FilmProjekt nummer 2 - Sundsvalls Fritidsgårdar » filminspelning

Inspelningsdag 14 – Location: Nacksta

wideawake — Mon, 16 Mar 2009 13:09:41 +0000

På lördagen den 14:e Mars, 2009, var det dags för en kort inspelningsdag. Det var bara Houshang (Palamedes), Frida (Tyra och monster) och Carro (monster) som var med och filmade.
Efter att misstänksamma grannar trott att vi var allt från ninjor till terrorister så var det dags att filma.
Här kände jag att Houshangs personlighet fick lysa igenom rejält, precis som Kims hade fått lysa på tisdagen. Fightscenen mellan Houshang och tjejerna var rolig att filma. Houshang sprang lite för fort hela tiden och vi fick fippla undan tjejernas hår hela tiden så att våra monster inte fick en massa hår helt plötsligt.
Under delen av fighten när monstren brottas med Palamedes så råkade Houshang skrika ”Men fitta!” i stidens hetta. Men som den gentleman han är så lyckas han även få ur sig en ”Ursäkta språket” mitt under fighten. Jag höll på att, som vanligt, dö utav skratt.
Rolig men kort inspelningsdag.

/Kris ”Näe, det är monster” Dybeck

Inspelningsdag 13 – Location: Nacksta

wideawake — Mon, 16 Mar 2009 12:55:00 +0000

Tisdagen den 10e Mars, 2009, fick Kim (Kay) se hur hans regissör bor. Vi var nämligen hemma hos mig och filmade alla scener som utspelar sig i Kays rum.
Så jag och Pelle (fotograf och allt-i-allo) gav oss ut på en liten shoppingrunda för att hitta lite dekor till Kays rum. Beväpnade med lite ungdomliga affischer och sömntablettssubstitut så hämtade vi upp Kim, Anton (kameraman) och Victoria (hjälpreda) för att bege oss till inspelningsplatsen.
Väl på plats så studerade Kim manus, Victoria och Anton spelade Wii medan jag och Pelle dekorerade rummet med affischerna och lite smått och gott som vi hittade hemma hos mig.
Väl färdigställt så skulle lätt en tonåring ha bott där. Väggen pryddes av Zelda, Darth Vader, My Chemical Romance och Hannah Montana. Hannah Montana har blivit lite utav ett stående skämt under inspelningen. Anton hade designat en lapp som vi kunde sätta på en pillerburk så det såg äckligt mycket ut som riktiga sömntabletter när vi väl fyllde burken med fourtabletter.
Kim började med att filma den scenen som egentligen var svårast. Kay har nämligen en dialog ut i tomma luften med sin döde bror. Något som inte är så jäkla lätt kan man tycka, men efter några omtagningar så var Kim riktigt på gång. Hans charm lyste igenom riktigt rejält när han pratar om hur det skulle vara om han kysste Ellen mitt under lektionen.
Jag tror att Kims charm lyser igenom rejält under dessa scener faktiskt. T.ex. som improviserade vi delar av en scen för att förklara varför han helt plötsligt har på sig varma kläder i drömmarna. Tror det blir riktigt bra allt det som filmades faktiskt.
Det var dock en destruktiv filmning, då Kim tog i lite för hårt när han skulle slänga bort pillerburken och då rasade en hylla vi ställt i ordning och det kraschades grejer. Sedan lyckades Pelle välta sin egna kamera så att en lins gick åt helvete.
Så vi får ju hoppas att de här scenerna blev bra så att kaoset var berättigat.

/Kris ”Har ni något som ser ut som sömntabletter?” Dybeck

Inspelningsdag 12 – Location: Västra Allén & Södra Järnvägsgatan

wideawake — Mon, 09 Mar 2009 12:56:30 +0000

På söndagen den 8:e Mars, 2009, så var det dags för ytterligare några utomhusscener.
Filmningen börjar närma sig slutet och snart är det bara redigeringen kvar. Skillnaden mellan att filma i 0 gradigt väder jämfört med -14 är stor. Även fast det var kallt ute så lyckades skådespelarna hålla uppe koncentrationen genom alla tagningarna.
Det var två scener som skulle filmas, en dialogscen mellan Houshang (Palamedes) och Hannah (Ellen), där även Milica (Gry) och Shani (Vera) var med. Den andra scenen var med tuffing gänget, Elias (Mårten), Martin (Christian) och Tobbe (Björn) då de hade sin sista scen att filma. Det är scenen då Kay (spelad av Kim) får sin revansch efter allt de utsatt honom för genom hela filmen.

Den här inspelningsdagen började med att två skådespelare, Shani och Elias, hade ändrat sitt hår. Shani hade färgat sitt hår och det blev faktiskt bra för det ska skrivas in i manuset och på så sätt kommer vi kunna dyka lite djupare i hennes och Milicas karaktär. Elias däremot hade rakat av sig sitt hår. Det var inte bra alls, jag blev helt ställd. Jag hade ju planerat att filma lite scener inne i skolan för att ge honom lite mer tid i filmen för att jag kände att karaktären borde utvecklas lite då den är läskig, men inte läskig nog. So much for that idea.

