FilmProjekt nummer 2 - Sundsvalls Fritidsgårdar » skräckfilm

Inspelningsdag 12 – Location: Västra Allén & Södra Järnvägsgatan

wideawake — Mon, 09 Mar 2009 12:56:30 +0000

På söndagen den 8:e Mars, 2009, så var det dags för ytterligare några utomhusscener.
Filmningen börjar närma sig slutet och snart är det bara redigeringen kvar. Skillnaden mellan att filma i 0 gradigt väder jämfört med -14 är stor. Även fast det var kallt ute så lyckades skådespelarna hålla uppe koncentrationen genom alla tagningarna.
Det var två scener som skulle filmas, en dialogscen mellan Houshang (Palamedes) och Hannah (Ellen), där även Milica (Gry) och Shani (Vera) var med. Den andra scenen var med tuffing gänget, Elias (Mårten), Martin (Christian) och Tobbe (Björn) då de hade sin sista scen att filma. Det är scenen då Kay (spelad av Kim) får sin revansch efter allt de utsatt honom för genom hela filmen.

Den här inspelningsdagen började med att två skådespelare, Shani och Elias, hade ändrat sitt hår. Shani hade färgat sitt hår och det blev faktiskt bra för det ska skrivas in i manuset och på så sätt kommer vi kunna dyka lite djupare i hennes och Milicas karaktär. Elias däremot hade rakat av sig sitt hår. Det var inte bra alls, jag blev helt ställd. Jag hade ju planerat att filma lite scener inne i skolan för att ge honom lite mer tid i filmen för att jag kände att karaktären borde utvecklas lite då den är läskig, men inte läskig nog. So much for that idea.

Det är faktiskt jätteskoj fast det är kallt ute

Det är vid sådana här tillfällen man känner att det skulle varit skönt om det var en film där skådespelarna inte behövde gå i skolan på dagarna utan att vi hade kunnat filma allt rakt av i tre veckor bara, istället för att dela upp det så här över två månader.
Eftersom vi inte kunde limma på hår på Elias huvud så var det bara att köra på.

Det första vi filmade var scenen mellan Palamedes och tjejerna.
Det är två olika gäng jag filmar med märker jag. Med tjejerna och Houshang så är det mycket skratt och mr. H är nog helt jäkla galen. Men å andra sidan så är han en helt underbar människa, Medan jag, Pelle (fotograf och allt-i-allo) och Anton (kameraman) började rigga upp vår nya Dolly, som Thomas (producent) byggt helt själv, så höll Houshang låda framför kameran, som inte ens var på.

Första tagningen med vår nya Dolly

När den där killen sätter igång är det helt galet. Jag skrattar jämt i hans närhet och ibland önskar jag att jag inte hade skrivit något manus åt honom utan att han bara spelade sig själv, för rollen Palamedes hade jag tänkt mig precis som Houshang är.

Shani läxar upp Anton, fast på ett skämtsamt vis

Både Houshang och alla tre tjejerna har en väldig värme i sina skratt och det är mycket varma skratt innan vi börjar filma med de här fyra. Det är riktigt hjärtligt.
När vi började filma den här dialogscenen så slog det mig att vi har castat väldigt vackra människor i de här rollerna. Jag menar, när man tittar på film och tv så tar man för givet att folk som visas där har en viss form av skönhet, det är liksom ett godtaget faktum att folk måste vara visst mycket ”snygga” för att visa sig i media.

Hannah med snö i håret

De fyra skådespelarna i den här dialogscenen skulle lätt platsa på vilken rödamatta som helst och ser alla ut som stjärnor i mina ögon. Vart jag vill komma med det här är att det såg riktigt bra ut, rent cinematiskt. Speciellt när Anton ramade in scenen vackert med ett träd mittemellan Ellen och Palamedes. Scenen gick relativt smärtfritt att filma, även fall Mr. H skrattar lika mycket som alltid. Han försökte dessutom slippa ta sina närbilder genom att låtsas som att han inte visste att vi inte filmat dem än. Den rackaren.

Det var nu dags för nästa gäng skådespelare att filma sin scen. Här har vi inte samma hjärtliga stämning, här har vi en väldigt bögig stämning, på det allra finaste viset. Det är ju inte bögigt på ett sådant sätt att dessa killar skulle vara homosexulla utan en liksom spelad bögighet som bara uppstår bland tonårspojkar när de verkligen är avslappnade.

