FilmProjekt nummer 2 - Sundsvalls Fritidsgårdar » hatt

Inspelningsdag 16 – Location: Skönsmon och Nacksta

wideawake — Mon, 23 Mar 2009 10:22:59 +0000

Två stora händelser i filmen filmades den 17e mars 2009. Det första var Gerhalt Kreckelmanns (Petter) död och det andra var Franks (Kris) enda två scener.

Det första vi filmade var Petters och Kims (som spelar Kay) sista scen tillsammans, både i filmen och under inspelningen. Vi filmade på Skönsmons höjder och Thomas (producent) hade hittat ett bra hus att låna. Både Petter och Kim levererade scenen snabbt och bra. Kim gjorde ett riktigt bra jobb och levererade den precis så som jag tänkt mig den när jag skrev manus. Petter har ju gjort Kreckelmann till något som inte alls fanns i manus, men det gör inget, jag har accepterat att det är så Karaktären är i filmen.
När det sedan var dags för Petter att dö så blev han anfallen av ett av de mindre monstren (här spelat av Jennifer) och en liten fight uppstår. Det hela filmades med handkamera av Anton (kameraman), medan vi andra (jag, Pierre, Carro, Thomas och Kim) stod gömda bakom husknuten och höll koll på monitorn för att se så att scenen blev bra och så att jag skulle kunna ge regi. Eftersom både Petter och Jennifer ger väldigt mycket energi i sina scener så blev en fight mellan dessa två väldigt vild och när Anton skulle hänga med i svängarna så filmades både alla vi bakom knuten och en gång så filmades Pierre när han satt och försökte fixa monitorn.
Hur som helst så blev det en jättebra dödsscen och den skumme professorn dör en värdig död.
Det sista vi filmade vid huset var när Kay upptäcker att Kreckelmann verkar ha dött och sedan hör han hur monstren är nära och flyr då.