Det är faktiskt jätteskoj fast det är kallt ute

Det är vid sådana här tillfällen man känner att det skulle varit skönt om det var en film där skådespelarna inte behövde gå i skolan på dagarna utan att vi hade kunnat filma allt rakt av i tre veckor bara, istället för att dela upp det så här över två månader.
Eftersom vi inte kunde limma på hår på Elias huvud så var det bara att köra på.

Det första vi filmade var scenen mellan Palamedes och tjejerna.
Det är två olika gäng jag filmar med märker jag. Med tjejerna och Houshang så är det mycket skratt och mr. H är nog helt jäkla galen. Men å andra sidan så är han en helt underbar människa, Medan jag, Pelle (fotograf och allt-i-allo) och Anton (kameraman) började rigga upp vår nya Dolly, som Thomas (producent) byggt helt själv, så höll Houshang låda framför kameran, som inte ens var på.

Första tagningen med vår nya Dolly

När den där killen sätter igång är det helt galet. Jag skrattar jämt i hans närhet och ibland önskar jag att jag inte hade skrivit något manus åt honom utan att han bara spelade sig själv, för rollen Palamedes hade jag tänkt mig precis som Houshang är.

Shani läxar upp Anton, fast på ett skämtsamt vis

Både Houshang och alla tre tjejerna har en väldig värme i sina skratt och det är mycket varma skratt innan vi börjar filma med de här fyra. Det är riktigt hjärtligt.
När vi började filma den här dialogscenen så slog det mig att vi har castat väldigt vackra människor i de här rollerna. Jag menar, när man tittar på film och tv så tar man för givet att folk som visas där har en viss form av skönhet, det är liksom ett godtaget faktum att folk måste vara visst mycket ”snygga” för att visa sig i media.

Hannah med snö i håret

De fyra skådespelarna i den här dialogscenen skulle lätt platsa på vilken rödamatta som helst och ser alla ut som stjärnor i mina ögon. Vart jag vill komma med det här är att det såg riktigt bra ut, rent cinematiskt. Speciellt när Anton ramade in scenen vackert med ett träd mittemellan Ellen och Palamedes. Scenen gick relativt smärtfritt att filma, även fall Mr. H skrattar lika mycket som alltid. Han försökte dessutom slippa ta sina närbilder genom att låtsas som att han inte visste att vi inte filmat dem än. Den rackaren.

Det var nu dags för nästa gäng skådespelare att filma sin scen. Här har vi inte samma hjärtliga stämning, här har vi en väldigt bögig stämning, på det allra finaste viset. Det är ju inte bögigt på ett sådant sätt att dessa killar skulle vara homosexulla utan en liksom spelad bögighet som bara uppstår bland tonårspojkar när de verkligen är avslappnade.

Snabbt undan med rälsen när allmänheten måste förbi

Att jag och Pelle, som vuxna män (mer eller mindre), dras med i jargongen visar väl lite på hur öppen stämning det är… eller på att jag och Pelle är lite mindre vuxna än vad vi låtsas, vem vet.
Killarna hade fått i uppgift av mig att styra i ordningen den har scenens händelseförlopp själva och bestämma hur fighten skulle fortlöpa.

Elakingarna förföljer Kay

Detta gjorde de medan vi filmade den första scenen.
När vi kom tillbaka från den första scenen så bad jag grabbarna visa mig vad de hade kommit fram till. Jag behövde inte ändra på ett dugg, bara lite direktion över hur inledningen av scenen skulle vara. Så när folk ser den här scenen ska de komma ihåg att koreografin är helt grabbarnas och ingen annans.

Tre olika känslor i samma bild

Lika så, så är det helt Anton som styrt bilderna förutom de inledande sekunderna då jag skötte dolly-rörelserna.
Den här scenen visade vändningen från en tillbakadragen Kay till en riktigt snorjävlaförbannad Kay. Alla fyra grabbarna skötte scenen utmärkt och den var rolig att spela in trots det dåliga vädret.
Tobbe var så jäkla rolig som bara sprang iväg från fighten, det ser så roligt ut! Medan Kim ser livsfarlig ut när han tar tag i Elias och sen ger sig på Martin. Det blev en väldigt fysisk scen, då Kim slog både Elias och Martin på riktigt. Men inga sura miner för det.

Hämnden är ljuv

Jag är riktigt nöjd med filmningen denna dag. Har förvisso inte sett det filmade materialet än, men det kändes riktigt bra när vi filmade det. Jag har tur som har så bra folk med i den här filmen.

/Kris ”kolvagnen” Dybeck

Skådis och regissör är seriösa

Inspelningsdag 11 – Location: Domsaga

wideawake — Thu, 26 Feb 2009 09:44:21 +0000

Tisdagen den 24e Februari 2009 var en dag fylld med utmaningar.
Till att börja med så lämnade jag över regissörshatten, bokstavligt talat, till dramapedagogen Victor Henriksson.