Snabbt undan med rälsen när allmänheten måste förbi

Att jag och Pelle, som vuxna män (mer eller mindre), dras med i jargongen visar väl lite på hur öppen stämning det är… eller på att jag och Pelle är lite mindre vuxna än vad vi låtsas, vem vet.
Killarna hade fått i uppgift av mig att styra i ordningen den har scenens händelseförlopp själva och bestämma hur fighten skulle fortlöpa.

Elakingarna förföljer Kay

Detta gjorde de medan vi filmade den första scenen.
När vi kom tillbaka från den första scenen så bad jag grabbarna visa mig vad de hade kommit fram till. Jag behövde inte ändra på ett dugg, bara lite direktion över hur inledningen av scenen skulle vara. Så när folk ser den här scenen ska de komma ihåg att koreografin är helt grabbarnas och ingen annans.

Tre olika känslor i samma bild

Lika så, så är det helt Anton som styrt bilderna förutom de inledande sekunderna då jag skötte dolly-rörelserna.
Den här scenen visade vändningen från en tillbakadragen Kay till en riktigt snorjävlaförbannad Kay. Alla fyra grabbarna skötte scenen utmärkt och den var rolig att spela in trots det dåliga vädret.
Tobbe var så jäkla rolig som bara sprang iväg från fighten, det ser så roligt ut! Medan Kim ser livsfarlig ut när han tar tag i Elias och sen ger sig på Martin. Det blev en väldigt fysisk scen, då Kim slog både Elias och Martin på riktigt. Men inga sura miner för det.

Hämnden är ljuv

Jag är riktigt nöjd med filmningen denna dag. Har förvisso inte sett det filmade materialet än, men det kändes riktigt bra när vi filmade det. Jag har tur som har så bra folk med i den här filmen.

/Kris ”kolvagnen” Dybeck

Skådis och regissör är seriösa

Inspelningsdag 5 – Location: Domsaga

wideawake — Mon, 26 Jan 2009 09:58:43 +0000

Tidig lördag, den 24e Januari 2009, och med tidig så menar jag ju tonårstidig, alltså kring 13-tiden. Ja i alla fall. Vid 13-tiden så gled jag in på Domsaga och började lägga över det som filmats på tisdagen, jag skrattade inte lika mycket åt Kreckelmann, Kay och sugpropparna den här gången, men nästan.
Strax innan 15 så gled Kim (Kay) och Petter (Kreckelmann) in på Domsaga och även denna gång var båda märkbart nervösa över sina repliker. Petter hade som vanligt med sig skräpmat.
Medan jag la in lite mer av det filmade materialet så försökte de andra två att gå igenom scenen i alla fall EN gång innan vi började filma.

Kreckelmann och hans DDR-väska

Medan detta pågick så dök Pierre (Arthur/Skuggaspekt) upp, han går nämligen i samma teatergrupp som Kim och hade fått höra talas om Kreckelmann och hans kontaktgel.
Pierre och jag begav oss upp till inspelningsrummet och där höll Kim och Petter fortfarande på att gå igenom sina repliker och det var lite motigt för Kim, då scenen är känsloladdad och han ska skrika och vara uppgiven och innan det förvirrad och uppspelt. Det är inte en lätt roll att prestera bra om Kim blev märkbart förtvivlad över att inte riktigt greppa hur de olika replikerna skulle sägas och vad Kay egentligen menade med det han säger och skriker.

Kim utmattad på golvet

Till Petters förtvivlan så fick de inte köra klart hela scenen för tiden rann ifrån oss då vi bara hade två timmar kvar tills både jag och Kim skulle vidare på annat jobb. Så Kreckelmanns långa utlägg om allt fick de två aldrig repetera.
Min praktikant Anton, som även agerar kameraman under filmningen, var ledig så jag fick agera kameraman och regissör. Som tur var så hade vi Pierre där som kunde agera sufflör så att jag i alla fall kunde hålla ett öga på vad som egentligen försegick framför kameran.
Precis som den första dagen vi filmade de här två herrarna så gick de första tagningarna inte alls som man skulle ha önskat. Det var dock Kim som var den som var den mer okoncentrerade denna dag och Petter mådde allt lite gott inombords över detta.
Efter att ha tagit oss igenom en master efter många omtagningar så var vi framme vid närbilderna och jag lät Kim improvisera en hel del, mest för att han skulle få ut det ur systemet och så att det inte skulle bli några problem när vi efter det skulle gå över till den delen av scenen då han trycker upp Kreckelmann mot väggen för att sen skrika åt honom.

