FilmProjekt nummer 2 - Sundsvalls Fritidsgårdar » kreckelmann

Inspelningsdag 16 – Location: Skönsmon och Nacksta

wideawake — Mon, 23 Mar 2009 10:22:59 +0000

Två stora händelser i filmen filmades den 17e mars 2009. Det första var Gerhalt Kreckelmanns (Petter) död och det andra var Franks (Kris) enda två scener.

Det första vi filmade var Petters och Kims (som spelar Kay) sista scen tillsammans, både i filmen och under inspelningen. Vi filmade på Skönsmons höjder och Thomas (producent) hade hittat ett bra hus att låna. Både Petter och Kim levererade scenen snabbt och bra. Kim gjorde ett riktigt bra jobb och levererade den precis så som jag tänkt mig den när jag skrev manus. Petter har ju gjort Kreckelmann till något som inte alls fanns i manus, men det gör inget, jag har accepterat att det är så Karaktären är i filmen.
När det sedan var dags för Petter att dö så blev han anfallen av ett av de mindre monstren (här spelat av Jennifer) och en liten fight uppstår. Det hela filmades med handkamera av Anton (kameraman), medan vi andra (jag, Pierre, Carro, Thomas och Kim) stod gömda bakom husknuten och höll koll på monitorn för att se så att scenen blev bra och så att jag skulle kunna ge regi. Eftersom både Petter och Jennifer ger väldigt mycket energi i sina scener så blev en fight mellan dessa två väldigt vild och när Anton skulle hänga med i svängarna så filmades både alla vi bakom knuten och en gång så filmades Pierre när han satt och försökte fixa monitorn.
Hur som helst så blev det en jättebra dödsscen och den skumme professorn dör en värdig död.
Det sista vi filmade vid huset var när Kay upptäcker att Kreckelmann verkar ha dött och sedan hör han hur monstren är nära och flyr då.

Det var nu dags att åka till Nacksta igen för ännu lite filminspelning där. Det var även dags för mig att återigen överlämna regissörshatten till någon annan. Petter tog nämnligen över den under de två scener vi nu filmade. Anledning var att jag skulle stå framför kameran. Carro (KaK) var kolugn inför våra scener men själv så var jag nervös. Alla skådisar i filmen är ju så duktiga, så jag ville ju inte vara sämre än dem. Sen så spelar jag ju rollen ”den 28-årige hunken Frank” vilket betyder lite kläder och en allmänt smörig attityd. Ok, det finns säkert de som säger att det inte borde vara några problem för mig att strosa runt vare sig lättklätt eller smörigt. Men jo, framför kameran blir jag banne mig lite nervös.
Hur som helst, Petter fick välja kläder åt mig, och medan jag stylade mitt hår så smörigt jag bara kunde så ställde Anton och Petter i ordning kameran. Pierre (Skuggaspekten) passade på att äta lite popcorn med Carro medan detta pågick, ett faktum som gjorde att vi var tvungen att poppa nya popcorn alldeles innan tagning.
Första tagning kom, Carro levererade sina repliker mot Petter som körde sina bakom kameran (scenen är när KaK pratar på telefon med Kreckelmann) och sen var det dags för mig att glida in och göra min entré. Det är fascinerande hur mycket man hinner tänka på så kort tid egentligen. När jag tittar in genom dörren så ska jag fråga vem det är på telefonen och sen vara lite dryg på henne och försöka få uppmärksamhet för att jag vill knulla (ja, man får skriva så ).
Men när jag tittar in där genom dörren så hinner jag tänka ”Hur ska jag säga det? Normalt? Viska? Ja, viska gör man nog när det nån som pratar på telefon. Shit! Titta inte in i kameran. Jaha, var ska jag gå nu? Jag vet, jag hämtar popcorn och matar henne med det. Hmmm, undrar om hon är beredd på det. Undrar om jag ska ställa mig lite närmre? Nja, jag vill ju inte vara obehaglig, men de ska ju egentligen alldeles snart knulla.” Sen var det plötsligt dags för avslutet på scenen då KaK ska hoppa upp i Franks famn för att de sedan ska försvinna ut ur dörren. Så jag slängde, lite sexigt arrogant, ifrån mig kastrullen med popcorn och så var det dags för Carros hopp upp i mina armar. Men vi började båda bara skratta istället. Sen vände jag mig om och fick syn på att jag kastat, den fortfarande varma kastrullen, på en skärbräda, som nu smälte sönder av värmen. Så det var dags att plocka fram en ny kastrull och sedan dags för omtagning.
Efter några tagningar satt scenen och sedan var det dags för närbilder och detaljbilder. Efter att ha sett scenen så här efteråt så måste jag säga att både jag och Carro lyckades leverera den bra. Vi får väl tacka Petter för hans regi av den. Även fast det lät mer som om han regisserade en porrfilm.
Det var nu dags för scen nummer 2 för oss. Då ska jag gå och dricka lite mjölk, bli skrämd av Carro, stänga kylen för att upptäcka Pierre bakom den, sen bli dödad av Pierre som jagar efter Carro och dödar henne också.
Till att börja med så rufsade ju både jag och Carro till våra hår och så tog hon på sig skjortan jag hade i scenen innan och jag själv var iklädd bara ett par, som det står i manus, urtjusiga kalsonger. Egentligen är det ett par urlöjliga kalsonger, men det är väl så det ska vara när man ska vara en hunk.
Sen så tyckte jag att det var viktigt att Frank ser lite svettig ut, så jag splashade lite vatten över kroppen och alla skrattade åt mig. Petter reviderade sedan sin åsikt om svetten, jag tror det var hans porrfilmsregissörshjärna som satte igång där.
När det väl var dags för tagning så börjar ju min hjärna sätta igång och tänka så där mycket igen. När jag öppnade kylen och skulle dricka mjölken direkt ur förpackningen så märkte jag att det inte direkt var det lättaste utan att spilla. När jag började spilla ut mjölken över mig själv så visste jag inte vad jag skulle göra, så sporrad av Petters porrfilmsrop så gjorde jag det som kom sig som naturligt för mig, jag smörjde in bröstet med den spillda mjölken, och det var väl kanske inte ett så bra beslut, men det ser för jäkla roligt ut.
Efter att ha tagit om den här scenen en mängd gånger och blivit dödad nästan lika många gånger av Pierre så märkte vi att det var alldeles för mörkt så vi fick ta om allt ihop med ny ljussättning.
Jag kan säga att jag var öm i häcken i flera dagar efter att ha dött så många gånger av Pierre, för jag slängde mig ned i backen varje gång och vi hade inga skydd där. Jag fick ju dock ingen skavank som kan mäta sig med Kims alla skador han fått under inspelningen.
Sen så blev det handkamera som jagade Carro genom hallen mot dörren, det blev två riktigt bra tagningar av den delen. Sen så var det lite småbilder av Pierre kvar, sedan var han tvungen att dra iväg på bio.
Eftersom Pierre var tvungen att sticka så fick Anton hoppa in som body-double åt Pierre i några tagningar på mig och Carro som vi hade kvar att filma.