Gästregissören Victor går igenom manuset

Detta för att skådespelarna skulle få en chans att utvecklas lite och för att jag skulle få lite träning i att släppa taget om mina projekt lite, samt för att se hur skådespelarna reagerar på någon annans sätt att ge regi.

När Victor blockade ut scenen med Kim (Kay), Elias (Mårten), Martin (Christian) och Tobias (Björn) så tog han det mycket lugnare och utförligare än vad jag brukar göra. Det märktes att Kim sög åt sig Victors ord som en svamp.

Med regissörshatten på så ger Victor ut lite regi

Samtidigt så började jag och Anton (kameraman) att inse att det skulle bli väldigt trångt att filma i den korridor vi valt att förlägga handlingen i.
Vi började att filma mastern, en hel bild av alla fyra skådespelarna. Det märktes här att Kim sög åt sig det som Victor sa medan de andra tre mest ville sätta igång och filma hela tiden. Den balansgången är svår att gå och något jag får brottas med varje gång, och jag är glad över att Victor struntade i att stressa igenom för jag tror Kim kan behöva få tid att känna sin karaktär lite mer.
Det var dock svårt att inte kliva in och ”hjälpa” när jag såg att grabbarna i tuffing-gänget kände frustrationenen byggas upp.

Kays blomma

Scenen, som är en väldigt intensiv scen, formades sakta men säkert fram och för varje omtagning så blev timingen och uttrycken bättre. Victor var bra på att framhäva och markera de saker som jag ville framhäva med manuset. Något som jag själv ofta glömmer att påpeka för skådespelarna i alla stress och förvirring. Sen tar jag ju lite väl ofta för givet att skådespelarna har läst manuset innan de kommer på plats, jag borde dock ha lärt mig att det inte är så.
Som tur är så är de världens underbaraste skådespelare ändå.

Kay och Mårten i en staredown

Vi fick några riktigt bra närbilder på alla fyra skådespelarna, och jag är mer och mer nöjd med Elias blickar när han gör sina scener mot Kim. Karaktären Mårten är många gånger läskigare än monstren i filmen.

/Kris ”Shanis mamma tycker faktiskt jag är snygg fast jag är korthårig” Dybeck

Kris utan regissörshatt och med en misstänksam min när han inte får regissera

Inspelningsdag 10 – Location: Sidsjön

wideawake — Thu, 26 Feb 2009 08:27:49 +0000

Måndagen den 22a Februari 2009 var en mörk dag i pensionärernas historia. Vi tog nämligen över ankdammen vid sidsjön. Runt tio tiden på söndagen så började vi lasta in rekvisita i bussen med Janne (producent-in-training) som fixare-och-trixare.
Efter att ha plockat upp dagens skådespelare, Kim (Kay), Jocke (Proclus) och Pierre (Arthur/Skuggaspekten) så gav vi oss av till sidsjön. Där var redan Eva (snuvig kvinna) och Kalle (Kay som liten) på plats. Vi riggade då genast upp kamera, monitor och elverk. Samtidigt som Anton (kamera) började lasta ut resten av rekvisitan på plats.
Ett svärd och en gravsten är visst lite malplacerade vid en ankdamm så de drog till sig en hel del misstänksamma blickar.
Elverket kärvade, precis som sist, och Janne blev lite smått tokig på det, samtidigt började Anton ställa in kameran för dagens första tagning. Under de få sekunder som monitorn fick ström så passade vi på att ställa in kamerainställningarna. När vi väl fick igång elverket så dog sladden från kameran till monitorn, så vi fick ta våra chanser och filma utan monitor, vilket kändes väldigt nervöst och läskigt.
Det var nu dags för Kalle och Pierre att köra sin scen. Trots att det var hela tolv grader varmar än när vi filmade i Matfors så var det kallt, och Pierre huttrade på genom hela scenen. Scenen flöt på finfint. Det enda som krånglade var att Pierre var tvungen att lära sig rulla en cigarett till scenen. Men efter lite hjälp från Janne så fick vi ett par fina bilder där Pierre röker en väldigt ful och överdrivet stor cigarett, samt att Janne fick in en TKU-tändare i bild.

Det var sedan dags för Jocke att göra sin första scen till filmen. Det är när Kay vaknar upp i drömvärlden och träffar Proclus för andra gången. Det blev riktigt bra bilder. Det såg så underligt ut med en Proclus i full kostym på en övergiven brygga tillsammans med Kay i vanliga vinterkläder.
Vi använde även några simpla kameratrick för att skapa effekten av att Kay lyckades trolla fram en ”gnutt” i sin hand. Grabbarna hade lite problem med att sätta den knivattack som Proclus ska göra, vilket inte är så konstigt då det faktiskt var en riktig kniv som användes.

