafépersonalen

Väl inne på cafét så briefade jag personalen, en annan personalstyrka än dagen innan, om vad vi blivit lovade att göra. Samt att jag övertalade en av dem att vara med i filmen som kassör. Det slog mig precis att någon måste dubba hennes röst i post-production, kommer bli skoj för henne att se sig själv med en annan röst.
Hur som helst så valde jag ut ett hörn av cafét som var lite avsides, där vi kunde sätta upp en basecamp och ha som inspelningsplats.
Sakta men säkert började skådespelarna ramla in. Jag har börjat se lite utav ett mönster i vilken ordning de anländer. Det verkar alltid vara som så att Kim (Kay) dyker upp näst sist och Shani (Vera) allra sist.
Men innan dessa två dök upp så hade Houshang (Palamedes) och Pone (Denise) dykt upp. Pone hade inte ens någon scen den här dagen men hjälpte till att hålla stämningen på topp på inspelningsplatsen och hängde med de andra skådespelarna.
Herr Houshang hade dock lyckats virra på fröken Milica (Gry) på vägen till 1891, så hon var spårlöst försvunnen. Sen när Houshang ska förklara för mig vart hon tagit vägen så blir det lika yrt och fullt med skratt som alltid när han ska förklara nåt.
En annan liten speciell grej med Herr Houshang är att han inte sparar nummer på sin mobiltelefon, så när vi skulle ringa till Milica från min telefon så chansade han på vilket nummer det var. Han kom då fram till Milicas mor och blev genast väldigt nervös och betonade väldigt mycket att det var från filminspelningen han ringde, inget annat.
Ganska precis efter det så dök fröken Milica upp.

Milica

De andra skådisarna damp då in sakta men säkert.
Även Petter (Kreckelmann) dök upp och vi började nu rigga i ordning inför den första tagningen, samt att skådespelarna började kolla igenom sina manus.
Även om de har läst på scenerna hemma så ser jag alltid till att just den scen vi filmar för dagen finns med till alla som har dialog.
När Anton och Böös riggade upp kameran så märkte vi hur det fattades en skruv till stativet och eftersom det här är en film med ordentlig budget så slet vi fram gaffatejpen och surrade fast kameran på stativet.
Medan jag talade med skådespelarna så skickade jag iväg Petter för att tala med gästerna på cafét för att höra om de kunde tänka sig att vara med i några reaktionsbilder.
Jag gjorde inte detta bara för att jag hade fullt upp med skådespelarna utan även lite för att roa mig själv, jag ville nämligen se hur dessa gäster skulle reagera när den polisongklädde Petter lunkade över till dem och började babbla om någon sorts filminspelning och att de skulle vara med och reagera.
Petter skötte sitt jobb bra och de han frågade gick alla med på att vara med i filmen. Sen blev han dock nervös när jag skulle dit och förklara tagningen, jag hade nämligen på mig regissörshatten. Hatten till trots så gick det bra och gästerna reagerade utmärkt.
Sen var det dags att filma när tjejerna handlar sitt fika.
Jävlar vilket fika sen!
En sallad.
Två varm choklad.
Två läsk.
250 spänn.
Damn!
Men men, budgeten måste ju gå till nåt.

Ungefär vid den här tidpunkten så började även några gäster klaga på att vi väsnades för mycket. Jag fick då försöka dämpa de skådespelare som inte var med i tagningen, ja jag fick ju även dämpa Pone och Petter.
Det kändes lite som om jag var Ed Wood när vi tog de första tagningarna, de som utspelar sig vid caféts kassa. jag kände nämligen att jag inte hade tid med så många omtagningar så det blev hela tiden ett ”Jaaaaapp, det blir bra det där! Flytta kameran hit så tar vi nästa!”
Men det blev bra ändå.
Sen var det dags för killarna vid kassan. Samt att vi filmade lite på hur kön reagerar när killarna tränger sig. Petter var med här som statist igen, han kommer vara med överallt i filmen, som vanligt.

Nu kunde vi ta oss till våran avskilda lilla hörna, där vi inte störde resten av besökarna lika mycket. Vi började med en sorts master där alla fem skådisarna var i bild för att sen köra nära på alla tjejerna.
Jag tyckte scenen gick väldigt bra, även fast jag är lite orolig för att folk som inte varit inne på 1891 ska tycka att det ser ut som om de sitter utomhus.

