FilmProjekt nummer 2 - Sundsvalls Fritidsgårdar » fritidsgård

Inspelningsdag 17 – Location: Domsaga med omnejd

wideawake — Mon, 23 Mar 2009 13:36:33 +0000

På fredagen den 20e Mars 2009 var det tänkt att vi skulle filma allt som vi hade kvar att filma.
Nu blev det ju inte riktigt så.
Lite bakgrund till hur det kommer sig att vi fick en jättehektiskt stressig fredag. Det var nämligen tänkt att vi skulle filma klart allt på söndagen och att vi skulle ha all tid i världen på oss då. Det var planerat sedan läng och alla skådespelare hade fått ett schema över när scenerna skulle filmas och så. Det visade sig dock på tisdagen när vi filmade att vare sig Pierre (Skuggaspekten) eller Kim (Kay) kunde vara med på Söndagen och att de glömt att berätta detta. Till grejen hör att antingen båda eller i alla fall en av dem var med i alla scener vi hade kvar att filma. Jag fick stressa ihop alla andra skådespelare, 8 stycken andra, plus Anton (kameraman) och Pelle (fotograf och allt-i-allo). Till råga på allt så fick vi byta ut Vobban mot Tobbe (inte Tobbe som varit med som en av tuffingarna) i rollen som Glenn, eller som han kallas: Grythund.

Pierre och Kim i en fight

Så istället för en lugn och fin söndag med filmning så fick vi lov att filma så mycket vi kunde mellan 13 och 17 på fredagen. Att klämma in 7 hela scener på den korta tiden kändes som en omöjlighet, och det visade sig att vi inte riktigt hann heller. Tre av scenerna är kvar att filma fortfarande.

Hur som helst så började vi med en fightscen mellan Pierre och Kim. Här var det svärd, stekpannor och knivar som användes. I den allra första tagningen så blev Kim huggen över handen med svärdet. Skada nummer 4 för Kim?

Hannah fast i Pierres grepp

Denna scen har de två skådisarna för länge sedan fått i uppgift av mig att korreografera ihop själva, något som de så klart glömt bort, vilket jag inte klandrar dem för. Så det blev en massa improvisation på plats. Kim, som den general han är, styrde upp fighten och det känns som den blev bra. Även om de bilder vi tog med handkamera kommer bli lite knepiga, då Houshang (Palamedes) inte hade slutat skolan än. Så vi kunde inte ha honom och Hannah (Ellen) i bakgrunden där de egentligen skulle vara, fightandes mot monster (Frida och Carro).
Vi tog sedan närbilder på när Hannah blir fasthållen av Pierre och på Kims dödsscen.
Kim fick upprepade gånger stå och skrika ”NEEEEEJ!” och efter några tagningar så reagerade grannskapet med att skrika: ”Håll käften, Emo-jävel!!!” till svars.
Alla på plats vred sig av skratt åt detta utfall, då det var så lustigt sammanträffande och att Kay faktiskt kallas för emo-jävel och emo-bög genom hela filmen.
Stackars Hannah var nu även tvungen att dränka sin arm med monsterblod (mest sirap och karamellfärg) och dessutom vara iklädd bara ett linne trots att det var 0-gradigt ute. Men hon var en trooper och tog sig igenom scenerna med väldigt lite gnäll över att det var kallt.

Blodeffekter

När vi filmade utdragningen av Pierres svärd ur Kims mage så hade vi en blodpump som vi tänkte använda, som hade fungerat utmärkt när producent Thomas testat den. Men jag och Anton (kameraman) lyckades inte få den att spruta så som vi ville. Så istället så fick jag stå bakom kanten på en vägg med en pet-flaska i handen och spruta ut blodet med den.
Det blev faktiskt riktigt bra i slutändan. Tyvär så är Pelle (fotograf och allt-i-allo) mitt i bilden när jag tittade på dalies, så jag vet inte riktigt hur jag ska lyckas trixa bort honom ur bilden. Men det får lösa sig, det har jag bestämt.

Hannah kan vara lite arg ibland

Det var nu dags att filma Glenns (spelad av den nya Tobbe) scener. Och jag är väldigt imponerad över hur han lyckades komma in och leverera replikerna jättebra. Efter det så var det dags för honom att slåss mot Kim. Den fighten kommer nog också bli bra och slutet på den när Houshang kommer och knockar Tobbe kommer bli ett bra moment i filmen hoppas jag.
Det var nu dags för Houshang och Hannah att stå och skrika lite och det skötte de båda ypperligt, och Hannah ser helt vild ut när hon slåss mot monstren.

Tiden började bli knapp nu och det var dags för Proclus (här spelad av Lars, då detta är hans äldre gestalt) att göra sin scen.
Lars skötte sin scen jättebra och Kim vågade denna gång till och med skrika repliken ”Kukars skymning!”.

Kay får lite sista hjälp av Proclus

Denna scen var snabbt avklarad.
Vi gav oss då an de tre sista scenerna vi hade att filma med Kim, de två resterande med Pierre blir tvugna att filmas med body-double.
Hur som helst så blev dessa tre scener fin fina tror jag. Svårt att säga utan monitor men jag litar på att Anton filmat dem väl. Det var bland annat dags för den stora kysscenen och den klarade Kim och Hannah av mycket väl i bara en tagning.
Jag tror jag kommer att ta några korta inserts till den här scenen. Men jag får se om vi hinner det innan snön försvunnit.
Rahel (Matti) spelade också in sin sista scen och den blev riktigt rolig, tror Matti kommer vara den karaktär folk kommer komma ihåg mest och prata mest om också.
Nu har vi, förhoppnings vis, bara två filmdagar kvar. Nu på tisdag och sedan när Kim och Houshang har tid att filma lite pickups. Plus att Hannah ska lägga sång på låten de ska köra i replokalsscenen.
Spännande! Snart är det redigering!

The kiss

/Kris ”kukars skymning” Dybeck

Inspelningsdag 16 – Location: Skönsmon och Nacksta

wideawake — Mon, 23 Mar 2009 10:22:59 +0000

Två stora händelser i filmen filmades den 17e mars 2009. Det första var Gerhalt Kreckelmanns (Petter) död och det andra var Franks (Kris) enda två scener.