Det sista vi filmade var när Kay vaknade upp i sina drömmar för första gången. Kim var tvungen att ligga på en säng ute på bryggan iklädd bara ett par mjukisbyxor och strumpor. Sen stappla iväg över brygga, vända sig om, gå mot gravstenen som nu dykt upp där i sängens ställe.
Det hela ser väldigt bisarrt ut.
Sist så filmade vi när Pierre, i full kostym, står längst ut på bryggan.

Efter det så tvingade jag alla skådespelare att äta något med vitlök i när vi värmde oss på Biteline, jag vill ju inte ha några sjuka skådisar.

/Kris ”förlåt alla pensionärer” Dybeck

Inspelningsdag 8 – Location: Skönsmogården

wideawake — Sat, 07 Feb 2009 16:58:49 +0000

Först och främst så vill jag varna för att detta inlägg saknar bilder. Vår eminente fotograf, Pelle (Bengt Bolme) var nämligen ledig denna dag (Måndagen den 2a Februari 2009).

Det var dags att filma tre scener som utspelar sig utanför en fritidsgård. Scernas fokus ligger på Palamedes (spelad av Houshang) och till viss mån Matti (spelad av Rahel) då de står och inväntar Kay (spelad av Kim).
Vi började med en scen där tre fritidsledare, Linda (Skönsmon), Katta (Alnö) och Göran (Domsaga), spelade rollerna av tre fritidsledare. Det hela flöt på väldigt smidigt, trots den bitande kylan och att Houshang hade gjort illa sitt revben, vilket försvårade för honom när han skulle ta sig upp från liggande till stående.
Som vanligt så blir det lite nervöst de första tagningarna för Houshang och han fnissar av sig lite. Men de vuxna höll masken… ända tills Katta tittade rakt in i kameran då det var dags för fokus på henne. Hon fick då ett litet lätt sammanbrott, som det sig bör.
Vi skiftade fokus till ett two-shot på Rahel och Göran, där Rahel tyckte han var tvungen att stå obehagligt nära Göran. Vad som kan se konstigt ut om man betraktar det med blotta ögat ser helt normalt ut genom kamerans lins, vilket även det här gjorde.

Vi tuffade för övrigt till karaktären Matti, till Rahels stora glädje, då vi gav honom en hatt (min regissörshatt), en skinnjacka och ett par pilotbrillor.
Hela denna omstylning är p.g.a. att vi virrat bort Mattis glasögon, temporärt… hoppas jag.

Det var sedan dags för scenen då Palamedes blir nedslagen bakifrån av Mårten (Elias) när Christian (Martin) och Björn (Tobbe) ger sig på Matti och Palamedes då går till Mattis försvar.
Den här scenen kommer det bli mycket bloopers ifrån. Ett av mina små nöjen som regissör är att stå bakom kameran och skrika ut kommandon till skådisarna, ofta kommandon som inte alls står i manus. Vid ett tillfällen skrek jag åt Martin att säga att Matti ser ut som Hannah Montana, varpå Martin vänder sig om väldigt förvirrat och säger: ”Jag tyckte jag hörde Hannah Montana?”
Det skreks även fulare saker än så, men det behöver vi ju inte gå in på här.
Den del av scenen vi fick ta om mest var när Mårten slår ned Palamedes. Det var nämligen viktigt med timingen från både Houshang, han måste ramla när klubban han blir slagen av kommer ned, och från Elias, som måste kliva in precis rätt i bild och leverera sin replik.

Men allt som allt känner jag mig nöjd med kvällens filmning.

På tisdag blir det två slagsmålsscener och första gången Pierre (Skuggaspekten) kommer vara i full monsterutstyrsel framför kameran.

/Kris ”jag ser i alla fall inte ut som Hannah Montana” Dybeck

Inspelningsdag 7 – Location: Matfors

wideawake — Mon, 02 Feb 2009 10:00:00 +0000

Det sas att helvetet hade frusit över den dagen jag klippte mitt hår. Då kan jag säga att jag funnit helvetet, det ligger i matfors.
Lördagen den 31a Januari 2009 var ett helvete på många vis. Det var tänkt att vi skulle filma både lördagen och söndagen den helgen. Så på lördagen samlades vi på Domsaga för att sedan gemensamt åka till Matfors. -9 grader låter ju inte så farligt, eller hur.
Väl på plats i Matfors så började Thomas (producent) och Jensen, dagens volontär, att arbeta med att få igång vårt portabla elverk.

Producent och bångstyrig utrustning

Sarah, Carro och Frida var med som monster, och Pierre var med som det stora monstret. Vi hade även med Hannah (Ellen), Kim (Kay) och Vobban (Glenn). Så klart var Anton (kameraman) med som vanligt.
Elverket ville inte riktigt vara med och leka utan fick för sig att dö hela tiden, så vi började filma utan att använda monitorn. Det första vi filmade var när Vobban ”körde” en bil bredvid Hannah, varpå Vobban börjar skrika tok till henne. Thomas fick den stora äran att knuffa bilen framåt, i och med att Vobban inte har något körkort.