Suddig action i Cafét

Vi såg till att filma klart alla tjejernas tagningar innan vi gav oss på killarnas dialog. Det gjorde att tjejerna kunde få gå hem fortare.
Killarna hade för kvällen lite svårare att leverera replikerna. Kim verkade lite disträ och Houshang är som han alltid är, klockren när jag har närbild på någon annan och fnissig när jag har närbild på honom. Jag tror jag ska börja lura honom och säga att jag filmar på någon annan när jag egentligen filmar på honom.
Men jag fick de tagningar jag ville i från bägge.
Trots det så tyckte Kim efteråt att det hade gått, jag citerar: ”Kukdåligt!”
Enligt honom själv så överspelade han rejält, men jag håller inte med. Han har ett väldigt livligt ansikte och när vi låter kameran rulla och han tar om sina repliker några gånger, ja då har jag så mycket att arbeta med p.g.a. det. Därför känns det alltid väldigt lugnt och betryggande när han är med i scenen. Jag blir dock alltid lite nervös över att han ska plocka fram sin Clintan-röst.

Jag gillar fortfarande kemin mellan Kim och Houshang. De är raka motsatser i filmen och det syns så väl, Palamedes blir verkligen den färgklick som Kay inte är.
Den spjuveraktige charmören och den melankoliske romantikern. Blir dunder det här.

Kris går igenom scenen med Kim och Houshang

Trots att det bara var en scen på hela kvällen så kände jag hela tiden en tidspress, speciellt efter att vi fått klagomål på gästerna. Men vem skulle inte känna pressen när man är hotad att bli utslängd från sin inspelningsplats med bara halva scenen filmad.
I all förvirring med en kamera som hela tiden höll på att ramla av sitt stativ, gäster som klagade och ja, den allmänna förviring som alltid råder när vi ska spela in, så glömde vi att filma några rader dialog med Kim och Houshang (men det löser vi med några enkla pick-ups).
Vi gick istället direkt på sista scenen för kvällen. Som egentligen är den första i scenen. Det är när Palamedes och Kay anländer till cafét.
Det blev ett ganska trixigt shot att göra. Vi skulle nämligen göra en åkning med Basun-kameran, men eftersom marken på Innergården består av kullersten så skulle det se ut som om det var jordbävning när de två killarna anländer. Som tur var så var marken närmast cafédisken slätare så vi kunde göra en åkning i en halvcirkel där. Men det var även så att affärerna i 1891 hade stängt, så grinden till entrén de skulle komma ifrån var igendragen. Det var därför väldigt noga att vi gjorde åkningen i precis rätt vinklar så vi inte råkade få med grinden när vi filmade.

Gaffad Kamera

Vi wrappade med den åkningen och tog oss tillbaka till Domsaga. Den här gången så fick jag och Anton hjälp av Böss och Kim med all inspelningsutrustning.
Väl tillbaka på Domsaga så berättade ju Kim att han tyckte det gått ”Kukdåligt!” och vi kom fram till att han har tolkat Kay på ett annat sätt än jag tänkt mig Kay.
Jag har hela tiden skrivit honom som att han själv har valt att vara utanför, och att han inte är det för att han är en mes på något sätt. Han har dock inte så mycket tillit till sig själv och kan inte fatta egna beslut.
Kim å andra sidan har tolkat honom som en stor tönt och påpekade att han spelat honom så under dessa tre inspelningsdagar.
Jag förklarade för Kim att jag inte alls tyckte det och att han faktiskt spelat honom lite väl tuff i vissa tagningar. Grejen med Kay är att han är väldigt beroende utav situationen han är i, som vi alla är, och han blir genast väldigt liten när Mårten (spelad av Elias) och hans gäng är i närheten. Men känner sig ganska trygg i Palamedes närhet, och med Ellen trivs han riktigt bra.

Jag hade önskat att Kim känt sig mer nöjd med kvällens filmning för den blev bättre än han trodde.
Men återigen så är både skådespelare och kameracrew helt underbara. Trots att både Böös och Houshang höll på att kissa på sig så höll de god min och levererade det jag krävde utav dem.
Nu låter det som om jag tvingade dem att inte gå på toa, så var inte fallet.
Men trots att vi har en budget på 100 000 så betalar vi allt med rekvisition, och tyvär tar inte toaletterna på 1891 rekvisition

/Kris ”regissörsskäggig” Dybeck

Kreckelmann och Hunken

Första inspelningsdagen – Location: Åkersvik

wideawake — Mon, 12 Jan 2009 14:00:43 +0000

Morgonen den 10e Januari 2009 var det så dags för den första inspelningsdagen.
Första inspelningsdagen av vadå? kanske en del frågar sig.
Jo det var första inspelningsdagen av Sundsvalls Fritidsgårdars nya filmprojekt.
För två år (ja, tre år är det väl kanske nu eftersom det är 2009) sedan påbörjades ett filmprojekt som hetter Nattens Barn. Det projektet gick från ett litet hobbyprojekt till att vi fick åka runt till tv-stationer och radiostationer för att promota vår lilla film. En film som, när den hade premiär, hade så mycket besökare att några stackare fick sitta i gångarna när de såg på filmen.
Den nya filmen har dock inget namn än, så den heter än så länge bara Filmen.