Det första vi filmade var Petters och Kims (som spelar Kay) sista scen tillsammans, både i filmen och under inspelningen. Vi filmade på Skönsmons höjder och Thomas (producent) hade hittat ett bra hus att låna. Både Petter och Kim levererade scenen snabbt och bra. Kim gjorde ett riktigt bra jobb och levererade den precis så som jag tänkt mig den när jag skrev manus. Petter har ju gjort Kreckelmann till något som inte alls fanns i manus, men det gör inget, jag har accepterat att det är så Karaktären är i filmen.
När det sedan var dags för Petter att dö så blev han anfallen av ett av de mindre monstren (här spelat av Jennifer) och en liten fight uppstår. Det hela filmades med handkamera av Anton (kameraman), medan vi andra (jag, Pierre, Carro, Thomas och Kim) stod gömda bakom husknuten och höll koll på monitorn för att se så att scenen blev bra och så att jag skulle kunna ge regi. Eftersom både Petter och Jennifer ger väldigt mycket energi i sina scener så blev en fight mellan dessa två väldigt vild och när Anton skulle hänga med i svängarna så filmades både alla vi bakom knuten och en gång så filmades Pierre när han satt och försökte fixa monitorn.
Hur som helst så blev det en jättebra dödsscen och den skumme professorn dör en värdig död.
Det sista vi filmade vid huset var när Kay upptäcker att Kreckelmann verkar ha dött och sedan hör han hur monstren är nära och flyr då.

Det var nu dags att åka till Nacksta igen för ännu lite filminspelning där. Det var även dags för mig att återigen överlämna regissörshatten till någon annan. Petter tog nämnligen över den under de två scener vi nu filmade. Anledning var att jag skulle stå framför kameran. Carro (KaK) var kolugn inför våra scener men själv så var jag nervös. Alla skådisar i filmen är ju så duktiga, så jag ville ju inte vara sämre än dem. Sen så spelar jag ju rollen ”den 28-årige hunken Frank” vilket betyder lite kläder och en allmänt smörig attityd. Ok, det finns säkert de som säger att det inte borde vara några problem för mig att strosa runt vare sig lättklätt eller smörigt. Men jo, framför kameran blir jag banne mig lite nervös.
Hur som helst, Petter fick välja kläder åt mig, och medan jag stylade mitt hår så smörigt jag bara kunde så ställde Anton och Petter i ordning kameran. Pierre (Skuggaspekten) passade på att äta lite popcorn med Carro medan detta pågick, ett faktum som gjorde att vi var tvungen att poppa nya popcorn alldeles innan tagning.
Första tagning kom, Carro levererade sina repliker mot Petter som körde sina bakom kameran (scenen är när KaK pratar på telefon med Kreckelmann) och sen var det dags för mig att glida in och göra min entré. Det är fascinerande hur mycket man hinner tänka på så kort tid egentligen. När jag tittar in genom dörren så ska jag fråga vem det är på telefonen och sen vara lite dryg på henne och försöka få uppmärksamhet för att jag vill knulla (ja, man får skriva så ).
Men när jag tittar in där genom dörren så hinner jag tänka ”Hur ska jag säga det? Normalt? Viska? Ja, viska gör man nog när det nån som pratar på telefon. Shit! Titta inte in i kameran. Jaha, var ska jag gå nu? Jag vet, jag hämtar popcorn och matar henne med det. Hmmm, undrar om hon är beredd på det. Undrar om jag ska ställa mig lite närmre? Nja, jag vill ju inte vara obehaglig, men de ska ju egentligen alldeles snart knulla.” Sen var det plötsligt dags för avslutet på scenen då KaK ska hoppa upp i Franks famn för att de sedan ska försvinna ut ur dörren. Så jag slängde, lite sexigt arrogant, ifrån mig kastrullen med popcorn och så var det dags för Carros hopp upp i mina armar. Men vi började båda bara skratta istället. Sen vände jag mig om och fick syn på att jag kastat, den fortfarande varma kastrullen, på en skärbräda, som nu smälte sönder av värmen. Så det var dags att plocka fram en ny kastrull och sedan dags för omtagning.
Efter några tagningar satt scenen och sedan var det dags för närbilder och detaljbilder. Efter att ha sett scenen så här efteråt så måste jag säga att både jag och Carro lyckades leverera den bra. Vi får väl tacka Petter för hans regi av den. Även fast det lät mer som om han regisserade en porrfilm.
Det var nu dags för scen nummer 2 för oss. Då ska jag gå och dricka lite mjölk, bli skrämd av Carro, stänga kylen för att upptäcka Pierre bakom den, sen bli dödad av Pierre som jagar efter Carro och dödar henne också.
Till att börja med så rufsade ju både jag och Carro till våra hår och så tog hon på sig skjortan jag hade i scenen innan och jag själv var iklädd bara ett par, som det står i manus, urtjusiga kalsonger. Egentligen är det ett par urlöjliga kalsonger, men det är väl så det ska vara när man ska vara en hunk.
Sen så tyckte jag att det var viktigt att Frank ser lite svettig ut, så jag splashade lite vatten över kroppen och alla skrattade åt mig. Petter reviderade sedan sin åsikt om svetten, jag tror det var hans porrfilmsregissörshjärna som satte igång där.
När det väl var dags för tagning så börjar ju min hjärna sätta igång och tänka så där mycket igen. När jag öppnade kylen och skulle dricka mjölken direkt ur förpackningen så märkte jag att det inte direkt var det lättaste utan att spilla. När jag började spilla ut mjölken över mig själv så visste jag inte vad jag skulle göra, så sporrad av Petters porrfilmsrop så gjorde jag det som kom sig som naturligt för mig, jag smörjde in bröstet med den spillda mjölken, och det var väl kanske inte ett så bra beslut, men det ser för jäkla roligt ut.
Efter att ha tagit om den här scenen en mängd gånger och blivit dödad nästan lika många gånger av Pierre så märkte vi att det var alldeles för mörkt så vi fick ta om allt ihop med ny ljussättning.
Jag kan säga att jag var öm i häcken i flera dagar efter att ha dött så många gånger av Pierre, för jag slängde mig ned i backen varje gång och vi hade inga skydd där. Jag fick ju dock ingen skavank som kan mäta sig med Kims alla skador han fått under inspelningen.
Sen så blev det handkamera som jagade Carro genom hallen mot dörren, det blev två riktigt bra tagningar av den delen. Sen så var det lite småbilder av Pierre kvar, sedan var han tvungen att dra iväg på bio.
Eftersom Pierre var tvungen att sticka så fick Anton hoppa in som body-double åt Pierre i några tagningar på mig och Carro som vi hade kvar att filma.

Det kändes som allt som filmades den här dagen blev finemang. Riktigt nöjd är jag.

/Kris ”jag behöver lite mer svett” Dybeck

Inspelningsdag 14 – Location: Nacksta

wideawake — Mon, 16 Mar 2009 13:09:41 +0000

På lördagen den 14:e Mars, 2009, var det dags för en kort inspelningsdag. Det var bara Houshang (Palamedes), Frida (Tyra och monster) och Carro (monster) som var med och filmade.
Efter att misstänksamma grannar trott att vi var allt från ninjor till terrorister så var det dags att filma.
Här kände jag att Houshangs personlighet fick lysa igenom rejält, precis som Kims hade fått lysa på tisdagen. Fightscenen mellan Houshang och tjejerna var rolig att filma. Houshang sprang lite för fort hela tiden och vi fick fippla undan tjejernas hår hela tiden så att våra monster inte fick en massa hår helt plötsligt.
Under delen av fighten när monstren brottas med Palamedes så råkade Houshang skrika ”Men fitta!” i stidens hetta. Men som den gentleman han är så lyckas han även få ur sig en ”Ursäkta språket” mitt under fighten. Jag höll på att, som vanligt, dö utav skratt.
Rolig men kort inspelningsdag.