Anton försöker koncentrera sig trots kylan

Det var helt sinnessjukt hur kallt det var, och hur fort man tappar koncentrationen då. Avsaknaden av någon form av basecamp gjorde att alla, förutom Thomas och Jensen, satt i bilarna och värmde sig så fort de fick chansen.

Frusna skådisar och kameraman i en bil

Efter det första vi filmade så filmade vi Vobban inne i bilen. Sen en fightscen mellan Vobban och Kim, det enda som kanske blev ok under dagens filmning tror jag.
Carro, Sarah och Frida bytte sen om till sina monsterkläder, medan Jensen, Thomas och Vobban åkte till Skönsmon för att hämta Lars (Proclus som äldre).
Vi gjorde lite filmningar med monstren och det var första gången vi hade monstren i full mundering och de blev bättre än jag förväntat mig, så två tummar upp till kostymavdelningen.
I den bitande kylan, nu helt utan solen som värme, så filmade vi lite när monstren anföll Kay. Kim blev då skadad när ett av monstrens klor rev honom i ansiktet. Det slogs lite med en stekpanna också. Men jag tror inte det blev nåt vi kommer kunna använda.

Tigerranding Vobban

Lars dök sedan upp och vi filmade hans och Kims scen. Jag är väldigt nöjd med Lars, mer än nöjd faktiskt. Riktigt bra insats.
Men frågan är om vi kommer kunna använda någonting som vi filmade under den där helveteslördagen. Det känns mest som vi fick en fruktansvärt, plågsamt kall testfilmning utomhus.
Vi bör nog byta location för vart vi filmar de där scenerna, och så bör vi nog filma dem när det är lite varmare ute. Jäkla Moder Natur som fick för sig att det skulle vara svinkallt just den helgen.
Pierre fick inte ens filma en sekund, men de underbara skådespelarna gnällde inte över huvud taget, dom är mina hjältar. Men den största hjälten är Thomas som offrar mer än folk ser för att få den här filmen att bli färdig. Jag har det enkla jobbet, det är alla andra som får slita och offra sig för filmen.

Proclus den äldre i full kostym

Vi skulle ju som sagt ha filmat dagen efter också men vi ställde in det och jag ringde runt till de skådisar som skulle ha varit med då. Men av någon jäkla anledning så glömde jag helt bort Martin (Christian). Så klockan 13 på söndagen ringde Martin och väckte mig och undrade var alla var. Usch vad hemsk jag kände mig då och Martin lät, låt oss säga, måttligt glad. Vi får se om han bryter sönder något ikväll.
Nu ska jag göra mig redo för kvällens utomhusfilmning på Skönsmogården, där vi ska filma när Palamedes (Houshang) blir nedslagen av tuffingarna.

/Kris ”jag har fortfarande ingen känsel i tårna” Dybeck

Filmfolket värmer sig med mat, upptagen regissör med mobil

Inspelningsdag 6 – Location: Domsaga

wideawake — Thu, 29 Jan 2009 08:26:12 +0000

Om jag haft knasiga dagar i mitt liv förut så var tisdagen den 27e Januari 2009 en av de knasigaste.
På lunchen så klippte jag av mig mitt långa hår, vilket inte varit kort sedan 1994. Mitt regissörsskägg rök dessutom, det ber jag om ursäkt för, men även regissörer får se ordentliga ut ibland. Jag måste ju vara lite fräsch så fler mammor kan tycka jag ser bra ut.
Sen efter lunch så åkte jag och Pelle (Bengt Bolme och allmän hjälte) ut till Birsta för att införskaffa lite saker till filmen. Bland annat så köpte vi ett svärd och en japansk kniv. Vad den stackars kvinnan på kommunen som tar emot fakturorna ska tro när hon ser att vi köpt ett svärd i kommunens namn vet jag inte, men hon tänker bergis ”Jaha, det är den där filmen igen.”.
Efter det så begav vi oss på jakt efter en stekpanna som inte skulle vara för hård, så att man i alla fall kan slå lite löst i huvudet på någon. Det hela slutade med att Pelle slog sig själv i huvudet med en stekpanna, varpå jag bad honom att även slå mig för jag ville också känna om det gjorde ont.

Skelettet Franz och en fin tavla Kreckelmann har

Det såg nog minst lika underligt ut som när Thomas (producent) och jag testade kablar på Clas Ohlson. Thomas som förövrig, tillsammans med Fredrik (Thomas henchman), Göran (kompositör och spelar även fritidsledaren Fred) och Anton (kameraman) ställde i ordning inne på min chefs kontor för att förvandla det från Evas (Snuviga kvinnan i väntrumsscenen) tjusiga kontor till Kreckelmanns (spelad av Petter) väldigt stökiga kontor, med skelett och allt.
Jag och Pelle införskaffade en mängd karamellfärg och sirap för att skapa både vanligt blod och monsterblod.