Skrikdelen av scenen gick galant och den krävde minst tagningar av alla dialogscenerna. När intensiteten trappas upp och det blir mer på allvar så levererar dessa två herrar bättre, när de inte står och funderar över vad som ska sägas. När de kastas in i situationen.
Men, sen så har vi Kim och han ”nä”.
Det var lika under inspelningarna av Nattens Barn. Kim är en skådespelarsjäl, ingen tvekan om saken och han är väldigt duktig på att improvisera och själva gestaltandet av en karaktär är det minsta av hans problem. Han har dock två saker som jag ständigt försöker få honom att tänka på.
1: Clint Eastwood-rösten. När han kommer in i sina scener och ska leverera de lite ”fräsigare” replikerna så sänker han röstens tonläge mer och mer till repliken kommer och då liksom väser

Clint Eastwood?

han fram den på ett sätt inte helt olikt så som Clintan skulle gjort. Grejen är bara den att Kay inte är Clintan.
2: ”Nä” eller ”Ja”. Kim är som sagt duktig på att improvisera. Men av någon anledning så fyller han i mitt i andras repliker eller alldeles han ska säga sin egna, och då med orden ”Nä” eller ”Ja”. Tyvär så hamnar oftast de här orden helt fel för honom och hans medskådespelare blir ofta förvirrade.
Ett exempel:

KAK: Det verkar som du blivit intresserad av det här på riktigt.

Kay: Nä!

KAK: Euhm…

I ovanstående dialog så har Kay blivit intresserad av klardrömmar på riktigt och har fått höra av Kreckelmann att den bok han fått av KAK bara är lite mer än en barnbok. Men här har vi ett problem som kan uppstå när man bara läser på scenen som ska filmas just den dagen, man glömmer bort helheten av handlingen och improvisationerna kan slå fel. Så när Kim, i det här fallet, ”känner” sin karaktär så har egentligen tappat bort det som är viktigt i det där meningsutbytet.
Och vad hade nu denna långa förklaring om vad som kan gå snett med lite förvirrad improviastion att göra med det som filmades?
Jo, även i denna scen så kläckte Kim ur sig ett ”nej” vid helt fel läge, vilket gav upphov till skratt. Lika så när han ritade upp en gravsten i smurf-storlek när han i sin ilska pratade om sin döde bror. Ja, det är svårt att inte må gott och skratta när man har två tokiga skådisar framför kameran. .

Kay förbannad

Hur som helst så klarade de två skådisarna av den mest intensiva delen av scenen bäst. Efter att ha tagit lite närbilder på de avslutande sekvenserna i scenen så var det dags för filmens första handhållna bilder.
Vi behövde nämligen lite detaljbilder för att fylla ut och klippa till. Så som Kays fötter som känner efter den riktiga marken, detta blir återkommande då han känner helt fel mark i drömmen. Även detaljer som händer som pekar på saker och kontorsstolar som åker. Kreckelmann som knappar på saker och lite annat smått och gott.

Salt smakar inte så gott

Allt som allt så kändes det som en lyckad inspelningsdag och vi var klara på strax över två timmar. Skulle dock kännas skönare om jag haft någon mer bakom kameran och att jag haft Anton på plats för att sköta kameran, men det blev säkert finfint ändå.
På tisdag är det nu dags för scenerna i Kreckelmanns klassrum, jag ska under dagen nu skriva en scen till som kommer äga rum där. Spännande, undrar vad som ska hända i den