/Kris ”Näe, det är monster” Dybeck

Inspelningsdag 13 – Location: Nacksta

wideawake — Mon, 16 Mar 2009 12:55:00 +0000

Tisdagen den 10e Mars, 2009, fick Kim (Kay) se hur hans regissör bor. Vi var nämligen hemma hos mig och filmade alla scener som utspelar sig i Kays rum.
Så jag och Pelle (fotograf och allt-i-allo) gav oss ut på en liten shoppingrunda för att hitta lite dekor till Kays rum. Beväpnade med lite ungdomliga affischer och sömntablettssubstitut så hämtade vi upp Kim, Anton (kameraman) och Victoria (hjälpreda) för att bege oss till inspelningsplatsen.
Väl på plats så studerade Kim manus, Victoria och Anton spelade Wii medan jag och Pelle dekorerade rummet med affischerna och lite smått och gott som vi hittade hemma hos mig.
Väl färdigställt så skulle lätt en tonåring ha bott där. Väggen pryddes av Zelda, Darth Vader, My Chemical Romance och Hannah Montana. Hannah Montana har blivit lite utav ett stående skämt under inspelningen. Anton hade designat en lapp som vi kunde sätta på en pillerburk så det såg äckligt mycket ut som riktiga sömntabletter när vi väl fyllde burken med fourtabletter.
Kim började med att filma den scenen som egentligen var svårast. Kay har nämligen en dialog ut i tomma luften med sin döde bror. Något som inte är så jäkla lätt kan man tycka, men efter några omtagningar så var Kim riktigt på gång. Hans charm lyste igenom riktigt rejält när han pratar om hur det skulle vara om han kysste Ellen mitt under lektionen.
Jag tror att Kims charm lyser igenom rejält under dessa scener faktiskt. T.ex. som improviserade vi delar av en scen för att förklara varför han helt plötsligt har på sig varma kläder i drömmarna. Tror det blir riktigt bra allt det som filmades faktiskt.
Det var dock en destruktiv filmning, då Kim tog i lite för hårt när han skulle slänga bort pillerburken och då rasade en hylla vi ställt i ordning och det kraschades grejer. Sedan lyckades Pelle välta sin egna kamera så att en lins gick åt helvete.
Så vi får ju hoppas att de här scenerna blev bra så att kaoset var berättigat.

/Kris ”Har ni något som ser ut som sömntabletter?” Dybeck

Inspelningsdag 11 – Location: Domsaga

wideawake — Thu, 26 Feb 2009 09:44:21 +0000

Tisdagen den 24e Februari 2009 var en dag fylld med utmaningar.
Till att börja med så lämnade jag över regissörshatten, bokstavligt talat, till dramapedagogen Victor Henriksson.

Gästregissören Victor går igenom manuset

Detta för att skådespelarna skulle få en chans att utvecklas lite och för att jag skulle få lite träning i att släppa taget om mina projekt lite, samt för att se hur skådespelarna reagerar på någon annans sätt att ge regi.

När Victor blockade ut scenen med Kim (Kay), Elias (Mårten), Martin (Christian) och Tobias (Björn) så tog han det mycket lugnare och utförligare än vad jag brukar göra. Det märktes att Kim sög åt sig Victors ord som en svamp.

Med regissörshatten på så ger Victor ut lite regi

Samtidigt så började jag och Anton (kameraman) att inse att det skulle bli väldigt trångt att filma i den korridor vi valt att förlägga handlingen i.
Vi började att filma mastern, en hel bild av alla fyra skådespelarna. Det märktes här att Kim sög åt sig det som Victor sa medan de andra tre mest ville sätta igång och filma hela tiden. Den balansgången är svår att gå och något jag får brottas med varje gång, och jag är glad över att Victor struntade i att stressa igenom för jag tror Kim kan behöva få tid att känna sin karaktär lite mer.
Det var dock svårt att inte kliva in och ”hjälpa” när jag såg att grabbarna i tuffing-gänget kände frustrationenen byggas upp.

Kays blomma

Scenen, som är en väldigt intensiv scen, formades sakta men säkert fram och för varje omtagning så blev timingen och uttrycken bättre. Victor var bra på att framhäva och markera de saker som jag ville framhäva med manuset. Något som jag själv ofta glömmer att påpeka för skådespelarna i alla stress och förvirring. Sen tar jag ju lite väl ofta för givet att skådespelarna har läst manuset innan de kommer på plats, jag borde dock ha lärt mig att det inte är så.
Som tur är så är de världens underbaraste skådespelare ändå.

Kay och Mårten i en staredown

Vi fick några riktigt bra närbilder på alla fyra skådespelarna, och jag är mer och mer nöjd med Elias blickar när han gör sina scener mot Kim. Karaktären Mårten är många gånger läskigare än monstren i filmen.

/Kris ”Shanis mamma tycker faktiskt jag är snygg fast jag är korthårig” Dybeck

Kris utan regissörshatt och med en misstänksam min när han inte får regissera

Inspelningsdag 9 – Location: Salt & Peppar

wideawake — Thu, 12 Feb 2009 08:59:48 +0000

Tisdagen den 12e Februari, 2009, så filmade vi inledningsscenen till vår film.
Tanken var egentligen att vi även skulle hinna med en till scen, då tuffingarna spöar Kay ännu en gång. Men inledningsscenen drog ut på tiden. Så låt mig berätta om denna kväll.

Det började med att Martin (Christian) och Tobias (Björn) dök upp i tid, till och med lite före utsatt tid. Sen dök även Pelle (Beng Bolme, allt-i-allo) upp, men ingen Kim (Kay) eller Elias (Mårten). Tiden tickade iväg och Maria (sminkös) ringde och undrade vart vi var för hon stod utan för restaurangen, Salt och Peppar som vi skulle vara och filma på, och frös. Jag fick ringa Theresa (fritidsledare på Domsaga) som fick öppna åt Maria medan jag ringde och stressade på Kim och Elias. När dessa herrar dök upp så packade vi med oss allt vi skulle kunna tänkas behöva och gick över till restaurangen.