De två skådespelarna, Petter och Kim (Kay), dök upp på Domsaga och vi hjälptes alla åt att färdigställa Kreckelmanns kontor. Ett kontor som blev fullt med små internskämt och detaljer som man inte alls kommer att uppfatta när man ser på filmen, men bara det att de fanns där för skådespelarna gjorde väldigt mycket för att skapa den stämning som behövdes.

Professorn sliter med sina uträkningar

Karaktären Gerhalt Kreckelmann har tagit sig en ganska intressant vändning från den skrivna sidan till det vi filmar. Min tanke var att man skulle se Kreckelmann som något utav en Obi-Wan/Gandalf/Merlin karaktär, som fungerar som den vise gamle vägvisaren för vår unge hjälte. Istället så har Kreckelmann blivit en väldigt creapy vetenskapsman med ett dunkelt förflutet. Något som vi utforskar lite i en scen som jag skrev till under måndagen och som vi filmade från en väldigt underlig vinkel under kvällen.
Men innan vi gav oss an att filma så hade producent Thomas satt sina kulinariskatalanger på prov och lagade mat och skådeseplarna och resten av crewn.
Det var satans gott och det räckte till alla, trots att Kim tog mer korv än jag ätit under hela mitt 28-åriga liv.

Kvällens filmingar var lite utav det smidigaste man kan be om när det gällde vad som hände framför kameran när den väl var på. Både Petter och Kim leverarade bättre än någonsin och satte det mesta på en eller två tagningar. Å andra sidan så fick jag försöka använda någon form av regissörspondus när väl kameran var av, för dessa herrar var lite ur kontroll. Men de trivdes ihop och det kändes verkligen. Men med spelad irritation försökte jag få dem att stå still så att Anton kunde få ställa in kameran, något som inte är det lättaste när Petter är kramsjuk och Kim är sprallig som Televinken.

Skådespelare som tycker om varandra liiiite för mycket

Men vi satte tre scener på bara ett par timmar. Väldigt skönt. Det kändes även som om deras insatser var utöver det som de brukar leverera, och de brukar leverera bra.
Det var tyvär även Petters nästsista inspelningstillfälle. Han har bara sin dödsscen kvar. Så jag tror allt det kändes lite vemodigt för Petter, även för Kim, i och med att han tycker om att spela mot Petter. Det är skönt när skådespelare är trygga med varandra och inte är rädda för att göra bort sig inför varandra när kameran väl rullar.

Skådespelare umgås

Kim, som jag tidigare nämnt, är bra på improvisation och han räddade upp en tagning enormt bra och det blir nog den som hamna i filmen i slutändan,

Producent med kulinariska kunskaper

trots att Petter var ute och cyklade en sväng under den. Detta bara för att Kims reaktioner blev naturtrogna som bara den p.g.a. hans improvisation.

Thomas recept:
Kolbasz och Chorizo
Creme Bonjour, tomat och medelhavsörter-sorten.
grädde
en liten trevlig kantarellfond.
snåla inte på kryddor med lite yxa i, paprikapulver är finemangs till det här.
Naturligtvis pasta till.
Mätt och fin, och tagningarna sitter direkt.
Herzog och Kieslowski serverar inget annat under sina projekt….

/Kris ”jag har köpt ett svärd för kommunala pengar” Dybeck

Kris försöker förklara vad han vill få ut av tagningen

Inspelningsdag 5 – Location: Domsaga

wideawake — Mon, 26 Jan 2009 09:58:43 +0000

Tidig lördag, den 24e Januari 2009, och med tidig så menar jag ju tonårstidig, alltså kring 13-tiden. Ja i alla fall. Vid 13-tiden så gled jag in på Domsaga och började lägga över det som filmats på tisdagen, jag skrattade inte lika mycket åt Kreckelmann, Kay och sugpropparna den här gången, men nästan.
Strax innan 15 så gled Kim (Kay) och Petter (Kreckelmann) in på Domsaga och även denna gång var båda märkbart nervösa över sina repliker. Petter hade som vanligt med sig skräpmat.
Medan jag la in lite mer av det filmade materialet så försökte de andra två att gå igenom scenen i alla fall EN gång innan vi började filma.

Kreckelmann och hans DDR-väska

Medan detta pågick så dök Pierre (Arthur/Skuggaspekt) upp, han går nämligen i samma teatergrupp som Kim och hade fått höra talas om Kreckelmann och hans kontaktgel.
Pierre och jag begav oss upp till inspelningsrummet och där höll Kim och Petter fortfarande på att gå igenom sina repliker och det var lite motigt för Kim, då scenen är känsloladdad och han ska skrika och vara uppgiven och innan det förvirrad och uppspelt. Det är inte en lätt roll att prestera bra om Kim blev märkbart förtvivlad över att inte riktigt greppa hur de olika replikerna skulle sägas och vad Kay egentligen menade med det han säger och skriker.