Det kändes som allt som filmades den här dagen blev finemang. Riktigt nöjd är jag.

/Kris ”jag behöver lite mer svett” Dybeck

Inspelningsdag 15 – Location: Torget

wideawake — Mon, 16 Mar 2009 13:43:36 +0000

Nu i söndags, den 15:e Mars, 2009, så var det dags för filmen att belägra torget i sundsvall.
Dagen började tidigt och jag och Thomas (producent) lastade en minibuss full med smått och gott underligt vi hittade på Domsaga.
Väl på plats på torget så kändes det riktigt ödsligt. Vi började i alla fall rigga upp diverse saker på torget för att få det att se ut som om det var fullt med saker som inte alls hörde hemma i den vakna världen.
Jag är själv väldigt nöjd över Greve Stålnäbb-tavlan som jag satte upp på statyn inne på torget.
Vi ställde även upp ett bord, två stolar och så på borde ett exemplar av Kasta Gris.
På dessa stolar satte vi sedan Gerhalt Kreckelmann (spelad av Petter) och Darth Vader (spelade av någon som jag aldrig kommer ihåg namnet på). Vi hade dessutom en hop med svarthåriga tjejer, en liten pojke med en stoooor hund, en gubbe i morgonrock och sist men inte minst så uppenbararsig Pierre (Arthur/Skuggaspekten) bakom Kim (Kay) när denne vänder sig om.
När Kim plockar upp blomman i drömmen tror jag blev en bra bild, men jag vet inte än för jag har inte kollat på dalies från den dagen än.

Hannah, Darth och Gerhalt

Det var sedan dags för Hannah (Ellen) och Frida (Tyra) att ha sin lilla dialogscen för att sedan bli avbrutna av att Kim går förbi och sedan tappar blomman. Vi gjorde den här scenen i väldigt få tagningar men jag tror den blev bra. Det känns väldigt naturligt under de första tagningarna för det mesta, sedan är det bara på detaljnivå det förändras. Det ska bli intresssant när det kommer till klippstadiet och jag går igenom de olika tagningarna och scenerna. Då kommer jag verkligen se om det är någon skillnad att ta om scenen 25 gånger eller om det räcker med 2 gånger om replikerna sitter som de ska.

Pierre har somnat mitt på torget

Det bästa på hela inspelningsdagen var när Pierre somnad bakom statyn på torget iklädd full monsterutstyrsel och med ett svärd för att sedan snubbla runt som en vilde när jag väckte honom. Det var grejer det!