Nervös Elias

Väl där så började Elias känna nervositeten över att scenen har så mycket fokus på honom. Vi blockade ut scenen (gick igenom vart alla skådisar skulle röra sig under scenen) och sedan så filmade vi. Det visade sig då att Elias kunde sina repliker bättre än någon hittills har kunnat sina i filmen och anledningarna till omtagningar var inte att han missade dem.
Detta var dock den första riktiga actionfyllda scenen vi filmat. Jag måste verkligen säga att alla grabbarna skötte sig utmärkt. Det här är liksom inte tränade stuntmen, även om Kim tycker om att berätta att han varit på en stagefightingkurs i Danmark, och de klagade inte en sekund över någon av actionsekvenserna. Det var mest bara jobbigt för dem att det var så varmt, de var nämligen så att de hade på sig jackor under hela denna scenen, för att maskera att de inte hade samma kläder som i scenen efter.

Elias ser galet arg ut

Kim vevade på ett slag mot Elias, som då Elias aktar sig för och trycker sedan upp Kim mot väggen. Sen tar Martin över och kastar ned Kim emot väggen. Jag vet inte hur många gånger Kim blev inslängd i hörnet men han klagade inte.

Kay gömmer sig för Mårten

Det var nu dags för Elias att krossa en spegel med sin armbåge. Eftersom vi hade bara en tagning på oss, trodde vi i alla fall, så laddade vi upp med två kameror. Jag hade en kamera och stod alldeles bredvid spegeln, medan Anton (praktikant och kameraman) stod med en kamera lite snett bakom. Elias tog sats och dunkade in armbågen i spegeln.
SMACK!
Men inget klirr?
Näe, spegeln såg inte ut att ha reagerat alls på att Elias attackerade den, men sen plötsligt så bröjade den falla ned från väggen. Jag såg det hela lite i slowmotion genom kameran och hann tänka ”Piss, där försvann den fräna scenen från filmen, för nu ramlar spegeln sönder…”
Men Elias lyckades rädda spegeln och vi riggade upp den för ett till försök.
SMACK!
Men fortfarande klarade den sig. En till gång.
SMACK!
Fortfarande en hel spegel. Vi bestämde oss då för att kila in lite gaffatejp på sidorna så att den lättare skulle gå sönde.
SMACK!
KLIRR!
Den här gången gick det som det skulle och spegeln exploderade framför oss. Kanon!
Nästa grej vi filmade var när Kim skulle sitta i hörnet och spegelbitar skulle regna ned över honom. Samtidigt som jag plockade på mig en mängd spegelbitar att kasta så såg Victoria (praktikant och allt-i-allo) till att sopa rent på stället som Kim sedan skulle bli nedslängd på.

Spegelförstörelse, 7 år av olycka till Elias

Kim var lite orolig för att få små glasbitar innanförkläderna som skulle skära sönder hela hans kropp när han kom hem, jag sa att det inte skulle hända (trots att jag tidigare tagit på mig min jacka när spegeln skulle slås sönder, bara för att skydda mig lite) och kastade spegelbitarna över honom. Jag antar att man ska vara glad över att ungdomarna inte är med i S.A.G. eller vad nu Sveriges motsvarighet är, för då hade man nog inte kunnat göra så här.
Men vi är lite utav rebeller när vi gör den här filmen.

Nu var det dags att slita upp Kim, slå honom i magen och kasta ned honom på golvet. Detta var Martins jobb. Men innan han fick göra detta så insisterade Kim på att sopa rent det stället han skulle landa på själv. Efter att Kim sopat rent golvet så var det dags.
Men när Kim sen väl låg där på golvet och viftade med sin arm så visade det sig efter en tagning att han ändå lyckats skära upp sin arm lite. Ett väldigt litet och ytligt sår, men det blödde som tusan.
Det var nu dags för en massa stampningar. Först så stampade Tobias sönder en spegelbit och sparkade fram lite glas mot Kim. Sen skulle Elias fejka att han stampade på Kims hand, det såg brutalt ut, men en av gångerna så råkade han till och med stampa på Kims hand.

Söndertrampad hand

Så efter att vi misshandlat Kim lite så var det dags för Maria att sminka Kims hand så den såg ut som den fått spegelbitar i sig. Tuffinggänget var färdigfilmade för kvällen nu, men valde att sitta kvar och titta på när Kims hand blev sminkad och stannade kvar och såg när vi filmade resten av scenen, härligt med bra sammanhållning.
Det var tänkt att Pierre (Skuggaspekten/Arthur) skulle vara med också och jag hade talat med honom dagen innan. Men han hade inte dykt upp, så jag ringde honom.
”Tjena, det är Kris…”
”Jävlar, jag är inte där!”
”Hehe, näe”
”Jag hade helt glömt bort det där”
Men Pierre dök snabbt upp till inspelningsplatsen, samtidigt som Kim blev färdigsminkad så bytte Pierre om till full kostym för första gången.

Marias jobb på Kims hand såg jättebra ut och när Kim sliter ut spegelbitarna ur sin hand och sköljer rent såret så ser det ut som om det är helt på riktigt. Det blev en fräsig sekvens och mycket blod fick jag använda, härligt!

Nedblodad Arthur i spegeln

Det var även den första specialeffektsscenen vi filmade. Kay kommer att se både sig själv, en tokig version av sig själv, Arthur nedblodad och Skuggaspekten i spegeln. Nu gäller det bara att jag lyckas styra ihop de här specialeffekterna bra.
När Pierre var en nedblodad, och smått galen, Arthur i spegeln så såg han helt jäkla sinnessjuk ut. Det här kommer bli finfint det!

/Kris ”ge mig min skyddsjacka” Dybeck

Kris och Victoria övervakar scenen

Inspelningsdag 8 – Location: Skönsmogården

wideawake — Sat, 07 Feb 2009 16:58:49 +0000

Först och främst så vill jag varna för att detta inlägg saknar bilder. Vår eminente fotograf, Pelle (Bengt Bolme) var nämligen ledig denna dag (Måndagen den 2a Februari 2009).

Det var dags att filma tre scener som utspelar sig utanför en fritidsgård. Scernas fokus ligger på Palamedes (spelad av Houshang) och till viss mån Matti (spelad av Rahel) då de står och inväntar Kay (spelad av Kim).
Vi började med en scen där tre fritidsledare, Linda (Skönsmon), Katta (Alnö) och Göran (Domsaga), spelade rollerna av tre fritidsledare. Det hela flöt på väldigt smidigt, trots den bitande kylan och att Houshang hade gjort illa sitt revben, vilket försvårade för honom när han skulle ta sig upp från liggande till stående.
Som vanligt så blir det lite nervöst de första tagningarna för Houshang och han fnissar av sig lite. Men de vuxna höll masken… ända tills Katta tittade rakt in i kameran då det var dags för fokus på henne. Hon fick då ett litet lätt sammanbrott, som det sig bör.
Vi skiftade fokus till ett two-shot på Rahel och Göran, där Rahel tyckte han var tvungen att stå obehagligt nära Göran. Vad som kan se konstigt ut om man betraktar det med blotta ögat ser helt normalt ut genom kamerans lins, vilket även det här gjorde.