/Kris ”Gör bara som det står i manus” Dybeck

Potenshöjande? Kreckelmann har sina idéer

Inspelningsdag nummer 2 – Location: Åkersvik

wideawake — Tue, 13 Jan 2009 10:48:25 +0000

Efter en lång och slitsam dag på lördagen var det alltså dags igen på söndagen (den 11e Januari, 2009) att fortsätta våra inspelningar på Åkersvik.
Det kändes direkt i luften på morgonen att det här var en helt annan dag. Skådespelarna var mer avslappnade men samtidigt mer fokuserade.
Mr. Houshang (Palamedes) var lite sen och svarade inte i sin telefon, så jag kände en liten stressvåg komma över mig. Sen stannade jag upp och tänkte. ”Näe fan, det är Houshang, han dyker upp. Slappna av”.
Vi började i alla fall med att ställa i ordning det klassrum som skulle komma att vara vår naturkunskapssal.

Naturklassrum

I den här scenen fick jag för första gången se Per (Naturkunskapsläraren) in action. Han var castad i rollen helt p.g.a. rekomendationer och jag hade ingen aning om vad jag hade att vänta.
Rollen är nämligen skriven som väldig excentrisk och ska se klassrummet som sin teaterscen. Per å andra sidan är en väldigt artig och relativt tystlåten man.
När Anton och Frida satte igång att filma scenens första åkning så fick jag plötsligt se en annan sida av Per. Om rollen på pappret var excentrisk så var Per det fast gånger tio, och det var underbart.

Fotosyntesen som ni aldrig sett den

Att sen Rahel (Matti) ska skratta och applådera, för att sen även ta i hand med sin lärare gjorde scenen helt priceless.
Jag började skratta varje gång Per började prata om ”… små munnar som… mmnmnmnmnmnmn!”
Men scenen i sig ska inte uppvisa hur rolig vare sig Naturläraren eller Matti är, utan scenen är till för att vi ska få se en första liten gnista mellan Ellen (spelad av Hannah) och Kay (spelad av Kim).
Det är en väldigt söt scen. Men innan vi gick in på närbilderna av våra två huvudrollsinnehavare så tog vi en del bilder på våra underbara statister.
Det hade blivit ett litet vaktbyte på statist avdelningen, vilket är härligt för då ser skolan ännu mer levande ut. Bland annat så hade vi med Sarah (ett av monsterna i filmen) och hon fick då vara med i filmen utan sin monstermundering.

Klassrumsfilmning

Närbilderna på dialogscenen mellan Kim och Hannah gick smärtfritt. Det blev lite underligt när jag fick ett SMS på min telefon mitt under inspelningen, då Kim har bestämt att den telefonen är Kays telefon. Snabbt som blixten var jag där och tröck på SMSet ifall det var något underligt, eller för privat. Man vet aldrig när det gäller en hattbärande regissör.
Sen mitt under en annan tagning så utbrister Shani (Vera) ”Kris, min mamma tycker du är snygg.” varpå jag inte riktigt kan låta bli att undra om hon var snygg eller inte och mina assistenter hävdade då att ”Hon är en riktig milf”, inte mina ord och jag har fortfarande inte sett kvinnan ifråga.
Ja just det, tillbaka till dialogen.
Hannah och Kim levererade finfint. De har en bra kemi och när det ska vara såna där små söta ögonblick så ser det faktiskt ut som om de verkligen är förtjusta i varandra på riktigt.
Sen så är ju Kim lite tokig så det blir mycket skratt mellan tagningarna.

Kim och Hannah

Efter vi spikat dialogscenen så var det snabbt garderobsbyte får skådespelare och statister. Nästa scen vi filmade i naturkunskapssalen gick fort, med bara några få överblickande bilder och sen direkt in på en dialogscen mellan Hannah och Kim. Här så blir gnistan mellan dem mycket tydligare, nästan så det är en liten eld vid det här tillfället.
Hannah och Kim började bli lite fnittriga under den här scenen vilket framhäver deras personligheter mer och förstörde inte på något sätt tagningarna, då Kay ska gå från arg till lycklig i scenen. Den här tror jag kan bli riktigt bra.

Nu var det dags för en kort paus och för ännu ett garderobsbyte.
Det var nämligen dags för scenen med Bengt Bolme (spelad av Pelle), ungdomarnas vresiga lärare. Det kommer även vara den scenen då vi introduceras till Palamedes (spelad av Houshang) och får se hur han är en motpol till Kay.