Hur som helst, tillbaka till den tionde Januari. Första inspelningsdagen. Tidig morgon.
Jag (Kris, regissören och manusförfattaren) hade tagit mig till Åkersvik (Gymnasieskola i stan) där vi skulle filma helgens scener.
Jag hade tänkt ställa i ordning lite innan Pelle (Bengt Bolme i filmen, samt fotograf och allt-i-allo bakom kulisserna) dök upp för att hjälpa mig flytta allt inspelningsmaterial från Domsaga till Åkersvik.
Dock kunde vaktmästaren inte komma in i skolan så vi blev försenade med nästan två timmar, och när jag och Pelle började flytta över saker till Åkersvik så började skådespelarna sakta men säkert strömma in på inspelningsplatsen.

Manusstress

Inte nog med att vi låg efter i schemat redan, vi hade dessutom inte tillgång till matsalen, där vår första och största scen skulle äga rum. Så jag och Pelle fick använda våra, ganska charmiga, huvuden och förvandla kapprummet i skolan till en matsal.
Jag kände stressen anlända i min kropp när jag tittade på alla skådespelare och statister som samlats på plats och som tittade förbryllat medan vi gjorde vårat bästa för att förvandlingen skulle bli så trovärdig som möjligt.
Samtidigt som detta så var jag tvungen att förklara för skådisarna vad det var scen vi skulle köra, och leta rätt på den i manus åt dem. Sen var det ju en bunt stackars förvirrade statister som måste informeras om vad det var för tok vi höll på med.
Jag hade dessutom bestämt mig för att markera när jag var regissör och när jag var civil, eller ja, när jag var så jag ville att allt skulle vara i ordning och funka, samt när jag var gamla vanliga flummiga Kris. Detta gjorde jag med en hatt. Hatt på, regissör. Hatt av, Kris.
Dock gjorde hatten mest så att det såg ut som om jag spelade i Eldkvarn. Jaja, då är det i alla fall inte bara Rahel (Matti) som behöver vantrivas i sina kläder.

Matsalen

Matsalen blev i alla fall mycket mer lyckad än vad man kunde tro, och jag började försöka få alla att byta om och se till att sminka sig för att göra sig redo för filmning.
Då kommer Milica (Gry) fram till mig och fråga: ”Vart är Shani någonstans?”
”Euhm, jag vet inte….” svarar jag.
”Jag påminnde henne igår.” sa Mathilda (Linnea)
”Fuck” sa jag.
Min kameraman Anton ringde upp Shani (Vera), som låg och sov i Svartvik, eller nåt sånt.
Pelle fick agera taxi och pös iväg med Anton för att hämta henne.
Nu började stressen komma tillbaka och jag tittade ut genom de stora fönster som var bakgrunden i vår matsalsscen. Dagsljuset höll på att försvinna snabbt.
Som tur var kunde jag ställa i ordning det sista i scenen medan vi väntade på Shani. Den fejkade maten skulle t.ex. på plats.
I filmen Nattens Barn hade vi en budget på 100 kr.
I den här filmen har vi en budget på 100 000 kr.
I Nattens Barn käkade de snabbmakaroner och ketchup i matsalsscenen.
I den här filmen käkade de snabbmakaroner och pastasås.
Klasskillnaden är tydlig.

Fejkad Mat

Maten såg, trots all stress, ätbar ut. Det var Kristin (allt-i-allo) och Pelle som fixat den medan jag babblat med alla skådisar.
Ganska precis när kapprummet såg ut som en matsal på riktigt så dök Shani upp, nyvaken och smått förvirrad.
Så innan vi såg till att kameran rullade för den första scenen så kände även ungdomarna av stressen. Man började få beslutsångest över vilka kläder man skulle ha, man tog en sista genomgång av sitt hår och sitt smink för att göra sig i ordning.
Samtidigt så hade även Petter (Gerhalt Kreckelmann) dykt upp för att hälsa på. Han skrattade lite förnöjt åt att vi var försenade. Han som var med under Nattens Barn inspelningen hade inte förväntat sig något annat.

Sminkning

Trots många statister, fler än vad jag trott och två stycken som jag och Pelle fortfarande inte vet vilka de var (nån som vet vilka de två blonda tjejerna första dagen var?), så hade vi ingen som kunde agera mattant och lägga upp maten på talrikarna åt Houshang (Palamedes) och Kim (Kay) i deras första scen.
Kamerakåt som han är, så ställde ju Petter så klart upp. Han skaffade ett par lösbröst och en grytvante sen var mattanten på plats.
Hur Houshang klarade av att hålla masken när Petter hävde ur sig ett ”Sssssssås?” med falsettröst mitt under Houshang och Kims dialog är för mig ett under.