/Kris ”jag vill att Darth sitter här bort och spelar Kasta Gris” Dybeck

Inspelningsdag 6 – Location: Domsaga

wideawake — Thu, 29 Jan 2009 08:26:12 +0000

Om jag haft knasiga dagar i mitt liv förut så var tisdagen den 27e Januari 2009 en av de knasigaste.
På lunchen så klippte jag av mig mitt långa hår, vilket inte varit kort sedan 1994. Mitt regissörsskägg rök dessutom, det ber jag om ursäkt för, men även regissörer får se ordentliga ut ibland. Jag måste ju vara lite fräsch så fler mammor kan tycka jag ser bra ut.
Sen efter lunch så åkte jag och Pelle (Bengt Bolme och allmän hjälte) ut till Birsta för att införskaffa lite saker till filmen. Bland annat så köpte vi ett svärd och en japansk kniv. Vad den stackars kvinnan på kommunen som tar emot fakturorna ska tro när hon ser att vi köpt ett svärd i kommunens namn vet jag inte, men hon tänker bergis ”Jaha, det är den där filmen igen.”.
Efter det så begav vi oss på jakt efter en stekpanna som inte skulle vara för hård, så att man i alla fall kan slå lite löst i huvudet på någon. Det hela slutade med att Pelle slog sig själv i huvudet med en stekpanna, varpå jag bad honom att även slå mig för jag ville också känna om det gjorde ont.

Skelettet Franz och en fin tavla Kreckelmann har

Det såg nog minst lika underligt ut som när Thomas (producent) och jag testade kablar på Clas Ohlson. Thomas som förövrig, tillsammans med Fredrik (Thomas henchman), Göran (kompositör och spelar även fritidsledaren Fred) och Anton (kameraman) ställde i ordning inne på min chefs kontor för att förvandla det från Evas (Snuviga kvinnan i väntrumsscenen) tjusiga kontor till Kreckelmanns (spelad av Petter) väldigt stökiga kontor, med skelett och allt.
Jag och Pelle införskaffade en mängd karamellfärg och sirap för att skapa både vanligt blod och monsterblod.

De två skådespelarna, Petter och Kim (Kay), dök upp på Domsaga och vi hjälptes alla åt att färdigställa Kreckelmanns kontor. Ett kontor som blev fullt med små internskämt och detaljer som man inte alls kommer att uppfatta när man ser på filmen, men bara det att de fanns där för skådespelarna gjorde väldigt mycket för att skapa den stämning som behövdes.

Professorn sliter med sina uträkningar

Karaktären Gerhalt Kreckelmann har tagit sig en ganska intressant vändning från den skrivna sidan till det vi filmar. Min tanke var att man skulle se Kreckelmann som något utav en Obi-Wan/Gandalf/Merlin karaktär, som fungerar som den vise gamle vägvisaren för vår unge hjälte. Istället så har Kreckelmann blivit en väldigt creapy vetenskapsman med ett dunkelt förflutet. Något som vi utforskar lite i en scen som jag skrev till under måndagen och som vi filmade från en väldigt underlig vinkel under kvällen.
Men innan vi gav oss an att filma så hade producent Thomas satt sina kulinariskatalanger på prov och lagade mat och skådeseplarna och resten av crewn.
Det var satans gott och det räckte till alla, trots att Kim tog mer korv än jag ätit under hela mitt 28-åriga liv.

Kvällens filmingar var lite utav det smidigaste man kan be om när det gällde vad som hände framför kameran när den väl var på. Både Petter och Kim leverarade bättre än någonsin och satte det mesta på en eller två tagningar. Å andra sidan så fick jag försöka använda någon form av regissörspondus när väl kameran var av, för dessa herrar var lite ur kontroll. Men de trivdes ihop och det kändes verkligen. Men med spelad irritation försökte jag få dem att stå still så att Anton kunde få ställa in kameran, något som inte är det lättaste när Petter är kramsjuk och Kim är sprallig som Televinken.

Skådespelare som tycker om varandra liiiite för mycket

Men vi satte tre scener på bara ett par timmar. Väldigt skönt. Det kändes även som om deras insatser var utöver det som de brukar leverera, och de brukar leverera bra.
Det var tyvär även Petters nästsista inspelningstillfälle. Han har bara sin dödsscen kvar. Så jag tror allt det kändes lite vemodigt för Petter, även för Kim, i och med att han tycker om att spela mot Petter. Det är skönt när skådespelare är trygga med varandra och inte är rädda för att göra bort sig inför varandra när kameran väl rullar.

Skådespelare umgås

Kim, som jag tidigare nämnt, är bra på improvisation och han räddade upp en tagning enormt bra och det blir nog den som hamna i filmen i slutändan,

Producent med kulinariska kunskaper

trots att Petter var ute och cyklade en sväng under den. Detta bara för att Kims reaktioner blev naturtrogna som bara den p.g.a. hans improvisation.

