FilmProjekt nummer 2 – Sundsvalls Fritidsgårdar

Då var det dags för vår första inspelningsdag ute bland den lokala befolkningen.
Jag och min praktikant Anton (som även är kameraman) gick på måndagen in och pratade med personalen på Café Innergården som ligger innuti gallerian 1891 i centrala Sundsvall.
Thomas (location scout) hade förberett dem på detta och vi gick bara dit för att få det hela bekräftat.
Som den stofilm detta är så tog jag och Anton, på tisdagen den 13e Januari 2009, med oss Basun-kameran, fullastad med grejer, monitorn och kameran och gick till fots ned till stan från Domsaga.
Det känndes då bra att jag castat mig själv som Frank, den 28-årige hunken, i filmen. Nä men skämt å sido så har jag nu, två dagar efter, fortfarande ont i kroppen efter den där färden ned på stan. Men va fan, vill man få saker gjorda så får man slita lite.

Väl inne på cafét så briefade jag personalen, en annan personalstyrka än dagen innan, om vad vi blivit lovade att göra. Samt att jag övertalade en av dem att vara med i filmen som kassör. Det slog mig precis att någon måste dubba hennes röst i post-production, kommer bli skoj för henne att se sig själv med en annan röst.
Hur som helst så valde jag ut ett hörn av cafét som var lite avsides, där vi kunde sätta upp en basecamp och ha som inspelningsplats.
Sakta men säkert började skådespelarna ramla in. Jag har börjat se lite utav ett mönster i vilken ordning de anländer. Det verkar alltid vara som så att Kim (Kay) dyker upp näst sist och Shani (Vera) allra sist.
Men innan dessa två dök upp så hade Houshang (Palamedes) och Pone (Denise) dykt upp. Pone hade inte ens någon scen den här dagen men hjälpte till att hålla stämningen på topp på inspelningsplatsen och hängde med de andra skådespelarna.
Herr Houshang hade dock lyckats virra på fröken Milica (Gry) på vägen till 1891, så hon var spårlöst försvunnen. Sen när Houshang ska förklara för mig vart hon tagit vägen så blir det lika yrt och fullt med skratt som alltid när han ska förklara nåt.
En annan liten speciell grej med Herr Houshang är att han inte sparar nummer på sin mobiltelefon, så när vi skulle ringa till Milica från min telefon så chansade han på vilket nummer det var. Han kom då fram till Milicas mor och blev genast väldigt nervös och betonade väldigt mycket att det var från filminspelningen han ringde, inget annat.
Ganska precis efter det så dök fröken Milica upp.
De andra skådisarna damp då in sakta men säkert.
Även Petter (Kreckelmann) dök upp och vi började nu rigga i ordning inför den första tagningen, samt att skådespelarna började kolla igenom sina manus.
Även om de har läst på scenerna hemma så ser jag alltid till att just den scen vi filmar för dagen finns med till alla som har dialog.
När Anton och Böös riggade upp kameran så märkte vi hur det fattades en skruv till stativet och eftersom det här är en film med ordentlig budget så slet vi fram gaffatejpen och surrade fast kameran på stativet.
Medan jag talade med skådespelarna så skickade jag iväg Petter för att tala med gästerna på cafét för att höra om de kunde tänka sig att vara med i några reaktionsbilder.
Jag gjorde inte detta bara för att jag hade fullt upp med skådespelarna utan även lite för att roa mig själv, jag ville nämligen se hur dessa gäster skulle reagera när den polisongklädde Petter lunkade över till dem och började babbla om någon sorts filminspelning och att de skulle vara med och reagera.
Petter skötte sitt jobb bra och de han frågade gick alla med på att vara med i filmen. Sen blev han dock nervös när jag skulle dit och förklara tagningen, jag hade nämligen på mig regissörshatten. Hatten till trots så gick det bra och gästerna reagerade utmärkt.
Sen var det dags att filma när tjejerna handlar sitt fika.
Jävlar vilket fika sen!
En sallad.
Två varm choklad.
Två läsk.
250 spänn.
Damn!
Men men, budgeten måste ju gå till nåt.

Ungefär vid den här tidpunkten så började även några gäster klaga på att vi väsnades för mycket. Jag fick då försöka dämpa de skådespelare som inte var med i tagningen, ja jag fick ju även dämpa Pone och Petter.
Det kändes lite som om jag var Ed Wood när vi tog de första tagningarna, de som utspelar sig vid caféts kassa. jag kände nämligen att jag inte hade tid med så många omtagningar så det blev hela tiden ett ”Jaaaaapp, det blir bra det där! Flytta kameran hit så tar vi nästa!”
Men det blev bra ändå.
Sen var det dags för killarna vid kassan. Samt att vi filmade lite på hur kön reagerar när killarna tränger sig. Petter var med här som statist igen, han kommer vara med överallt i filmen, som vanligt.