Vi tuffade för övrigt till karaktären Matti, till Rahels stora glädje, då vi gav honom en hatt (min regissörshatt), en skinnjacka och ett par pilotbrillor.
Hela denna omstylning är p.g.a. att vi virrat bort Mattis glasögon, temporärt… hoppas jag.

Det var sedan dags för scenen då Palamedes blir nedslagen bakifrån av Mårten (Elias) när Christian (Martin) och Björn (Tobbe) ger sig på Matti och Palamedes då går till Mattis försvar.
Den här scenen kommer det bli mycket bloopers ifrån. Ett av mina små nöjen som regissör är att stå bakom kameran och skrika ut kommandon till skådisarna, ofta kommandon som inte alls står i manus. Vid ett tillfällen skrek jag åt Martin att säga att Matti ser ut som Hannah Montana, varpå Martin vänder sig om väldigt förvirrat och säger: ”Jag tyckte jag hörde Hannah Montana?”
Det skreks även fulare saker än så, men det behöver vi ju inte gå in på här.
Den del av scenen vi fick ta om mest var när Mårten slår ned Palamedes. Det var nämligen viktigt med timingen från både Houshang, han måste ramla när klubban han blir slagen av kommer ned, och från Elias, som måste kliva in precis rätt i bild och leverera sin replik.

Men allt som allt känner jag mig nöjd med kvällens filmning.

På tisdag blir det två slagsmålsscener och första gången Pierre (Skuggaspekten) kommer vara i full monsterutstyrsel framför kameran.

/Kris ”jag ser i alla fall inte ut som Hannah Montana” Dybeck

Inspelningsdag 6 – Location: Domsaga

wideawake — Thu, 29 Jan 2009 08:26:12 +0000

Om jag haft knasiga dagar i mitt liv förut så var tisdagen den 27e Januari 2009 en av de knasigaste.
På lunchen så klippte jag av mig mitt långa hår, vilket inte varit kort sedan 1994. Mitt regissörsskägg rök dessutom, det ber jag om ursäkt för, men även regissörer får se ordentliga ut ibland. Jag måste ju vara lite fräsch så fler mammor kan tycka jag ser bra ut.
Sen efter lunch så åkte jag och Pelle (Bengt Bolme och allmän hjälte) ut till Birsta för att införskaffa lite saker till filmen. Bland annat så köpte vi ett svärd och en japansk kniv. Vad den stackars kvinnan på kommunen som tar emot fakturorna ska tro när hon ser att vi köpt ett svärd i kommunens namn vet jag inte, men hon tänker bergis ”Jaha, det är den där filmen igen.”.
Efter det så begav vi oss på jakt efter en stekpanna som inte skulle vara för hård, så att man i alla fall kan slå lite löst i huvudet på någon. Det hela slutade med att Pelle slog sig själv i huvudet med en stekpanna, varpå jag bad honom att även slå mig för jag ville också känna om det gjorde ont.

Skelettet Franz och en fin tavla Kreckelmann har

Det såg nog minst lika underligt ut som när Thomas (producent) och jag testade kablar på Clas Ohlson. Thomas som förövrig, tillsammans med Fredrik (Thomas henchman), Göran (kompositör och spelar även fritidsledaren Fred) och Anton (kameraman) ställde i ordning inne på min chefs kontor för att förvandla det från Evas (Snuviga kvinnan i väntrumsscenen) tjusiga kontor till Kreckelmanns (spelad av Petter) väldigt stökiga kontor, med skelett och allt.
Jag och Pelle införskaffade en mängd karamellfärg och sirap för att skapa både vanligt blod och monsterblod.

De två skådespelarna, Petter och Kim (Kay), dök upp på Domsaga och vi hjälptes alla åt att färdigställa Kreckelmanns kontor. Ett kontor som blev fullt med små internskämt och detaljer som man inte alls kommer att uppfatta när man ser på filmen, men bara det att de fanns där för skådespelarna gjorde väldigt mycket för att skapa den stämning som behövdes.

Professorn sliter med sina uträkningar

Karaktären Gerhalt Kreckelmann har tagit sig en ganska intressant vändning från den skrivna sidan till det vi filmar. Min tanke var att man skulle se Kreckelmann som något utav en Obi-Wan/Gandalf/Merlin karaktär, som fungerar som den vise gamle vägvisaren för vår unge hjälte. Istället så har Kreckelmann blivit en väldigt creapy vetenskapsman med ett dunkelt förflutet. Något som vi utforskar lite i en scen som jag skrev till under måndagen och som vi filmade från en väldigt underlig vinkel under kvällen.
Men innan vi gav oss an att filma så hade producent Thomas satt sina kulinariskatalanger på prov och lagade mat och skådeseplarna och resten av crewn.
Det var satans gott och det räckte till alla, trots att Kim tog mer korv än jag ätit under hela mitt 28-åriga liv.

Kvällens filmingar var lite utav det smidigaste man kan be om när det gällde vad som hände framför kameran när den väl var på. Både Petter och Kim leverarade bättre än någonsin och satte det mesta på en eller två tagningar. Å andra sidan så fick jag försöka använda någon form av regissörspondus när väl kameran var av, för dessa herrar var lite ur kontroll. Men de trivdes ihop och det kändes verkligen. Men med spelad irritation försökte jag få dem att stå still så att Anton kunde få ställa in kameran, något som inte är det lättaste när Petter är kramsjuk och Kim är sprallig som Televinken.

Skådespelare som tycker om varandra liiiite för mycket

Men vi satte tre scener på bara ett par timmar. Väldigt skönt. Det kändes även som om deras insatser var utöver det som de brukar leverera, och de brukar leverera bra.
Det var tyvär även Petters nästsista inspelningstillfälle. Han har bara sin dödsscen kvar. Så jag tror allt det kändes lite vemodigt för Petter, även för Kim, i och med att han tycker om att spela mot Petter. Det är skönt när skådespelare är trygga med varandra och inte är rädda för att göra bort sig inför varandra när kameran väl rullar.

Skådespelare umgås

Kim, som jag tidigare nämnt, är bra på improvisation och han räddade upp en tagning enormt bra och det blir nog den som hamna i filmen i slutändan,

Producent med kulinariska kunskaper

trots att Petter var ute och cyklade en sväng under den. Detta bara för att Kims reaktioner blev naturtrogna som bara den p.g.a. hans improvisation.

Thomas recept:
Kolbasz och Chorizo
Creme Bonjour, tomat och medelhavsörter-sorten.
grädde
en liten trevlig kantarellfond.
snåla inte på kryddor med lite yxa i, paprikapulver är finemangs till det här.
Naturligtvis pasta till.
Mätt och fin, och tagningarna sitter direkt.
Herzog och Kieslowski serverar inget annat under sina projekt….