Thomas recept:
Kolbasz och Chorizo
Creme Bonjour, tomat och medelhavsörter-sorten.
grädde
en liten trevlig kantarellfond.
snåla inte på kryddor med lite yxa i, paprikapulver är finemangs till det här.
Naturligtvis pasta till.
Mätt och fin, och tagningarna sitter direkt.
Herzog och Kieslowski serverar inget annat under sina projekt….

/Kris ”jag har köpt ett svärd för kommunala pengar” Dybeck

Kris försöker förklara vad han vill få ut av tagningen

Inspelningsdag 4 – Location: Domsaga

wideawake — Thu, 22 Jan 2009 10:10:28 +0000

Vissa dagar är lite speciella.
Tisdagen den 20e Januari 2009 började med att jag och Thomas (producent och location-ansvarig) skulle bege oss ut på jakt efter det som behövdes för kvällens scener. Man kan tycka att det var lite sent att börja jaga rätt på rekvisitan så sent som på dagen då vi ska filma. Men det enda som behövdes var en säng, lite sugproppar, lite kabel, smink till Kay (Kim) och en väska.
Detta för att kvällens scener skulle utspela sig i Gerhalt Kreckelmanns (Petter) lab. Detta lab ska vara sterilt, men ändå fullt med teknisk utrustning. Thomas och Jag hade redan kollat runt i huset (Domsaga) och hittat en hel del tekniskt mumbojumbo som vi kunde fylla ett par rullvagnar med.

Teknisk mumbojumbo

Men det återstod alltså det som jag tidigare nämnde. Så när praktikant Anton (även kameraman) dök upp på plats så lastade vi in oss i en firmabil och tuffade ned på stan. Första stopp Pipeline för att försöka få tag på en tältsäng. Detta inte bara för att det ska se provisoriskt och lite ”öststat” ut hos Kreckelmann, utan även för att sängen ska vara med i en drömsekvens som tar plats mellan de två scenerna och måste därför flyttas med ut till en utomhus-location. Så ju lättare säng desto bättre.

Piggelin och Petter

På Pipeline letades det förbrilt efter en tältsäng, av vilket de skulle ha flera, men efter en tripp in i ett kolsvart förråd fyllt med tomflaskor och tomburkar så gavs jakten till slut upp.
Framåt mot Clas Ohlson.
På Clas Ohlson så införkaffade vi lite sugproppar med krokar på, sådan som man har i badrum. Dessa sugproppar skulle vara en del i våra hembygda elektroder. Nästa del till denna uppfinning var kabel. När vi kom till kabelavdelningen så började vi kika på lämpliga kablar, och om någon gick förbi när jag ledde en kabel mot Thomas bröstvårta medan han bekräftade att det nog var en bra tjocklek så blev de nog väldigt förvirrad.
Här började även min förkärlek för ”öststatsorange” att visa sig. En svart och en orange kabel införskaffades och vi gick sen och inhandlade ett par gummihandskar, även dessa i öststatorange.
Next stop Myrorna.
Här hade vi förhoppningar att hitta den perfekta Kreckelmann-väskan samt att vi skulle kunna hitta två par glasögon åt professorn. Glasögonen var inga problem, men tydligen så skänker man inte fräsiga väskor till Myrorna. Den enda väska som kunde duga var ful som stryk men hade lite släng av öststatorange i sin färg, i alla fall om man verkligen vill det. Men vi hade redan planer på att slänga på lite DDR märken på den, för att ge den den sista touchen. Dock var jag inte helnöjd med väskan. Som tur är så hittade Anton två bra par glasögon.
Nu var det dags för sminket.
Tre förvirrade karlar… ok, två förvirrade karlar och en praktikant. Näää, Anton börjar bli karl han med, han fyller ju 18 på första Maj och allt.
Hur som helst, tre förvirrade karlar begav sig in på HMs sminkavdelning. Vi skulle köpa kajal så att vi alltid har kajal på plats när vi filmar och inte måste förlita oss på att någon av tjejerna har med sig en egen kajal som Kim kan låna för att fullborda sin förvandling till Kay.

Thomas fixar och trixar

Hur som helst så var varken jag eller Thomas riktigt säkra på vad vi var ute efter eller vad det hette, och Anton hade fullt schå att skämmas över att bära omkring på en öststatsväska.
Thomas som är lite äldre än mig var rätt säker på att det var kajal vi skulle ha. För säkerhetsskull så skulle jag fråga damen bakom kassan. Det lät så här:
Kris: ”Hej… euhm… vi är från en filminspelning och…. euhm… vi ska köpa smink för en kille ska ha det… han ska liksom ha runt ögonen… så här…. så vi behöver mascara…”
Thomas (viskandes till Kris): ”Kajal..”
Kris: ”Euhm… kajal… ja just det…”
Som tur var så skrattade damen bara och plockade genast fram det vi behövde.
Vi kollade även runt bland hårprodukterna för att försöka hitta något som kunde agera kontaktgel. Vi hittade en perfekt burk, med en påklistrad etikett som lätt kunde plockas bort för att ge burken ett anonymt utseende.
Beväpnade med allt utom säng så begav vi oss tillbaka till bilen, där vi möttes av en parkeringsböter på 500 kronor. Som den körkortslösa människa jag är så hade jag ingen aning om att Thomas gjort en rackare när han parkerat men det kändes och känns fortfarande väldigt jobbigt att han skulle åka på det där när vi fixade grejer till filmen.
Thomas tog nu på sig att fixa en säng till inspelningen medan jag och Anton åkte till Domsaga för att ställa i ordning de två rummen.
Vi skulle nämligen filma en scen som äger rum i ett väntrum också.