Det var nu dags att åka till Nacksta igen för ännu lite filminspelning där. Det var även dags för mig att återigen överlämna regissörshatten till någon annan. Petter tog nämnligen över den under de två scener vi nu filmade. Anledning var att jag skulle stå framför kameran. Carro (KaK) var kolugn inför våra scener men själv så var jag nervös. Alla skådisar i filmen är ju så duktiga, så jag ville ju inte vara sämre än dem. Sen så spelar jag ju rollen ”den 28-årige hunken Frank” vilket betyder lite kläder och en allmänt smörig attityd. Ok, det finns säkert de som säger att det inte borde vara några problem för mig att strosa runt vare sig lättklätt eller smörigt. Men jo, framför kameran blir jag banne mig lite nervös.
Hur som helst, Petter fick välja kläder åt mig, och medan jag stylade mitt hår så smörigt jag bara kunde så ställde Anton och Petter i ordning kameran. Pierre (Skuggaspekten) passade på att äta lite popcorn med Carro medan detta pågick, ett faktum som gjorde att vi var tvungen att poppa nya popcorn alldeles innan tagning.
Första tagning kom, Carro levererade sina repliker mot Petter som körde sina bakom kameran (scenen är när KaK pratar på telefon med Kreckelmann) och sen var det dags för mig att glida in och göra min entré. Det är fascinerande hur mycket man hinner tänka på så kort tid egentligen. När jag tittar in genom dörren så ska jag fråga vem det är på telefonen och sen vara lite dryg på henne och försöka få uppmärksamhet för att jag vill knulla (ja, man får skriva så ).
Men när jag tittar in där genom dörren så hinner jag tänka ”Hur ska jag säga det? Normalt? Viska? Ja, viska gör man nog när det nån som pratar på telefon. Shit! Titta inte in i kameran. Jaha, var ska jag gå nu? Jag vet, jag hämtar popcorn och matar henne med det. Hmmm, undrar om hon är beredd på det. Undrar om jag ska ställa mig lite närmre? Nja, jag vill ju inte vara obehaglig, men de ska ju egentligen alldeles snart knulla.” Sen var det plötsligt dags för avslutet på scenen då KaK ska hoppa upp i Franks famn för att de sedan ska försvinna ut ur dörren. Så jag slängde, lite sexigt arrogant, ifrån mig kastrullen med popcorn och så var det dags för Carros hopp upp i mina armar. Men vi började båda bara skratta istället. Sen vände jag mig om och fick syn på att jag kastat, den fortfarande varma kastrullen, på en skärbräda, som nu smälte sönder av värmen. Så det var dags att plocka fram en ny kastrull och sedan dags för omtagning.
Efter några tagningar satt scenen och sedan var det dags för närbilder och detaljbilder. Efter att ha sett scenen så här efteråt så måste jag säga att både jag och Carro lyckades leverera den bra. Vi får väl tacka Petter för hans regi av den. Även fast det lät mer som om han regisserade en porrfilm.
Det var nu dags för scen nummer 2 för oss. Då ska jag gå och dricka lite mjölk, bli skrämd av Carro, stänga kylen för att upptäcka Pierre bakom den, sen bli dödad av Pierre som jagar efter Carro och dödar henne också.
Till att börja med så rufsade ju både jag och Carro till våra hår och så tog hon på sig skjortan jag hade i scenen innan och jag själv var iklädd bara ett par, som det står i manus, urtjusiga kalsonger. Egentligen är det ett par urlöjliga kalsonger, men det är väl så det ska vara när man ska vara en hunk.
Sen så tyckte jag att det var viktigt att Frank ser lite svettig ut, så jag splashade lite vatten över kroppen och alla skrattade åt mig. Petter reviderade sedan sin åsikt om svetten, jag tror det var hans porrfilmsregissörshjärna som satte igång där.
När det väl var dags för tagning så börjar ju min hjärna sätta igång och tänka så där mycket igen. När jag öppnade kylen och skulle dricka mjölken direkt ur förpackningen så märkte jag att det inte direkt var det lättaste utan att spilla. När jag började spilla ut mjölken över mig själv så visste jag inte vad jag skulle göra, så sporrad av Petters porrfilmsrop så gjorde jag det som kom sig som naturligt för mig, jag smörjde in bröstet med den spillda mjölken, och det var väl kanske inte ett så bra beslut, men det ser för jäkla roligt ut.
Efter att ha tagit om den här scenen en mängd gånger och blivit dödad nästan lika många gånger av Pierre så märkte vi att det var alldeles för mörkt så vi fick ta om allt ihop med ny ljussättning.
Jag kan säga att jag var öm i häcken i flera dagar efter att ha dött så många gånger av Pierre, för jag slängde mig ned i backen varje gång och vi hade inga skydd där. Jag fick ju dock ingen skavank som kan mäta sig med Kims alla skador han fått under inspelningen.
Sen så blev det handkamera som jagade Carro genom hallen mot dörren, det blev två riktigt bra tagningar av den delen. Sen så var det lite småbilder av Pierre kvar, sedan var han tvungen att dra iväg på bio.
Eftersom Pierre var tvungen att sticka så fick Anton hoppa in som body-double åt Pierre i några tagningar på mig och Carro som vi hade kvar att filma.

Det kändes som allt som filmades den här dagen blev finemang. Riktigt nöjd är jag.

/Kris ”jag behöver lite mer svett” Dybeck

Inspelningsdag 3 – Location: Innergården – 1891

wideawake — Thu, 15 Jan 2009 10:04:42 +0000

Då var det dags för vår första inspelningsdag ute bland den lokala befolkningen.
Jag och min praktikant Anton (som även är kameraman) gick på måndagen in och pratade med personalen på Café Innergården som ligger innuti gallerian 1891 i centrala Sundsvall.
Thomas (location scout) hade förberett dem på detta och vi gick bara dit för att få det hela bekräftat.
Som den stofilm detta är så tog jag och Anton, på tisdagen den 13e Januari 2009, med oss Basun-kameran, fullastad med grejer, monitorn och kameran och gick till fots ned till stan från Domsaga.
Det känndes då bra att jag castat mig själv som Frank, den 28-årige hunken, i filmen. Nä men skämt å sido så har jag nu, två dagar efter, fortfarande ont i kroppen efter den där färden ned på stan. Men va fan, vill man få saker gjorda så får man slita lite.