/Kris ”jag har köpt ett svärd för kommunala pengar” Dybeck

Kris försöker förklara vad han vill få ut av tagningen

Inspelningsdag 5 – Location: Domsaga

wideawake — Mon, 26 Jan 2009 09:58:43 +0000

Tidig lördag, den 24e Januari 2009, och med tidig så menar jag ju tonårstidig, alltså kring 13-tiden. Ja i alla fall. Vid 13-tiden så gled jag in på Domsaga och började lägga över det som filmats på tisdagen, jag skrattade inte lika mycket åt Kreckelmann, Kay och sugpropparna den här gången, men nästan.
Strax innan 15 så gled Kim (Kay) och Petter (Kreckelmann) in på Domsaga och även denna gång var båda märkbart nervösa över sina repliker. Petter hade som vanligt med sig skräpmat.
Medan jag la in lite mer av det filmade materialet så försökte de andra två att gå igenom scenen i alla fall EN gång innan vi började filma.

Kreckelmann och hans DDR-väska

Medan detta pågick så dök Pierre (Arthur/Skuggaspekt) upp, han går nämligen i samma teatergrupp som Kim och hade fått höra talas om Kreckelmann och hans kontaktgel.
Pierre och jag begav oss upp till inspelningsrummet och där höll Kim och Petter fortfarande på att gå igenom sina repliker och det var lite motigt för Kim, då scenen är känsloladdad och han ska skrika och vara uppgiven och innan det förvirrad och uppspelt. Det är inte en lätt roll att prestera bra om Kim blev märkbart förtvivlad över att inte riktigt greppa hur de olika replikerna skulle sägas och vad Kay egentligen menade med det han säger och skriker.

Kim utmattad på golvet

Till Petters förtvivlan så fick de inte köra klart hela scenen för tiden rann ifrån oss då vi bara hade två timmar kvar tills både jag och Kim skulle vidare på annat jobb. Så Kreckelmanns långa utlägg om allt fick de två aldrig repetera.
Min praktikant Anton, som även agerar kameraman under filmningen, var ledig så jag fick agera kameraman och regissör. Som tur var så hade vi Pierre där som kunde agera sufflör så att jag i alla fall kunde hålla ett öga på vad som egentligen försegick framför kameran.
Precis som den första dagen vi filmade de här två herrarna så gick de första tagningarna inte alls som man skulle ha önskat. Det var dock Kim som var den som var den mer okoncentrerade denna dag och Petter mådde allt lite gott inombords över detta.
Efter att ha tagit oss igenom en master efter många omtagningar så var vi framme vid närbilderna och jag lät Kim improvisera en hel del, mest för att han skulle få ut det ur systemet och så att det inte skulle bli några problem när vi efter det skulle gå över till den delen av scenen då han trycker upp Kreckelmann mot väggen för att sen skrika åt honom.

Skrikdelen av scenen gick galant och den krävde minst tagningar av alla dialogscenerna. När intensiteten trappas upp och det blir mer på allvar så levererar dessa två herrar bättre, när de inte står och funderar över vad som ska sägas. När de kastas in i situationen.
Men, sen så har vi Kim och han ”nä”.
Det var lika under inspelningarna av Nattens Barn. Kim är en skådespelarsjäl, ingen tvekan om saken och han är väldigt duktig på att improvisera och själva gestaltandet av en karaktär är det minsta av hans problem. Han har dock två saker som jag ständigt försöker få honom att tänka på.
1: Clint Eastwood-rösten. När han kommer in i sina scener och ska leverera de lite ”fräsigare” replikerna så sänker han röstens tonläge mer och mer till repliken kommer och då liksom väser

Clint Eastwood?

han fram den på ett sätt inte helt olikt så som Clintan skulle gjort. Grejen är bara den att Kay inte är Clintan.
2: ”Nä” eller ”Ja”. Kim är som sagt duktig på att improvisera. Men av någon anledning så fyller han i mitt i andras repliker eller alldeles han ska säga sin egna, och då med orden ”Nä” eller ”Ja”. Tyvär så hamnar oftast de här orden helt fel för honom och hans medskådespelare blir ofta förvirrade.
Ett exempel:

KAK: Det verkar som du blivit intresserad av det här på riktigt.

Kay: Nä!

KAK: Euhm…

I ovanstående dialog så har Kay blivit intresserad av klardrömmar på riktigt och har fått höra av Kreckelmann att den bok han fått av KAK bara är lite mer än en barnbok. Men här har vi ett problem som kan uppstå när man bara läser på scenen som ska filmas just den dagen, man glömmer bort helheten av handlingen och improvisationerna kan slå fel. Så när Kim, i det här fallet, ”känner” sin karaktär så har egentligen tappat bort det som är viktigt i det där meningsutbytet.
Och vad hade nu denna långa förklaring om vad som kan gå snett med lite förvirrad improviastion att göra med det som filmades?
Jo, även i denna scen så kläckte Kim ur sig ett ”nej” vid helt fel läge, vilket gav upphov till skratt. Lika så när han ritade upp en gravsten i smurf-storlek när han i sin ilska pratade om sin döde bror. Ja, det är svårt att inte må gott och skratta när man har två tokiga skådisar framför kameran. .

Kay förbannad

Hur som helst så klarade de två skådisarna av den mest intensiva delen av scenen bäst. Efter att ha tagit lite närbilder på de avslutande sekvenserna i scenen så var det dags för filmens första handhållna bilder.
Vi behövde nämligen lite detaljbilder för att fylla ut och klippa till. Så som Kays fötter som känner efter den riktiga marken, detta blir återkommande då han känner helt fel mark i drömmen. Även detaljer som händer som pekar på saker och kontorsstolar som åker. Kreckelmann som knappar på saker och lite annat smått och gott.

Salt smakar inte så gott

Allt som allt så kändes det som en lyckad inspelningsdag och vi var klara på strax över två timmar. Skulle dock kännas skönare om jag haft någon mer bakom kameran och att jag haft Anton på plats för att sköta kameran, men det blev säkert finfint ändå.
På tisdag är det nu dags för scenerna i Kreckelmanns klassrum, jag ska under dagen nu skriva en scen till som kommer äga rum där. Spännande, undrar vad som ska hända i den

/Kris ”Gör bara som det står i manus” Dybeck

Potenshöjande? Kreckelmann har sina idéer

Inspelningsdag 4 – Location: Domsaga

wideawake — Thu, 22 Jan 2009 10:10:28 +0000

Vissa dagar är lite speciella.
Tisdagen den 20e Januari 2009 började med att jag och Thomas (producent och location-ansvarig) skulle bege oss ut på jakt efter det som behövdes för kvällens scener. Man kan tycka att det var lite sent att börja jaga rätt på rekvisitan så sent som på dagen då vi ska filma. Men det enda som behövdes var en säng, lite sugproppar, lite kabel, smink till Kay (Kim) och en väska.
Detta för att kvällens scener skulle utspela sig i Gerhalt Kreckelmanns (Petter) lab. Detta lab ska vara sterilt, men ändå fullt med teknisk utrustning. Thomas och Jag hade redan kollat runt i huset (Domsaga) och hittat en hel del tekniskt mumbojumbo som vi kunde fylla ett par rullvagnar med.