Vi började skramla ihop rullvagnar och tekniskt material. Sakta men säkert så bygdes ett fint lab upp framför våra ögon.
Petter dök upp en halvtimme inna utsatt tid och hade med sig ännu mer teknisk utrustning, närmar bestämt två oscilloskop som rundade av labbet väldigt bra.
Pelle (Bengt Bolme, fotograf och allt-i-allo) dök även han upp och även så Thomas, som nu hade med sig en nyinköpt tältsäng. Vi jobbade nu alla med att sätta ihop ett väldigt tjusigt och väldigt knasigt lab.
Pelle blev satt på elektrod-tjänst, något som jag gått bet på, trots min fiffiga lösning med bomull och trälim. Medan labbet färdigställdes dök Kim upp och han började som vanligt med att säga en massa tok, den här gången var det inte hans fel. Men när han skulle välja mat så stod det lite underligt på menyn.
Kim: ”Kris…”
Kris: ”Ja?”
Kim: ”Om feferoni är den här grönsaken…”
Kris: ”Ja?”
Kim: ”Och peperoni är korven…”
Kris: ”Ja?”
Kim: ”Vad är då pfeferoni?”

Matpaus för att lugna nerver

Producent Thomas fixade med maten medan Petter var väldigt nervös och repeterade repliker med Kim.
Jag och Anton virrade runt som yra höns för att båda bygga med labbet och ställa i ordning ”väntrummet”. Pelle och Thomas var dock klippor som skötte sina uppgifter bättre än vad någon av oss andra skulle kunna ha gjort.
Maten dök upp och ett försök att lugna Petters och Kims nerver gjordes. Sedan var det dags för kvällens första scen, av tre tänkta.

Väntrummet

Väntrumsscenen blev bra. Eva (förståndare på Domsaga) hoppade in som en dam i väntrummet som visar sympati för den skadade Kay. Björn (Granlo fritidsgård) hoppade in som den haltande Herr Johansson och Pelle tog på sig en roll som knarkare med gaffad hand. Även Petters kropp fick vara med i denna scen, dock inte hans ansikte.
Den här scenen gick smidigt och satt i en tagning.

Nästa scen… ja… den satt inte i en tagning. Men ack så mycket skratt det blev.
Först och främst så ser Petter ut som en tysk-porrfilmsvariant av Darth Vader.

Gerhalt Kreckelmann

Med sin läkarrock, sina handskar och en stor bandspelare runt halsen. Detta toppades av med ett litet DDR märke på hans fick och två par glasögon i samma ficka, plus då ständigt ett par glasögon på sig.
Det första vi skulle filma var en master så att jag hela tiden har något att klippa till, detta borde vara en enkel grej, då det bara gäller att ta sig igenom scenen. Inga märkvärdiga insatser behövs utan det kan man plocka från närbilder och andra vinklar.
Denna master verkade dock omöjlig.
När vi för två år sedan filmade Nattens Barn så hade Kim en scen där han skulle säga ”Det verkar som om någon har läst lite för mycket Harry Potter”. En replik som inte verkar allt för svår att säga. Men, allt är i hur man säger det. Efter 26 tagningar och hur mycket skratt som helst så fick vi äntligen en ”Harry Potter” tagning som fungerade, där ingen började skratta.
Nu var det sugproppsscenen hos Kreckelmann som var vårt nya gissel.

Kay och Kreckelmann

Hela scenen såg galen ut och jag kände mig nöjd, för det var så underligt och stämningen tryckt, precis som det skulle varit för Kay på riktigt. När Petter började smörja in Kims bröst med hårgelé som skulle vara kontaktgel, då märktes det att saker skulle kunna börja braka iväg utåt.
Den första sugproppen åkte på plats, och med ett högljudd ”popp!” så åkte allas koncentration ut genom fönstret.
Vi skrattade!
Och skrattade!
Tagning efter tagning.