Kris pratar med Cafépersonalen

Väl inne på cafét så briefade jag personalen, en annan personalstyrka än dagen innan, om vad vi blivit lovade att göra. Samt att jag övertalade en av dem att vara med i filmen som kassör. Det slog mig precis att någon måste dubba hennes röst i post-production, kommer bli skoj för henne att se sig själv med en annan röst.
Hur som helst så valde jag ut ett hörn av cafét som var lite avsides, där vi kunde sätta upp en basecamp och ha som inspelningsplats.
Sakta men säkert började skådespelarna ramla in. Jag har börjat se lite utav ett mönster i vilken ordning de anländer. Det verkar alltid vara som så att Kim (Kay) dyker upp näst sist och Shani (Vera) allra sist.
Men innan dessa två dök upp så hade Houshang (Palamedes) och Pone (Denise) dykt upp. Pone hade inte ens någon scen den här dagen men hjälpte till att hålla stämningen på topp på inspelningsplatsen och hängde med de andra skådespelarna.
Herr Houshang hade dock lyckats virra på fröken Milica (Gry) på vägen till 1891, så hon var spårlöst försvunnen. Sen när Houshang ska förklara för mig vart hon tagit vägen så blir det lika yrt och fullt med skratt som alltid när han ska förklara nåt.
En annan liten speciell grej med Herr Houshang är att han inte sparar nummer på sin mobiltelefon, så när vi skulle ringa till Milica från min telefon så chansade han på vilket nummer det var. Han kom då fram till Milicas mor och blev genast väldigt nervös och betonade väldigt mycket att det var från filminspelningen han ringde, inget annat.
Ganska precis efter det så dök fröken Milica upp.

Milica

De andra skådisarna damp då in sakta men säkert.
Även Petter (Kreckelmann) dök upp och vi började nu rigga i ordning inför den första tagningen, samt att skådespelarna började kolla igenom sina manus.
Även om de har läst på scenerna hemma så ser jag alltid till att just den scen vi filmar för dagen finns med till alla som har dialog.
När Anton och Böös riggade upp kameran så märkte vi hur det fattades en skruv till stativet och eftersom det här är en film med ordentlig budget så slet vi fram gaffatejpen och surrade fast kameran på stativet.
Medan jag talade med skådespelarna så skickade jag iväg Petter för att tala med gästerna på cafét för att höra om de kunde tänka sig att vara med i några reaktionsbilder.
Jag gjorde inte detta bara för att jag hade fullt upp med skådespelarna utan även lite för att roa mig själv, jag ville nämligen se hur dessa gäster skulle reagera när den polisongklädde Petter lunkade över till dem och började babbla om någon sorts filminspelning och att de skulle vara med och reagera.
Petter skötte sitt jobb bra och de han frågade gick alla med på att vara med i filmen. Sen blev han dock nervös när jag skulle dit och förklara tagningen, jag hade nämligen på mig regissörshatten. Hatten till trots så gick det bra och gästerna reagerade utmärkt.
Sen var det dags att filma när tjejerna handlar sitt fika.
Jävlar vilket fika sen!
En sallad.
Två varm choklad.
Två läsk.
250 spänn.
Damn!
Men men, budgeten måste ju gå till nåt.

Ungefär vid den här tidpunkten så började även några gäster klaga på att vi väsnades för mycket. Jag fick då försöka dämpa de skådespelare som inte var med i tagningen, ja jag fick ju även dämpa Pone och Petter.
Det kändes lite som om jag var Ed Wood när vi tog de första tagningarna, de som utspelar sig vid caféts kassa. jag kände nämligen att jag inte hade tid med så många omtagningar så det blev hela tiden ett ”Jaaaaapp, det blir bra det där! Flytta kameran hit så tar vi nästa!”
Men det blev bra ändå.
Sen var det dags för killarna vid kassan. Samt att vi filmade lite på hur kön reagerar när killarna tränger sig. Petter var med här som statist igen, han kommer vara med överallt i filmen, som vanligt.

Nu kunde vi ta oss till våran avskilda lilla hörna, där vi inte störde resten av besökarna lika mycket. Vi började med en sorts master där alla fem skådisarna var i bild för att sen köra nära på alla tjejerna.
Jag tyckte scenen gick väldigt bra, även fast jag är lite orolig för att folk som inte varit inne på 1891 ska tycka att det ser ut som om de sitter utomhus.

Suddig action i Cafét

Vi såg till att filma klart alla tjejernas tagningar innan vi gav oss på killarnas dialog. Det gjorde att tjejerna kunde få gå hem fortare.
Killarna hade för kvällen lite svårare att leverera replikerna. Kim verkade lite disträ och Houshang är som han alltid är, klockren när jag har närbild på någon annan och fnissig när jag har närbild på honom. Jag tror jag ska börja lura honom och säga att jag filmar på någon annan när jag egentligen filmar på honom.
Men jag fick de tagningar jag ville i från bägge.
Trots det så tyckte Kim efteråt att det hade gått, jag citerar: ”Kukdåligt!”
Enligt honom själv så överspelade han rejält, men jag håller inte med. Han har ett väldigt livligt ansikte och när vi låter kameran rulla och han tar om sina repliker några gånger, ja då har jag så mycket att arbeta med p.g.a. det. Därför känns det alltid väldigt lugnt och betryggande när han är med i scenen. Jag blir dock alltid lite nervös över att han ska plocka fram sin Clintan-röst.