Teknisk mumbojumbo

Men det återstod alltså det som jag tidigare nämnde. Så när praktikant Anton (även kameraman) dök upp på plats så lastade vi in oss i en firmabil och tuffade ned på stan. Första stopp Pipeline för att försöka få tag på en tältsäng. Detta inte bara för att det ska se provisoriskt och lite ”öststat” ut hos Kreckelmann, utan även för att sängen ska vara med i en drömsekvens som tar plats mellan de två scenerna och måste därför flyttas med ut till en utomhus-location. Så ju lättare säng desto bättre.

Piggelin och Petter

På Pipeline letades det förbrilt efter en tältsäng, av vilket de skulle ha flera, men efter en tripp in i ett kolsvart förråd fyllt med tomflaskor och tomburkar så gavs jakten till slut upp.
Framåt mot Clas Ohlson.
På Clas Ohlson så införkaffade vi lite sugproppar med krokar på, sådan som man har i badrum. Dessa sugproppar skulle vara en del i våra hembygda elektroder. Nästa del till denna uppfinning var kabel. När vi kom till kabelavdelningen så började vi kika på lämpliga kablar, och om någon gick förbi när jag ledde en kabel mot Thomas bröstvårta medan han bekräftade att det nog var en bra tjocklek så blev de nog väldigt förvirrad.
Här började även min förkärlek för ”öststatsorange” att visa sig. En svart och en orange kabel införskaffades och vi gick sen och inhandlade ett par gummihandskar, även dessa i öststatorange.
Next stop Myrorna.
Här hade vi förhoppningar att hitta den perfekta Kreckelmann-väskan samt att vi skulle kunna hitta två par glasögon åt professorn. Glasögonen var inga problem, men tydligen så skänker man inte fräsiga väskor till Myrorna. Den enda väska som kunde duga var ful som stryk men hade lite släng av öststatorange i sin färg, i alla fall om man verkligen vill det. Men vi hade redan planer på att slänga på lite DDR märken på den, för att ge den den sista touchen. Dock var jag inte helnöjd med väskan. Som tur är så hittade Anton två bra par glasögon.
Nu var det dags för sminket.
Tre förvirrade karlar… ok, två förvirrade karlar och en praktikant. Näää, Anton börjar bli karl han med, han fyller ju 18 på första Maj och allt.
Hur som helst, tre förvirrade karlar begav sig in på HMs sminkavdelning. Vi skulle köpa kajal så att vi alltid har kajal på plats när vi filmar och inte måste förlita oss på att någon av tjejerna har med sig en egen kajal som Kim kan låna för att fullborda sin förvandling till Kay.

Thomas fixar och trixar

Hur som helst så var varken jag eller Thomas riktigt säkra på vad vi var ute efter eller vad det hette, och Anton hade fullt schå att skämmas över att bära omkring på en öststatsväska.
Thomas som är lite äldre än mig var rätt säker på att det var kajal vi skulle ha. För säkerhetsskull så skulle jag fråga damen bakom kassan. Det lät så här:
Kris: ”Hej… euhm… vi är från en filminspelning och…. euhm… vi ska köpa smink för en kille ska ha det… han ska liksom ha runt ögonen… så här…. så vi behöver mascara…”
Thomas (viskandes till Kris): ”Kajal..”
Kris: ”Euhm… kajal… ja just det…”
Som tur var så skrattade damen bara och plockade genast fram det vi behövde.
Vi kollade även runt bland hårprodukterna för att försöka hitta något som kunde agera kontaktgel. Vi hittade en perfekt burk, med en påklistrad etikett som lätt kunde plockas bort för att ge burken ett anonymt utseende.
Beväpnade med allt utom säng så begav vi oss tillbaka till bilen, där vi möttes av en parkeringsböter på 500 kronor. Som den körkortslösa människa jag är så hade jag ingen aning om att Thomas gjort en rackare när han parkerat men det kändes och känns fortfarande väldigt jobbigt att han skulle åka på det där när vi fixade grejer till filmen.
Thomas tog nu på sig att fixa en säng till inspelningen medan jag och Anton åkte till Domsaga för att ställa i ordning de två rummen.
Vi skulle nämligen filma en scen som äger rum i ett väntrum också.

Vi började skramla ihop rullvagnar och tekniskt material. Sakta men säkert så bygdes ett fint lab upp framför våra ögon.
Petter dök upp en halvtimme inna utsatt tid och hade med sig ännu mer teknisk utrustning, närmar bestämt två oscilloskop som rundade av labbet väldigt bra.
Pelle (Bengt Bolme, fotograf och allt-i-allo) dök även han upp och även så Thomas, som nu hade med sig en nyinköpt tältsäng. Vi jobbade nu alla med att sätta ihop ett väldigt tjusigt och väldigt knasigt lab.
Pelle blev satt på elektrod-tjänst, något som jag gått bet på, trots min fiffiga lösning med bomull och trälim. Medan labbet färdigställdes dök Kim upp och han började som vanligt med att säga en massa tok, den här gången var det inte hans fel. Men när han skulle välja mat så stod det lite underligt på menyn.
Kim: ”Kris…”
Kris: ”Ja?”
Kim: ”Om feferoni är den här grönsaken…”
Kris: ”Ja?”
Kim: ”Och peperoni är korven…”
Kris: ”Ja?”
Kim: ”Vad är då pfeferoni?”

Matpaus för att lugna nerver

Producent Thomas fixade med maten medan Petter var väldigt nervös och repeterade repliker med Kim.
Jag och Anton virrade runt som yra höns för att båda bygga med labbet och ställa i ordning ”väntrummet”. Pelle och Thomas var dock klippor som skötte sina uppgifter bättre än vad någon av oss andra skulle kunna ha gjort.
Maten dök upp och ett försök att lugna Petters och Kims nerver gjordes. Sedan var det dags för kvällens första scen, av tre tänkta.

Väntrummet

Väntrumsscenen blev bra. Eva (förståndare på Domsaga) hoppade in som en dam i väntrummet som visar sympati för den skadade Kay. Björn (Granlo fritidsgård) hoppade in som den haltande Herr Johansson och Pelle tog på sig en roll som knarkare med gaffad hand. Även Petters kropp fick vara med i denna scen, dock inte hans ansikte.
Den här scenen gick smidigt och satt i en tagning.

Nästa scen… ja… den satt inte i en tagning. Men ack så mycket skratt det blev.
Först och främst så ser Petter ut som en tysk-porrfilmsvariant av Darth Vader.