Frustrerad regissör

Visst, det var asroligt varje gång vi bröt ihop, men frustrationen bygdes i mig. Vi hade en till scen kvar efter den här och efter en timmes filmande så hade vi inte tagit oss igenom den första halvan av den första scenen.
Tillråga på allt så hade scenen fått en liten förlängning och lite improvisierade ändringar i manuset var nödvändiga. Petter hade nämligen läst på en scen extra, som egentligen ska ta plats i Kreckelmanns klassrum och inte i labbet. När jag förklarade för Petter att han gjort det så blev han genast mer nervös och arg och på så sätt så lugnade jag honom med ett ”vi löser det” och nu har de två scenerna sammanfogats och jag har börjat med en re-write för att trycka in en extra scen i klassrummet för att förklara en del saker.
Hur som helst.
Skrattanfallen avlöste varandra och det var nog mer nerver än att saker var roliga efter ett tag. Från att ha haft en Kim som var väldigt missnöjd med allt han gjorde förra veckan så hade jag den här veckan en Petter som sa fitta fler gånger än en stenfull punkare. Frustrerad över att inte kunna sina repliker och lite first-time-nervositet så stapplade Petter sig fram. Det som är fascinerande med honom är att han kan vara hur nervös som helst, skrika fitta som om det var hans nemesis och klaga på att han inte ser något i glasögonen. Men när kameran väl rullar och innan han eller Kim bryter ihop så levererar han bättre än vad han själv vet.

Kreckelmann skrattar

Jag trodde att det skulle bli en lite pajig scen om jag ska vara ärlig, jag menar, här ska jag ha Petter brytandes på tyska som en professor och… ja… hur ska detta gå tänkte jag. Men fan, han är Kreckelmann, alltså det är inte Petter jag ser när jag tittar på monitorn. Det är en konstig professor som jag själv blir lite obekväm av. Vilket är jättebra, då känner man med Kay när han sitter och känner sig förvirrad och utlämnad.
Att Petter sen klarar av att leverera detta när han spelar mot en Kim som har en ”elektrod” mitt i pannan under hela deras dialog är ett under. Jag tror ju det faktum är mycket lättare för Kim, han ser aldrig elektroden i sitt huvud och som jag tidigare nämnde så är Petter inte Petter utan han är Kreckelmann när kameran rullar. Dessa två herrar hade bra kemi redan under Nattens Barn men jag ser här igen hur bra de fungerar ihop.

Kay känner obehaget i Kreckelmanns skratt

Kanske borde nästa projekt bli en buddy-cop-movie, Petter som den gamle veternanen och Kim som rookien? Nja, det lät jobbigt att behöva filma så mycket scener med de två ihop, skulle ha så ont i magen efter allt skratt.
Hur som helst så kämpade vi oss igenom mastern och gick in på närbilderna, Kim var en klippa. Jag är riktigt imponerad och stolt över honom och det känns som han har tagit upp sin prestation ett steg och jag börjar förstå hans missnöje med förra veckans café-scen. Det blir antagligen så att vi filmar om scenen på cafét, men mer om det i ett annat inlägg.
Petter levererade också utmärkt på närbilderna.
När vi kom till den del av scenen då Kreckelmann ska ge Kay en klocka som han ska kolla på i drömmen så uppdagade det sig för mig och Thomas att vi helt glömt bort att Kay skulle få en klocka på sin arm. Som tur var hade Petter ett armbandsur på sig och vi hade av en ren slump filmat en närbild på när han kollar in sin klocka. Så problemet var löst, och Petter får vara med i fler scener, även om det bara är i formen av sin klocka.
Efter klockan har åkt på så var det dags för Kim att få en mun full med salt.
Som den hängivna regissör jag är så valde jag att först testa det hela själv. Det smakade förjävligt. Men Kim ville att det skulle vara salt på rikigt så att reaktionen blev äkta. Nog blev den äkta alltid, och inte blev det bara en tagning inte, åh nej.
Men det roliga med detta är att efter vi var klara så kom Kim fram till mig och sa att han ville ta om just den reaktionsscenen. Så kanske gillar han salt?
Appropå salt så var det bästa av allt bra Petter spelade in just hur han leverarde ordet ”salt” med en så nöjd min. ”Zalt!”
Men efter att ha tagit oss igenom hela den här scenen (som i ärlighet faktiskt nu var två scener i en) så beslutade vi oss för att lägga ned för kvällen och filma den återstående scenen på lördag innan jag och Kim ska jobba.
Detta ger mig även en chans att titta igenom dalies från kvällens filmande för att se om vi behöver några extra scener.

Kay full med elektroder

Allt som allt så är jag väldigt nöjd med kvällens scener, men det känns mer som en komedi än något annat just nu. Men jag är väldigt glad över att Kim hittat vad som jag tycker är Kay, och att Petter har tagit något till sin roll som jag inte alls hade skrivit på pappret. Något som är mycket med vridet och skumt än vad jag skulle kunna fantisera ihop.
Kreckelmann ska vara lite som Dr. Emmet Brown i Back To The Future, nu är han ja… jag hittar inte ens orden. Ni får helt enkelt vänta och se när filmen kommer ut.