Jag gillar fortfarande kemin mellan Kim och Houshang. De är raka motsatser i filmen och det syns så väl, Palamedes blir verkligen den färgklick som Kay inte är.
Den spjuveraktige charmören och den melankoliske romantikern. Blir dunder det här.

Kris går igenom scenen med Kim och Houshang

Trots att det bara var en scen på hela kvällen så kände jag hela tiden en tidspress, speciellt efter att vi fått klagomål på gästerna. Men vem skulle inte känna pressen när man är hotad att bli utslängd från sin inspelningsplats med bara halva scenen filmad.
I all förvirring med en kamera som hela tiden höll på att ramla av sitt stativ, gäster som klagade och ja, den allmänna förviring som alltid råder när vi ska spela in, så glömde vi att filma några rader dialog med Kim och Houshang (men det löser vi med några enkla pick-ups).
Vi gick istället direkt på sista scenen för kvällen. Som egentligen är den första i scenen. Det är när Palamedes och Kay anländer till cafét.
Det blev ett ganska trixigt shot att göra. Vi skulle nämligen göra en åkning med Basun-kameran, men eftersom marken på Innergården består av kullersten så skulle det se ut som om det var jordbävning när de två killarna anländer. Som tur var så var marken närmast cafédisken slätare så vi kunde göra en åkning i en halvcirkel där. Men det var även så att affärerna i 1891 hade stängt, så grinden till entrén de skulle komma ifrån var igendragen. Det var därför väldigt noga att vi gjorde åkningen i precis rätt vinklar så vi inte råkade få med grinden när vi filmade.

Gaffad Kamera

Vi wrappade med den åkningen och tog oss tillbaka till Domsaga. Den här gången så fick jag och Anton hjälp av Böss och Kim med all inspelningsutrustning.
Väl tillbaka på Domsaga så berättade ju Kim att han tyckte det gått ”Kukdåligt!” och vi kom fram till att han har tolkat Kay på ett annat sätt än jag tänkt mig Kay.
Jag har hela tiden skrivit honom som att han själv har valt att vara utanför, och att han inte är det för att han är en mes på något sätt. Han har dock inte så mycket tillit till sig själv och kan inte fatta egna beslut.
Kim å andra sidan har tolkat honom som en stor tönt och påpekade att han spelat honom så under dessa tre inspelningsdagar.
Jag förklarade för Kim att jag inte alls tyckte det och att han faktiskt spelat honom lite väl tuff i vissa tagningar. Grejen med Kay är att han är väldigt beroende utav situationen han är i, som vi alla är, och han blir genast väldigt liten när Mårten (spelad av Elias) och hans gäng är i närheten. Men känner sig ganska trygg i Palamedes närhet, och med Ellen trivs han riktigt bra.

Jag hade önskat att Kim känt sig mer nöjd med kvällens filmning för den blev bättre än han trodde.
Men återigen så är både skådespelare och kameracrew helt underbara. Trots att både Böös och Houshang höll på att kissa på sig så höll de god min och levererade det jag krävde utav dem.
Nu låter det som om jag tvingade dem att inte gå på toa, så var inte fallet.
Men trots att vi har en budget på 100 000 så betalar vi allt med rekvisition, och tyvär tar inte toaletterna på 1891 rekvisition

/Kris ”regissörsskäggig” Dybeck

Kreckelmann och Hunken

Inspelningsdag nummer 2 – Location: Åkersvik

wideawake — Tue, 13 Jan 2009 10:48:25 +0000

Efter en lång och slitsam dag på lördagen var det alltså dags igen på söndagen (den 11e Januari, 2009) att fortsätta våra inspelningar på Åkersvik.
Det kändes direkt i luften på morgonen att det här var en helt annan dag. Skådespelarna var mer avslappnade men samtidigt mer fokuserade.
Mr. Houshang (Palamedes) var lite sen och svarade inte i sin telefon, så jag kände en liten stressvåg komma över mig. Sen stannade jag upp och tänkte. ”Näe fan, det är Houshang, han dyker upp. Slappna av”.
Vi började i alla fall med att ställa i ordning det klassrum som skulle komma att vara vår naturkunskapssal.