Rahel och Mathilda

Anton och Böös tog med sig Basun-kameran upp till det nya klassrummet där Pelle ställt i ordning med en anti-drog skärm vi hittade nere i kapprummet. Det var även reklam för Vänsterpartiet på denna skärm, vilket gjorde att den så fruktansvärt bisarr ut.
Jag placerade ut skådespelarna och statisterna i rummet och sedan gjorde Anton och Böös den första åkningen genom rummet, med hjälp av Basun-kameran.

Matti framför USA

Då fick jag se på monitorn hur fruktansvärt underbart Rahel var placerad. Det var inte alls meningen, men han satt själv framför ett arbete om USA, och det såg så visuellt roligt ut att ja… jag skrattade varje gång jag tittade ditåt. Ödetsnyck, jag skulle inte kunnat skrivit den bilden i manus, men fick den ändå. Underbart.
Pelle levererade sina repliker som ett proffs, fast jag fick jaga på honom så att han skrek ”Braj!” ordentligt.
Sen var det dags för Palamedes att försöka få Kay att må lite bättre. Jag ser det varje gång Houshang levererar Palamedes repliker, det är som om jag skrev manuset med honom i åtanke. Dunderbra blev det.

Houshang och Kim

Sen var det dags för en liten koirridorscen där vi körde i stort sett hela scenen i en Basun-kamera åkning. Svårt med så där långa tagningar, men det blir snyggt.
Stackars Sarah fick jogga genom scenen gång på gång.

Levande skola

Jag känner dock redan att vi ska göra lite pick-ups på den här scenen utan att ens klippa något. Men vi kände tidspressen så vi fick offra lite vinklar för att hinna vidare.
Tillråga på allt hade vi inte tid för någon form av matpaus denna dagen, så folks magar började skrika och energin försvann.
Men otroligt nog så var det inget gnäll och de underbara skådespelarna var… ja… helt underbara.
Så.
På med regissörshatten igen och det var nu dags för de första scenerna med KAK (spelad av Carro). Det här blev intressant inte bara ur regissörssynvinkel utan även från en skådespelarsynvinkel, då jag själv har lite scener mot henne senare under inspelningen.
Carro gjorde ett kanonbra jobb som KAK som man, som åskådare, ska få sympati för så att hennes dödsscen senare i filmen betyder något.
Det är dessutom hon som introducerar Kay till Kreckelmann (spelad av Petter) och det är ju tack vare detta som saker börjar gå åt Helvete.
Det blev rätt mycket skratt under dessa tagningar, men jag är nöjd med hur scenerna blev.

Kay ber om ursäkt för att han är sen

Här började jag äntligen kunna skicka hem folk för dagen. Vi försökte göra klart så många shots som möjligt med statister och sedan skicka hem dem.
Tillslut var det bara Rahel, Houshang och Kim kvar, förutom Anton och Böös som skötter kameran och jag som hade på mig regissörshatten.
Det ska bli intressant att se vad det blev av den här dialogen mellan Houshang och Kim, det var även här lite stressat, men jag känner på mig att det blev bra.
Dialogen mellan Houshang och Rahel kommer bli underbar!

Sån glädje, trots så sent

Efter den lilla dialogscenen så var det dags för två korta scener som det bara innehöll Houshang och Kim.
Den första gick fort men kommer nog behöva lägga om dialogen på nåt trixigt vis i post-production. För det blev inte riktigt rätt saker som sas, men återigen, tidspress. Men jag är inte orolig, det där redigerar jag kring.
Sista scenen för helgen var en lång åkning genom skolan, då de två ungdomarna går och pratar.
Här blev det mååånga omtagningar, men mycket underbara bloopers.
Houshang fick ”Tok-tysken” till att bli ”Stor-tysken”, ”Storasyster” och diverse andra saker. Kim gjorde en fin exit med ett riktigt Hannah Montana knyck och tillslut kunde jag mata Houshang vilka repliker som helst och han sa dem med full inlevelse utan att ens tänka på vad han sa.
Det kommer bli urtjusigt.
Nästa inspelning blir på 1891, spännande!

Underbara skådespelare, jag har världens bästa jobb.

/Kris ”Shanis mamma tycker i alla fall jag är snygg” Dybeck

Den hemska regissörshatten är på