Kim utmattad på golvet

Till Petters förtvivlan så fick de inte köra klart hela scenen för tiden rann ifrån oss då vi bara hade två timmar kvar tills både jag och Kim skulle vidare på annat jobb. Så Kreckelmanns långa utlägg om allt fick de två aldrig repetera.
Min praktikant Anton, som även agerar kameraman under filmningen, var ledig så jag fick agera kameraman och regissör. Som tur var så hade vi Pierre där som kunde agera sufflör så att jag i alla fall kunde hålla ett öga på vad som egentligen försegick framför kameran.
Precis som den första dagen vi filmade de här två herrarna så gick de första tagningarna inte alls som man skulle ha önskat. Det var dock Kim som var den som var den mer okoncentrerade denna dag och Petter mådde allt lite gott inombords över detta.
Efter att ha tagit oss igenom en master efter många omtagningar så var vi framme vid närbilderna och jag lät Kim improvisera en hel del, mest för att han skulle få ut det ur systemet och så att det inte skulle bli några problem när vi efter det skulle gå över till den delen av scenen då han trycker upp Kreckelmann mot väggen för att sen skrika åt honom.

Skrikdelen av scenen gick galant och den krävde minst tagningar av alla dialogscenerna. När intensiteten trappas upp och det blir mer på allvar så levererar dessa två herrar bättre, när de inte står och funderar över vad som ska sägas. När de kastas in i situationen.
Men, sen så har vi Kim och han ”nä”.
Det var lika under inspelningarna av Nattens Barn. Kim är en skådespelarsjäl, ingen tvekan om saken och han är väldigt duktig på att improvisera och själva gestaltandet av en karaktär är det minsta av hans problem. Han har dock två saker som jag ständigt försöker få honom att tänka på.
1: Clint Eastwood-rösten. När han kommer in i sina scener och ska leverera de lite ”fräsigare” replikerna så sänker han röstens tonläge mer och mer till repliken kommer och då liksom väser

Clint Eastwood?

han fram den på ett sätt inte helt olikt så som Clintan skulle gjort. Grejen är bara den att Kay inte är Clintan.
2: ”Nä” eller ”Ja”. Kim är som sagt duktig på att improvisera. Men av någon anledning så fyller han i mitt i andras repliker eller alldeles han ska säga sin egna, och då med orden ”Nä” eller ”Ja”. Tyvär så hamnar oftast de här orden helt fel för honom och hans medskådespelare blir ofta förvirrade.
Ett exempel:

KAK: Det verkar som du blivit intresserad av det här på riktigt.

Kay: Nä!

KAK: Euhm…

I ovanstående dialog så har Kay blivit intresserad av klardrömmar på riktigt och har fått höra av Kreckelmann att den bok han fått av KAK bara är lite mer än en barnbok. Men här har vi ett problem som kan uppstå när man bara läser på scenen som ska filmas just den dagen, man glömmer bort helheten av handlingen och improvisationerna kan slå fel. Så när Kim, i det här fallet, ”känner” sin karaktär så har egentligen tappat bort det som är viktigt i det där meningsutbytet.
Och vad hade nu denna långa förklaring om vad som kan gå snett med lite förvirrad improviastion att göra med det som filmades?
Jo, även i denna scen så kläckte Kim ur sig ett ”nej” vid helt fel läge, vilket gav upphov till skratt. Lika så när han ritade upp en gravsten i smurf-storlek när han i sin ilska pratade om sin döde bror. Ja, det är svårt att inte må gott och skratta när man har två tokiga skådisar framför kameran. .

Kay förbannad

Hur som helst så klarade de två skådisarna av den mest intensiva delen av scenen bäst. Efter att ha tagit lite närbilder på de avslutande sekvenserna i scenen så var det dags för filmens första handhållna bilder.
Vi behövde nämligen lite detaljbilder för att fylla ut och klippa till. Så som Kays fötter som känner efter den riktiga marken, detta blir återkommande då han känner helt fel mark i drömmen. Även detaljer som händer som pekar på saker och kontorsstolar som åker. Kreckelmann som knappar på saker och lite annat smått och gott.

Salt smakar inte så gott

Allt som allt så kändes det som en lyckad inspelningsdag och vi var klara på strax över två timmar. Skulle dock kännas skönare om jag haft någon mer bakom kameran och att jag haft Anton på plats för att sköta kameran, men det blev säkert finfint ändå.
På tisdag är det nu dags för scenerna i Kreckelmanns klassrum, jag ska under dagen nu skriva en scen till som kommer äga rum där. Spännande, undrar vad som ska hända i den

/Kris ”Gör bara som det står i manus” Dybeck

Potenshöjande? Kreckelmann har sina idéer

Inspelningsdag 4 – Location: Domsaga

wideawake — Thu, 22 Jan 2009 10:10:28 +0000

Vissa dagar är lite speciella.
Tisdagen den 20e Januari 2009 började med att jag och Thomas (producent och location-ansvarig) skulle bege oss ut på jakt efter det som behövdes för kvällens scener. Man kan tycka att det var lite sent att börja jaga rätt på rekvisitan så sent som på dagen då vi ska filma. Men det enda som behövdes var en säng, lite sugproppar, lite kabel, smink till Kay (Kim) och en väska.
Detta för att kvällens scener skulle utspela sig i Gerhalt Kreckelmanns (Petter) lab. Detta lab ska vara sterilt, men ändå fullt med teknisk utrustning. Thomas och Jag hade redan kollat runt i huset (Domsaga) och hittat en hel del tekniskt mumbojumbo som vi kunde fylla ett par rullvagnar med.