Naturklassrum

I den här scenen fick jag för första gången se Per (Naturkunskapsläraren) in action. Han var castad i rollen helt p.g.a. rekomendationer och jag hade ingen aning om vad jag hade att vänta.
Rollen är nämligen skriven som väldig excentrisk och ska se klassrummet som sin teaterscen. Per å andra sidan är en väldigt artig och relativt tystlåten man.
När Anton och Frida satte igång att filma scenens första åkning så fick jag plötsligt se en annan sida av Per. Om rollen på pappret var excentrisk så var Per det fast gånger tio, och det var underbart.

Fotosyntesen som ni aldrig sett den

Att sen Rahel (Matti) ska skratta och applådera, för att sen även ta i hand med sin lärare gjorde scenen helt priceless.
Jag började skratta varje gång Per började prata om ”… små munnar som… mmnmnmnmnmnmn!”
Men scenen i sig ska inte uppvisa hur rolig vare sig Naturläraren eller Matti är, utan scenen är till för att vi ska få se en första liten gnista mellan Ellen (spelad av Hannah) och Kay (spelad av Kim).
Det är en väldigt söt scen. Men innan vi gick in på närbilderna av våra två huvudrollsinnehavare så tog vi en del bilder på våra underbara statister.
Det hade blivit ett litet vaktbyte på statist avdelningen, vilket är härligt för då ser skolan ännu mer levande ut. Bland annat så hade vi med Sarah (ett av monsterna i filmen) och hon fick då vara med i filmen utan sin monstermundering.

Klassrumsfilmning

Närbilderna på dialogscenen mellan Kim och Hannah gick smärtfritt. Det blev lite underligt när jag fick ett SMS på min telefon mitt under inspelningen, då Kim har bestämt att den telefonen är Kays telefon. Snabbt som blixten var jag där och tröck på SMSet ifall det var något underligt, eller för privat. Man vet aldrig när det gäller en hattbärande regissör.
Sen mitt under en annan tagning så utbrister Shani (Vera) ”Kris, min mamma tycker du är snygg.” varpå jag inte riktigt kan låta bli att undra om hon var snygg eller inte och mina assistenter hävdade då att ”Hon är en riktig milf”, inte mina ord och jag har fortfarande inte sett kvinnan ifråga.
Ja just det, tillbaka till dialogen.
Hannah och Kim levererade finfint. De har en bra kemi och när det ska vara såna där små söta ögonblick så ser det faktiskt ut som om de verkligen är förtjusta i varandra på riktigt.
Sen så är ju Kim lite tokig så det blir mycket skratt mellan tagningarna.

Kim och Hannah

Efter vi spikat dialogscenen så var det snabbt garderobsbyte får skådespelare och statister. Nästa scen vi filmade i naturkunskapssalen gick fort, med bara några få överblickande bilder och sen direkt in på en dialogscen mellan Hannah och Kim. Här så blir gnistan mellan dem mycket tydligare, nästan så det är en liten eld vid det här tillfället.
Hannah och Kim började bli lite fnittriga under den här scenen vilket framhäver deras personligheter mer och förstörde inte på något sätt tagningarna, då Kay ska gå från arg till lycklig i scenen. Den här tror jag kan bli riktigt bra.

Nu var det dags för en kort paus och för ännu ett garderobsbyte.
Det var nämligen dags för scenen med Bengt Bolme (spelad av Pelle), ungdomarnas vresiga lärare. Det kommer även vara den scenen då vi introduceras till Palamedes (spelad av Houshang) och får se hur han är en motpol till Kay.

Rahel och Mathilda

Anton och Böös tog med sig Basun-kameran upp till det nya klassrummet där Pelle ställt i ordning med en anti-drog skärm vi hittade nere i kapprummet. Det var även reklam för Vänsterpartiet på denna skärm, vilket gjorde att den så fruktansvärt bisarr ut.
Jag placerade ut skådespelarna och statisterna i rummet och sedan gjorde Anton och Böös den första åkningen genom rummet, med hjälp av Basun-kameran.

Matti framför USA

Då fick jag se på monitorn hur fruktansvärt underbart Rahel var placerad. Det var inte alls meningen, men han satt själv framför ett arbete om USA, och det såg så visuellt roligt ut att ja… jag skrattade varje gång jag tittade ditåt. Ödetsnyck, jag skulle inte kunnat skrivit den bilden i manus, men fick den ändå. Underbart.
Pelle levererade sina repliker som ett proffs, fast jag fick jaga på honom så att han skrek ”Braj!” ordentligt.
Sen var det dags för Palamedes att försöka få Kay att må lite bättre. Jag ser det varje gång Houshang levererar Palamedes repliker, det är som om jag skrev manuset med honom i åtanke. Dunderbra blev det.