/Kris ”sminkexperten” Dybeck

Tysk homoerotik

Inspelningsdag 3 – Location: Innergården – 1891

wideawake — Thu, 15 Jan 2009 10:04:42 +0000

Då var det dags för vår första inspelningsdag ute bland den lokala befolkningen.
Jag och min praktikant Anton (som även är kameraman) gick på måndagen in och pratade med personalen på Café Innergården som ligger innuti gallerian 1891 i centrala Sundsvall.
Thomas (location scout) hade förberett dem på detta och vi gick bara dit för att få det hela bekräftat.
Som den stofilm detta är så tog jag och Anton, på tisdagen den 13e Januari 2009, med oss Basun-kameran, fullastad med grejer, monitorn och kameran och gick till fots ned till stan från Domsaga.
Det känndes då bra att jag castat mig själv som Frank, den 28-årige hunken, i filmen. Nä men skämt å sido så har jag nu, två dagar efter, fortfarande ont i kroppen efter den där färden ned på stan. Men va fan, vill man få saker gjorda så får man slita lite.

Kris pratar med Cafépersonalen

Väl inne på cafét så briefade jag personalen, en annan personalstyrka än dagen innan, om vad vi blivit lovade att göra. Samt att jag övertalade en av dem att vara med i filmen som kassör. Det slog mig precis att någon måste dubba hennes röst i post-production, kommer bli skoj för henne att se sig själv med en annan röst.
Hur som helst så valde jag ut ett hörn av cafét som var lite avsides, där vi kunde sätta upp en basecamp och ha som inspelningsplats.
Sakta men säkert började skådespelarna ramla in. Jag har börjat se lite utav ett mönster i vilken ordning de anländer. Det verkar alltid vara som så att Kim (Kay) dyker upp näst sist och Shani (Vera) allra sist.
Men innan dessa två dök upp så hade Houshang (Palamedes) och Pone (Denise) dykt upp. Pone hade inte ens någon scen den här dagen men hjälpte till att hålla stämningen på topp på inspelningsplatsen och hängde med de andra skådespelarna.
Herr Houshang hade dock lyckats virra på fröken Milica (Gry) på vägen till 1891, så hon var spårlöst försvunnen. Sen när Houshang ska förklara för mig vart hon tagit vägen så blir det lika yrt och fullt med skratt som alltid när han ska förklara nåt.
En annan liten speciell grej med Herr Houshang är att han inte sparar nummer på sin mobiltelefon, så när vi skulle ringa till Milica från min telefon så chansade han på vilket nummer det var. Han kom då fram till Milicas mor och blev genast väldigt nervös och betonade väldigt mycket att det var från filminspelningen han ringde, inget annat.
Ganska precis efter det så dök fröken Milica upp.

Milica

De andra skådisarna damp då in sakta men säkert.
Även Petter (Kreckelmann) dök upp och vi började nu rigga i ordning inför den första tagningen, samt att skådespelarna började kolla igenom sina manus.
Även om de har läst på scenerna hemma så ser jag alltid till att just den scen vi filmar för dagen finns med till alla som har dialog.
När Anton och Böös riggade upp kameran så märkte vi hur det fattades en skruv till stativet och eftersom det här är en film med ordentlig budget så slet vi fram gaffatejpen och surrade fast kameran på stativet.
Medan jag talade med skådespelarna så skickade jag iväg Petter för att tala med gästerna på cafét för att höra om de kunde tänka sig att vara med i några reaktionsbilder.
Jag gjorde inte detta bara för att jag hade fullt upp med skådespelarna utan även lite för att roa mig själv, jag ville nämligen se hur dessa gäster skulle reagera när den polisongklädde Petter lunkade över till dem och började babbla om någon sorts filminspelning och att de skulle vara med och reagera.
Petter skötte sitt jobb bra och de han frågade gick alla med på att vara med i filmen. Sen blev han dock nervös när jag skulle dit och förklara tagningen, jag hade nämligen på mig regissörshatten. Hatten till trots så gick det bra och gästerna reagerade utmärkt.
Sen var det dags att filma när tjejerna handlar sitt fika.
Jävlar vilket fika sen!
En sallad.
Två varm choklad.
Två läsk.
250 spänn.
Damn!
Men men, budgeten måste ju gå till nåt.

Ungefär vid den här tidpunkten så började även några gäster klaga på att vi väsnades för mycket. Jag fick då försöka dämpa de skådespelare som inte var med i tagningen, ja jag fick ju även dämpa Pone och Petter.
Det kändes lite som om jag var Ed Wood när vi tog de första tagningarna, de som utspelar sig vid caféts kassa. jag kände nämligen att jag inte hade tid med så många omtagningar så det blev hela tiden ett ”Jaaaaapp, det blir bra det där! Flytta kameran hit så tar vi nästa!”
Men det blev bra ändå.
Sen var det dags för killarna vid kassan. Samt att vi filmade lite på hur kön reagerar när killarna tränger sig. Petter var med här som statist igen, han kommer vara med överallt i filmen, som vanligt.