Gerhalt Kreckelmann

Med sin läkarrock, sina handskar och en stor bandspelare runt halsen. Detta toppades av med ett litet DDR märke på hans fick och två par glasögon i samma ficka, plus då ständigt ett par glasögon på sig.
Det första vi skulle filma var en master så att jag hela tiden har något att klippa till, detta borde vara en enkel grej, då det bara gäller att ta sig igenom scenen. Inga märkvärdiga insatser behövs utan det kan man plocka från närbilder och andra vinklar.
Denna master verkade dock omöjlig.
När vi för två år sedan filmade Nattens Barn så hade Kim en scen där han skulle säga ”Det verkar som om någon har läst lite för mycket Harry Potter”. En replik som inte verkar allt för svår att säga. Men, allt är i hur man säger det. Efter 26 tagningar och hur mycket skratt som helst så fick vi äntligen en ”Harry Potter” tagning som fungerade, där ingen började skratta.
Nu var det sugproppsscenen hos Kreckelmann som var vårt nya gissel.

Kay och Kreckelmann

Hela scenen såg galen ut och jag kände mig nöjd, för det var så underligt och stämningen tryckt, precis som det skulle varit för Kay på riktigt. När Petter började smörja in Kims bröst med hårgelé som skulle vara kontaktgel, då märktes det att saker skulle kunna börja braka iväg utåt.
Den första sugproppen åkte på plats, och med ett högljudd ”popp!” så åkte allas koncentration ut genom fönstret.
Vi skrattade!
Och skrattade!
Tagning efter tagning.

Frustrerad regissör

Visst, det var asroligt varje gång vi bröt ihop, men frustrationen bygdes i mig. Vi hade en till scen kvar efter den här och efter en timmes filmande så hade vi inte tagit oss igenom den första halvan av den första scenen.
Tillråga på allt så hade scenen fått en liten förlängning och lite improvisierade ändringar i manuset var nödvändiga. Petter hade nämligen läst på en scen extra, som egentligen ska ta plats i Kreckelmanns klassrum och inte i labbet. När jag förklarade för Petter att han gjort det så blev han genast mer nervös och arg och på så sätt så lugnade jag honom med ett ”vi löser det” och nu har de två scenerna sammanfogats och jag har börjat med en re-write för att trycka in en extra scen i klassrummet för att förklara en del saker.
Hur som helst.
Skrattanfallen avlöste varandra och det var nog mer nerver än att saker var roliga efter ett tag. Från att ha haft en Kim som var väldigt missnöjd med allt han gjorde förra veckan så hade jag den här veckan en Petter som sa fitta fler gånger än en stenfull punkare. Frustrerad över att inte kunna sina repliker och lite first-time-nervositet så stapplade Petter sig fram. Det som är fascinerande med honom är att han kan vara hur nervös som helst, skrika fitta som om det var hans nemesis och klaga på att han inte ser något i glasögonen. Men när kameran väl rullar och innan han eller Kim bryter ihop så levererar han bättre än vad han själv vet.

Kreckelmann skrattar

Jag trodde att det skulle bli en lite pajig scen om jag ska vara ärlig, jag menar, här ska jag ha Petter brytandes på tyska som en professor och… ja… hur ska detta gå tänkte jag. Men fan, han är Kreckelmann, alltså det är inte Petter jag ser när jag tittar på monitorn. Det är en konstig professor som jag själv blir lite obekväm av. Vilket är jättebra, då känner man med Kay när han sitter och känner sig förvirrad och utlämnad.
Att Petter sen klarar av att leverera detta när han spelar mot en Kim som har en ”elektrod” mitt i pannan under hela deras dialog är ett under. Jag tror ju det faktum är mycket lättare för Kim, han ser aldrig elektroden i sitt huvud och som jag tidigare nämnde så är Petter inte Petter utan han är Kreckelmann när kameran rullar. Dessa två herrar hade bra kemi redan under Nattens Barn men jag ser här igen hur bra de fungerar ihop.

Kay känner obehaget i Kreckelmanns skratt

Kanske borde nästa projekt bli en buddy-cop-movie, Petter som den gamle veternanen och Kim som rookien? Nja, det lät jobbigt att behöva filma så mycket scener med de två ihop, skulle ha så ont i magen efter allt skratt.
Hur som helst så kämpade vi oss igenom mastern och gick in på närbilderna, Kim var en klippa. Jag är riktigt imponerad och stolt över honom och det känns som han har tagit upp sin prestation ett steg och jag börjar förstå hans missnöje med förra veckans café-scen. Det blir antagligen så att vi filmar om scenen på cafét, men mer om det i ett annat inlägg.
Petter levererade också utmärkt på närbilderna.
När vi kom till den del av scenen då Kreckelmann ska ge Kay en klocka som han ska kolla på i drömmen så uppdagade det sig för mig och Thomas att vi helt glömt bort att Kay skulle få en klocka på sin arm. Som tur var hade Petter ett armbandsur på sig och vi hade av en ren slump filmat en närbild på när han kollar in sin klocka. Så problemet var löst, och Petter får vara med i fler scener, även om det bara är i formen av sin klocka.
Efter klockan har åkt på så var det dags för Kim att få en mun full med salt.
Som den hängivna regissör jag är så valde jag att först testa det hela själv. Det smakade förjävligt. Men Kim ville att det skulle vara salt på rikigt så att reaktionen blev äkta. Nog blev den äkta alltid, och inte blev det bara en tagning inte, åh nej.
Men det roliga med detta är att efter vi var klara så kom Kim fram till mig och sa att han ville ta om just den reaktionsscenen. Så kanske gillar han salt?
Appropå salt så var det bästa av allt bra Petter spelade in just hur han leverarde ordet ”salt” med en så nöjd min. ”Zalt!”
Men efter att ha tagit oss igenom hela den här scenen (som i ärlighet faktiskt nu var två scener i en) så beslutade vi oss för att lägga ned för kvällen och filma den återstående scenen på lördag innan jag och Kim ska jobba.
Detta ger mig även en chans att titta igenom dalies från kvällens filmande för att se om vi behöver några extra scener.

Kay full med elektroder

Allt som allt så är jag väldigt nöjd med kvällens scener, men det känns mer som en komedi än något annat just nu. Men jag är väldigt glad över att Kim hittat vad som jag tycker är Kay, och att Petter har tagit något till sin roll som jag inte alls hade skrivit på pappret. Något som är mycket med vridet och skumt än vad jag skulle kunna fantisera ihop.
Kreckelmann ska vara lite som Dr. Emmet Brown i Back To The Future, nu är han ja… jag hittar inte ens orden. Ni får helt enkelt vänta och se när filmen kommer ut.

/Kris ”sminkexperten” Dybeck

Tysk homoerotik