Houshang och Kim

Sen var det dags för en liten koirridorscen där vi körde i stort sett hela scenen i en Basun-kamera åkning. Svårt med så där långa tagningar, men det blir snyggt.
Stackars Sarah fick jogga genom scenen gång på gång.

Levande skola

Jag känner dock redan att vi ska göra lite pick-ups på den här scenen utan att ens klippa något. Men vi kände tidspressen så vi fick offra lite vinklar för att hinna vidare.
Tillråga på allt hade vi inte tid för någon form av matpaus denna dagen, så folks magar började skrika och energin försvann.
Men otroligt nog så var det inget gnäll och de underbara skådespelarna var… ja… helt underbara.
Så.
På med regissörshatten igen och det var nu dags för de första scenerna med KAK (spelad av Carro). Det här blev intressant inte bara ur regissörssynvinkel utan även från en skådespelarsynvinkel, då jag själv har lite scener mot henne senare under inspelningen.
Carro gjorde ett kanonbra jobb som KAK som man, som åskådare, ska få sympati för så att hennes dödsscen senare i filmen betyder något.
Det är dessutom hon som introducerar Kay till Kreckelmann (spelad av Petter) och det är ju tack vare detta som saker börjar gå åt Helvete.
Det blev rätt mycket skratt under dessa tagningar, men jag är nöjd med hur scenerna blev.

Kay ber om ursäkt för att han är sen

Här började jag äntligen kunna skicka hem folk för dagen. Vi försökte göra klart så många shots som möjligt med statister och sedan skicka hem dem.
Tillslut var det bara Rahel, Houshang och Kim kvar, förutom Anton och Böös som skötter kameran och jag som hade på mig regissörshatten.
Det ska bli intressant att se vad det blev av den här dialogen mellan Houshang och Kim, det var även här lite stressat, men jag känner på mig att det blev bra.
Dialogen mellan Houshang och Rahel kommer bli underbar!

Sån glädje, trots så sent

Efter den lilla dialogscenen så var det dags för två korta scener som det bara innehöll Houshang och Kim.
Den första gick fort men kommer nog behöva lägga om dialogen på nåt trixigt vis i post-production. För det blev inte riktigt rätt saker som sas, men återigen, tidspress. Men jag är inte orolig, det där redigerar jag kring.
Sista scenen för helgen var en lång åkning genom skolan, då de två ungdomarna går och pratar.
Här blev det mååånga omtagningar, men mycket underbara bloopers.
Houshang fick ”Tok-tysken” till att bli ”Stor-tysken”, ”Storasyster” och diverse andra saker. Kim gjorde en fin exit med ett riktigt Hannah Montana knyck och tillslut kunde jag mata Houshang vilka repliker som helst och han sa dem med full inlevelse utan att ens tänka på vad han sa.
Det kommer bli urtjusigt.
Nästa inspelning blir på 1891, spännande!

Underbara skådespelare, jag har världens bästa jobb.

/Kris ”Shanis mamma tycker i alla fall jag är snygg” Dybeck

Den hemska regissörshatten är på

Första inspelningsdagen – Location: Åkersvik

wideawake — Mon, 12 Jan 2009 14:00:43 +0000

Morgonen den 10e Januari 2009 var det så dags för den första inspelningsdagen.
Första inspelningsdagen av vadå? kanske en del frågar sig.
Jo det var första inspelningsdagen av Sundsvalls Fritidsgårdars nya filmprojekt.
För två år (ja, tre år är det väl kanske nu eftersom det är 2009) sedan påbörjades ett filmprojekt som hetter Nattens Barn. Det projektet gick från ett litet hobbyprojekt till att vi fick åka runt till tv-stationer och radiostationer för att promota vår lilla film. En film som, när den hade premiär, hade så mycket besökare att några stackare fick sitta i gångarna när de såg på filmen.
Den nya filmen har dock inget namn än, så den heter än så länge bara Filmen.

Hur som helst, tillbaka till den tionde Januari. Första inspelningsdagen. Tidig morgon.
Jag (Kris, regissören och manusförfattaren) hade tagit mig till Åkersvik (Gymnasieskola i stan) där vi skulle filma helgens scener.
Jag hade tänkt ställa i ordning lite innan Pelle (Bengt Bolme i filmen, samt fotograf och allt-i-allo bakom kulisserna) dök upp för att hjälpa mig flytta allt inspelningsmaterial från Domsaga till Åkersvik.
Dock kunde vaktmästaren inte komma in i skolan så vi blev försenade med nästan två timmar, och när jag och Pelle började flytta över saker till Åkersvik så började skådespelarna sakta men säkert strömma in på inspelningsplatsen.