Nu kunde vi ta oss till våran avskilda lilla hörna, där vi inte störde resten av besökarna lika mycket. Vi började med en sorts master där alla fem skådisarna var i bild för att sen köra nära på alla tjejerna.
Jag tyckte scenen gick väldigt bra, även fast jag är lite orolig för att folk som inte varit inne på 1891 ska tycka att det ser ut som om de sitter utomhus.

Vi såg till att filma klart alla tjejernas tagningar innan vi gav oss på killarnas dialog. Det gjorde att tjejerna kunde få gå hem fortare.
Killarna hade för kvällen lite svårare att leverera replikerna. Kim verkade lite disträ och Houshang är som han alltid är, klockren när jag har närbild på någon annan och fnissig när jag har närbild på honom. Jag tror jag ska börja lura honom och säga att jag filmar på någon annan när jag egentligen filmar på honom.
Men jag fick de tagningar jag ville i från bägge.
Trots det så tyckte Kim efteråt att det hade gått, jag citerar: ”Kukdåligt!”
Enligt honom själv så överspelade han rejält, men jag håller inte med. Han har ett väldigt livligt ansikte och när vi låter kameran rulla och han tar om sina repliker några gånger, ja då har jag så mycket att arbeta med p.g.a. det. Därför känns det alltid väldigt lugnt och betryggande när han är med i scenen. Jag blir dock alltid lite nervös över att han ska plocka fram sin Clintan-röst.

Jag gillar fortfarande kemin mellan Kim och Houshang. De är raka motsatser i filmen och det syns så väl, Palamedes blir verkligen den färgklick som Kay inte är.
Den spjuveraktige charmören och den melankoliske romantikern. Blir dunder det här.

Trots att det bara var en scen på hela kvällen så kände jag hela tiden en tidspress, speciellt efter att vi fått klagomål på gästerna. Men vem skulle inte känna pressen när man är hotad att bli utslängd från sin inspelningsplats med bara halva scenen filmad.
I all förvirring med en kamera som hela tiden höll på att ramla av sitt stativ, gäster som klagade och ja, den allmänna förviring som alltid råder när vi ska spela in, så glömde vi att filma några rader dialog med Kim och Houshang (men det löser vi med några enkla pick-ups).
Vi gick istället direkt på sista scenen för kvällen. Som egentligen är den första i scenen. Det är när Palamedes och Kay anländer till cafét.
Det blev ett ganska trixigt shot att göra. Vi skulle nämligen göra en åkning med Basun-kameran, men eftersom marken på Innergården består av kullersten så skulle det se ut som om det var jordbävning när de två killarna anländer. Som tur var så var marken närmast cafédisken slätare så vi kunde göra en åkning i en halvcirkel där. Men det var även så att affärerna i 1891 hade stängt, så grinden till entrén de skulle komma ifrån var igendragen. Det var därför väldigt noga att vi gjorde åkningen i precis rätt vinklar så vi inte råkade få med grinden när vi filmade.

Vi wrappade med den åkningen och tog oss tillbaka till Domsaga. Den här gången så fick jag och Anton hjälp av Böss och Kim med all inspelningsutrustning.
Väl tillbaka på Domsaga så berättade ju Kim att han tyckte det gått ”Kukdåligt!” och vi kom fram till att han har tolkat Kay på ett annat sätt än jag tänkt mig Kay.
Jag har hela tiden skrivit honom som att han själv har valt att vara utanför, och att han inte är det för att han är en mes på något sätt. Han har dock inte så mycket tillit till sig själv och kan inte fatta egna beslut.
Kim å andra sidan har tolkat honom som en stor tönt och påpekade att han spelat honom så under dessa tre inspelningsdagar.
Jag förklarade för Kim att jag inte alls tyckte det och att han faktiskt spelat honom lite väl tuff i vissa tagningar. Grejen med Kay är att han är väldigt beroende utav situationen han är i, som vi alla är, och han blir genast väldigt liten när Mårten (spelad av Elias) och hans gäng är i närheten. Men känner sig ganska trygg i Palamedes närhet, och med Ellen trivs han riktigt bra.

Jag hade önskat att Kim känt sig mer nöjd med kvällens filmning för den blev bättre än han trodde.
Men återigen så är både skådespelare och kameracrew helt underbara. Trots att både Böös och Houshang höll på att kissa på sig så höll de god min och levererade det jag krävde utav dem.
Nu låter det som om jag tvingade dem att inte gå på toa, så var inte fallet.
Men trots att vi har en budget på 100 000 så betalar vi allt med rekvisition, och tyvär tar inte toaletterna på 1891 rekvisition

/Kris ”regissörsskäggig” Dybeck