Nu kunde vi ta oss till våran avskilda lilla hörna, där vi inte störde resten av besökarna lika mycket. Vi började med en sorts master där alla fem skådisarna var i bild för att sen köra nära på alla tjejerna.
Jag tyckte scenen gick väldigt bra, även fast jag är lite orolig för att folk som inte varit inne på 1891 ska tycka att det ser ut som om de sitter utomhus.

Suddig action i Cafét

Vi såg till att filma klart alla tjejernas tagningar innan vi gav oss på killarnas dialog. Det gjorde att tjejerna kunde få gå hem fortare.
Killarna hade för kvällen lite svårare att leverera replikerna. Kim verkade lite disträ och Houshang är som han alltid är, klockren när jag har närbild på någon annan och fnissig när jag har närbild på honom. Jag tror jag ska börja lura honom och säga att jag filmar på någon annan när jag egentligen filmar på honom.
Men jag fick de tagningar jag ville i från bägge.
Trots det så tyckte Kim efteråt att det hade gått, jag citerar: ”Kukdåligt!”
Enligt honom själv så överspelade han rejält, men jag håller inte med. Han har ett väldigt livligt ansikte och när vi låter kameran rulla och han tar om sina repliker några gånger, ja då har jag så mycket att arbeta med p.g.a. det. Därför känns det alltid väldigt lugnt och betryggande när han är med i scenen. Jag blir dock alltid lite nervös över att han ska plocka fram sin Clintan-röst.

Jag gillar fortfarande kemin mellan Kim och Houshang. De är raka motsatser i filmen och det syns så väl, Palamedes blir verkligen den färgklick som Kay inte är.
Den spjuveraktige charmören och den melankoliske romantikern. Blir dunder det här.

Kris går igenom scenen med Kim och Houshang

Trots att det bara var en scen på hela kvällen så kände jag hela tiden en tidspress, speciellt efter att vi fått klagomål på gästerna. Men vem skulle inte känna pressen när man är hotad att bli utslängd från sin inspelningsplats med bara halva scenen filmad.
I all förvirring med en kamera som hela tiden höll på att ramla av sitt stativ, gäster som klagade och ja, den allmänna förviring som alltid råder när vi ska spela in, så glömde vi att filma några rader dialog med Kim och Houshang (men det löser vi med några enkla pick-ups).
Vi gick istället direkt på sista scenen för kvällen. Som egentligen är den första i scenen. Det är när Palamedes och Kay anländer till cafét.
Det blev ett ganska trixigt shot att göra. Vi skulle nämligen göra en åkning med Basun-kameran, men eftersom marken på Innergården består av kullersten så skulle det se ut som om det var jordbävning när de två killarna anländer. Som tur var så var marken närmast cafédisken slätare så vi kunde göra en åkning i en halvcirkel där. Men det var även så att affärerna i 1891 hade stängt, så grinden till entrén de skulle komma ifrån var igendragen. Det var därför väldigt noga att vi gjorde åkningen i precis rätt vinklar så vi inte råkade få med grinden när vi filmade.

Gaffad Kamera

Vi wrappade med den åkningen och tog oss tillbaka till Domsaga. Den här gången så fick jag och Anton hjälp av Böss och Kim med all inspelningsutrustning.
Väl tillbaka på Domsaga så berättade ju Kim att han tyckte det gått ”Kukdåligt!” och vi kom fram till att han har tolkat Kay på ett annat sätt än jag tänkt mig Kay.
Jag har hela tiden skrivit honom som att han själv har valt att vara utanför, och att han inte är det för att han är en mes på något sätt. Han har dock inte så mycket tillit till sig själv och kan inte fatta egna beslut.
Kim å andra sidan har tolkat honom som en stor tönt och påpekade att han spelat honom så under dessa tre inspelningsdagar.
Jag förklarade för Kim att jag inte alls tyckte det och att han faktiskt spelat honom lite väl tuff i vissa tagningar. Grejen med Kay är att han är väldigt beroende utav situationen han är i, som vi alla är, och han blir genast väldigt liten när Mårten (spelad av Elias) och hans gäng är i närheten. Men känner sig ganska trygg i Palamedes närhet, och med Ellen trivs han riktigt bra.

Jag hade önskat att Kim känt sig mer nöjd med kvällens filmning för den blev bättre än han trodde.
Men återigen så är både skådespelare och kameracrew helt underbara. Trots att både Böös och Houshang höll på att kissa på sig så höll de god min och levererade det jag krävde utav dem.
Nu låter det som om jag tvingade dem att inte gå på toa, så var inte fallet.
Men trots att vi har en budget på 100 000 så betalar vi allt med rekvisition, och tyvär tar inte toaletterna på 1891 rekvisition

/Kris ”regissörsskäggig” Dybeck

Kreckelmann och Hunken