Manusstress

Inte nog med att vi låg efter i schemat redan, vi hade dessutom inte tillgång till matsalen, där vår första och största scen skulle äga rum. Så jag och Pelle fick använda våra, ganska charmiga, huvuden och förvandla kapprummet i skolan till en matsal.
Jag kände stressen anlända i min kropp när jag tittade på alla skådespelare och statister som samlats på plats och som tittade förbryllat medan vi gjorde vårat bästa för att förvandlingen skulle bli så trovärdig som möjligt.
Samtidigt som detta så var jag tvungen att förklara för skådisarna vad det var scen vi skulle köra, och leta rätt på den i manus åt dem. Sen var det ju en bunt stackars förvirrade statister som måste informeras om vad det var för tok vi höll på med.
Jag hade dessutom bestämt mig för att markera när jag var regissör och när jag var civil, eller ja, när jag var så jag ville att allt skulle vara i ordning och funka, samt när jag var gamla vanliga flummiga Kris. Detta gjorde jag med en hatt. Hatt på, regissör. Hatt av, Kris.
Dock gjorde hatten mest så att det såg ut som om jag spelade i Eldkvarn. Jaja, då är det i alla fall inte bara Rahel (Matti) som behöver vantrivas i sina kläder.

Matsalen

Matsalen blev i alla fall mycket mer lyckad än vad man kunde tro, och jag började försöka få alla att byta om och se till att sminka sig för att göra sig redo för filmning.
Då kommer Milica (Gry) fram till mig och fråga: ”Vart är Shani någonstans?”
”Euhm, jag vet inte….” svarar jag.
”Jag påminnde henne igår.” sa Mathilda (Linnea)
”Fuck” sa jag.
Min kameraman Anton ringde upp Shani (Vera), som låg och sov i Svartvik, eller nåt sånt.
Pelle fick agera taxi och pös iväg med Anton för att hämta henne.
Nu började stressen komma tillbaka och jag tittade ut genom de stora fönster som var bakgrunden i vår matsalsscen. Dagsljuset höll på att försvinna snabbt.
Som tur var kunde jag ställa i ordning det sista i scenen medan vi väntade på Shani. Den fejkade maten skulle t.ex. på plats.
I filmen Nattens Barn hade vi en budget på 100 kr.
I den här filmen har vi en budget på 100 000 kr.
I Nattens Barn käkade de snabbmakaroner och ketchup i matsalsscenen.
I den här filmen käkade de snabbmakaroner och pastasås.
Klasskillnaden är tydlig.

Fejkad Mat

Maten såg, trots all stress, ätbar ut. Det var Kristin (allt-i-allo) och Pelle som fixat den medan jag babblat med alla skådisar.
Ganska precis när kapprummet såg ut som en matsal på riktigt så dök Shani upp, nyvaken och smått förvirrad.
Så innan vi såg till att kameran rullade för den första scenen så kände även ungdomarna av stressen. Man började få beslutsångest över vilka kläder man skulle ha, man tog en sista genomgång av sitt hår och sitt smink för att göra sig i ordning.
Samtidigt så hade även Petter (Gerhalt Kreckelmann) dykt upp för att hälsa på. Han skrattade lite förnöjt åt att vi var försenade. Han som var med under Nattens Barn inspelningen hade inte förväntat sig något annat.

Sminkning

Trots många statister, fler än vad jag trott och två stycken som jag och Pelle fortfarande inte vet vilka de var (nån som vet vilka de två blonda tjejerna första dagen var?), så hade vi ingen som kunde agera mattant och lägga upp maten på talrikarna åt Houshang (Palamedes) och Kim (Kay) i deras första scen.
Kamerakåt som han är, så ställde ju Petter så klart upp. Han skaffade ett par lösbröst och en grytvante sen var mattanten på plats.
Hur Houshang klarade av att hålla masken när Petter hävde ur sig ett ”Sssssssås?” med falsettröst mitt under Houshang och Kims dialog är för mig ett under.