Mattants-Petter

Men när vi väl rullade kameran, då vi glömt att kirra en klappa så använde i en matbricka med post-it lappar som det, så visade det sig att jag kunde slappna av rejält.
Houshang och Kim gjorde sin första dialogscen finfint och när vi sen gick över till att filma Shani, Milica och Hannah (Ellen) så blev jag ännu mer positivt överraskad.
Shani, som försovit sig och inte riktigt vaknat än, levererade sina repliker helt klockrent. Det är nästan så att jag tror att hon varit hemma och smygtränat och inte alls försovit sig. Eller så är hon helt enkelt en naturtalang.

Tjejgänget

Tjejerna satte i alla fall sin scen relativt snabbt och den kändes som om den gick dunderbra.
Så det var nu dags för Houshang och Kim att köra en till dialogscen. Den här gången sittandes och de ska dessutom bli avbrutna av Elias (Mårten), Tobbe (Björn) och Martin (Christian) som är det gäng som gör livet surt för Kay i filmen.
Den här dialogen var lite krångligare att ta sig igenom men satt tillslut.
Det var nu dags för lärarna att göra en liten cameo i den här scenen. Med lite on-the-fly tillägg i manuset så fick Bolme och Naturläraren ett fint litet moment i matkön.

Lärare

Men trots att alla skådespelare och statister levererade scenen bra så kändes den inte 100%. Det var trots allt första scenen och ljuset försvann fort för oss. Det var ju som sagt stooooora fönster bakom alla i scenen. Så när det var dags för matpaus och alla drog till Domsaga så stannade jag kvar, det behövdes dessutom för annars kom vi inte in på plats igen, och kollade igenom det vi hade filmat.
Det var blandade känslor jag fick av materialet. Det märktes tydligt att det var den allra första scenen vi filmade och det märktes att folk tappade energi efter all väntan och för att man hungrig. Samtidigt så var alla duktiga i sina scener och bäst av allt så gör sig alla så bra på bild, vilket gör att deras insatser förstärks ännu mer.
Men jag märkte något hemskt…
Kim hade inte på sig förbandet som Kay ska ha. Alla tagningar där man ser Kims hand kan vara förgäves. Vi märker om vi måste filma om detta när vi har pick-ups.
Inte en så bra start alls.
Men det skulle snart vända.
Det var nämligen dags för den scen som kommer att vara under förtexterna. Vi följer Kim då han går genom skolan och blir då introducerade till de olika karaktärerna som är i skolan. Det hela filmades med, vad vi kom att kalla, Basun-Kameran.

Basun-kameran

Basun-Kameran är en rullstol med ett kamerastativ fasttejpat med gaffatjep. För att stabilisera åkningarna så är man tvungen att ha någon sittandes i stolen samtidigt som någon sköter kameran. Den som sitter i rullstolen sitter dessutom jävligt obekvämt på en sitstillverkad av gaffatejp och måste gå med sina ben för att åkningen ska bli i rätt tempo.
Det var min assistenter Anton och Böös som bygde i ordning Basun-kameran och det var även de två som bemästrade tekniken att köra den.
I alla fall så följde Basun-kameran efter Kim då han gick igenom skolan, och vid varje skåprad så panorerade kameran upp mot skåpen för att introducera karaktärerna.
Vid en skåprad så introduceras Matti för publiken. Rahel, som spelar Matti, kom själv på att det vore roligt om han skulle bli intryckt i ett skåp av tuffingarna. Det ömmar lite i mig att han kom på det föra mig, men Rahel har ett bra huvud på sina axlar.

Matti i ett skåp

Hela åkningen genom skolan blev i alla fall väldigt lyckad och den slutar upp i att Milica och Hannah har en dialogscen. Scenen blev, trots trötthet och nervositet, väldigt bra och det kändes som vi fick ett bra slut på dagen.

När jag väl landade hemma i min lägenhet så kändes det otroligt bra trots allt missöde i början. Det kändes nog inte så bra bara för att själva filmningen gick bra, utan för att det är så otroligt härliga skådespelare jag har att arbeta med. Inte bara skådisarna utan alla som hjälpter till bakom kameran och alla statister också.
Att de kan kämpa på så under så lång tid utan att gnälla är helt otroligt och det är så att man inte kan säga nog hur bra man tycker om alla.
Världens bästa ungdomar (och vuxna) jobbar man med.

Petter och Martin i en varm kram

Filmningen fortsatte på Söndagen.
Den updateringen kommer skrivas snarast möjligt, men jag måste ju vara duktig och ta hand om vardagsverksamheten nu.

/Kris ”regissören-med-en-hatt-så-han-ser-ut-som-han-spelar-eldkvarn” Dybeck

Kris ger regi till grabbarna