Mattants-Petter

Men när vi väl rullade kameran, då vi glömt att kirra en klappa så använde i en matbricka med post-it lappar som det, så visade det sig att jag kunde slappna av rejält.
Houshang och Kim gjorde sin första dialogscen finfint och när vi sen gick över till att filma Shani, Milica och Hannah (Ellen) så blev jag ännu mer positivt överraskad.
Shani, som försovit sig och inte riktigt vaknat än, levererade sina repliker helt klockrent. Det är nästan så att jag tror att hon varit hemma och smygtränat och inte alls försovit sig. Eller så är hon helt enkelt en naturtalang.

Tjejgänget

Tjejerna satte i alla fall sin scen relativt snabbt och den kändes som om den gick dunderbra.
Så det var nu dags för Houshang och Kim att köra en till dialogscen. Den här gången sittandes och de ska dessutom bli avbrutna av Elias (Mårten), Tobbe (Björn) och Martin (Christian) som är det gäng som gör livet surt för Kay i filmen.
Den här dialogen var lite krångligare att ta sig igenom men satt tillslut.
Det var nu dags för lärarna att göra en liten cameo i den här scenen. Med lite on-the-fly tillägg i manuset så fick Bolme och Naturläraren ett fint litet moment i matkön.

Lärare

Men trots att alla skådespelare och statister levererade scenen bra så kändes den inte 100%. Det var trots allt första scenen och ljuset försvann fort för oss. Det var ju som sagt stooooora fönster bakom alla i scenen. Så när det var dags för matpaus och alla drog till Domsaga så stannade jag kvar, det behövdes dessutom för annars kom vi inte in på plats igen, och kollade igenom det vi hade filmat.
Det var blandade känslor jag fick av materialet. Det märktes tydligt att det var den allra första scenen vi filmade och det märktes att folk tappade energi efter all väntan och för att man hungrig. Samtidigt så var alla duktiga i sina scener och bäst av allt så gör sig alla så bra på bild, vilket gör att deras insatser förstärks ännu mer.
Men jag märkte något hemskt…
Kim hade inte på sig förbandet som Kay ska ha. Alla tagningar där man ser Kims hand kan vara förgäves. Vi märker om vi måste filma om detta när vi har pick-ups.
Inte en så bra start alls.
Men det skulle snart vända.
Det var nämligen dags för den scen som kommer att vara under förtexterna. Vi följer Kim då han går genom skolan och blir då introducerade till de olika karaktärerna som är i skolan. Det hela filmades med, vad vi kom att kalla, Basun-Kameran.

Basun-kameran

Basun-Kameran är en rullstol med ett kamerastativ fasttejpat med gaffatjep. För att stabilisera åkningarna så är man tvungen att ha någon sittandes i stolen samtidigt som någon sköter kameran. Den som sitter i rullstolen sitter dessutom jävligt obekvämt på en sitstillverkad av gaffatejp och måste gå med sina ben för att åkningen ska bli i rätt tempo.
Det var min assistenter Anton och Böös som bygde i ordning Basun-kameran och det var även de två som bemästrade tekniken att köra den.
I alla fall så följde Basun-kameran efter Kim då han gick igenom skolan, och vid varje skåprad så panorerade kameran upp mot skåpen för att introducera karaktärerna.
Vid en skåprad så introduceras Matti för publiken. Rahel, som spelar Matti, kom själv på att det vore roligt om han skulle bli intryckt i ett skåp av tuffingarna. Det ömmar lite i mig att han kom på det föra mig, men Rahel har ett bra huvud på sina axlar.

Matti i ett skåp

Hela åkningen genom skolan blev i alla fall väldigt lyckad och den slutar upp i att Milica och Hannah har en dialogscen. Scenen blev, trots trötthet och nervositet, väldigt bra och det kändes som vi fick ett bra slut på dagen.

När jag väl landade hemma i min lägenhet så kändes det otroligt bra trots allt missöde i början. Det kändes nog inte så bra bara för att själva filmningen gick bra, utan för att det är så otroligt härliga skådespelare jag har att arbeta med. Inte bara skådisarna utan alla som hjälpter till bakom kameran och alla statister också.
Att de kan kämpa på så under så lång tid utan att gnälla är helt otroligt och det är så att man inte kan säga nog hur bra man tycker om alla.
Världens bästa ungdomar (och vuxna) jobbar man med.

Petter och Martin i en varm kram

Filmningen fortsatte på Söndagen.
Den updateringen kommer skrivas snarast möjligt, men jag måste ju vara duktig och ta hand om vardagsverksamheten nu.

/Kris ”regissören-med-en-hatt-så-han-ser-ut-som-han-spelar-eldkvarn” Dybeck

Kris ger regi till grabbarna