Teknisk mumbojumbo

Men det återstod alltså det som jag tidigare nämnde. Så när praktikant Anton (även kameraman) dök upp på plats så lastade vi in oss i en firmabil och tuffade ned på stan. Första stopp Pipeline för att försöka få tag på en tältsäng. Detta inte bara för att det ska se provisoriskt och lite ”öststat” ut hos Kreckelmann, utan även för att sängen ska vara med i en drömsekvens som tar plats mellan de två scenerna och måste därför flyttas med ut till en utomhus-location. Så ju lättare säng desto bättre.

Piggelin och Petter

På Pipeline letades det förbrilt efter en tältsäng, av vilket de skulle ha flera, men efter en tripp in i ett kolsvart förråd fyllt med tomflaskor och tomburkar så gavs jakten till slut upp.
Framåt mot Clas Ohlson.
På Clas Ohlson så införkaffade vi lite sugproppar med krokar på, sådan som man har i badrum. Dessa sugproppar skulle vara en del i våra hembygda elektroder. Nästa del till denna uppfinning var kabel. När vi kom till kabelavdelningen så började vi kika på lämpliga kablar, och om någon gick förbi när jag ledde en kabel mot Thomas bröstvårta medan han bekräftade att det nog var en bra tjocklek så blev de nog väldigt förvirrad.
Här började även min förkärlek för ”öststatsorange” att visa sig. En svart och en orange kabel införskaffades och vi gick sen och inhandlade ett par gummihandskar, även dessa i öststatorange.
Next stop Myrorna.
Här hade vi förhoppningar att hitta den perfekta Kreckelmann-väskan samt att vi skulle kunna hitta två par glasögon åt professorn. Glasögonen var inga problem, men tydligen så skänker man inte fräsiga väskor till Myrorna. Den enda väska som kunde duga var ful som stryk men hade lite släng av öststatorange i sin färg, i alla fall om man verkligen vill det. Men vi hade redan planer på att slänga på lite DDR märken på den, för att ge den den sista touchen. Dock var jag inte helnöjd med väskan. Som tur är så hittade Anton två bra par glasögon.
Nu var det dags för sminket.
Tre förvirrade karlar… ok, två förvirrade karlar och en praktikant. Näää, Anton börjar bli karl han med, han fyller ju 18 på första Maj och allt.
Hur som helst, tre förvirrade karlar begav sig in på HMs sminkavdelning. Vi skulle köpa kajal så att vi alltid har kajal på plats när vi filmar och inte måste förlita oss på att någon av tjejerna har med sig en egen kajal som Kim kan låna för att fullborda sin förvandling till Kay.

Thomas fixar och trixar

Hur som helst så var varken jag eller Thomas riktigt säkra på vad vi var ute efter eller vad det hette, och Anton hade fullt schå att skämmas över att bära omkring på en öststatsväska.
Thomas som är lite äldre än mig var rätt säker på att det var kajal vi skulle ha. För säkerhetsskull så skulle jag fråga damen bakom kassan. Det lät så här:
Kris: ”Hej… euhm… vi är från en filminspelning och…. euhm… vi ska köpa smink för en kille ska ha det… han ska liksom ha runt ögonen… så här…. så vi behöver mascara…”
Thomas (viskandes till Kris): ”Kajal..”
Kris: ”Euhm… kajal… ja just det…”
Som tur var så skrattade damen bara och plockade genast fram det vi behövde.
Vi kollade även runt bland hårprodukterna för att försöka hitta något som kunde agera kontaktgel. Vi hittade en perfekt burk, med en påklistrad etikett som lätt kunde plockas bort för att ge burken ett anonymt utseende.
Beväpnade med allt utom säng så begav vi oss tillbaka till bilen, där vi möttes av en parkeringsböter på 500 kronor. Som den körkortslösa människa jag är så hade jag ingen aning om att Thomas gjort en rackare när han parkerat men det kändes och känns fortfarande väldigt jobbigt att han skulle åka på det där när vi fixade grejer till filmen.
Thomas tog nu på sig att fixa en säng till inspelningen medan jag och Anton åkte till Domsaga för att ställa i ordning de två rummen.
Vi skulle nämligen filma en scen som äger rum i ett väntrum också.

Vi började skramla ihop rullvagnar och tekniskt material. Sakta men säkert så bygdes ett fint lab upp framför våra ögon.
Petter dök upp en halvtimme inna utsatt tid och hade med sig ännu mer teknisk utrustning, närmar bestämt två oscilloskop som rundade av labbet väldigt bra.
Pelle (Bengt Bolme, fotograf och allt-i-allo) dök även han upp och även så Thomas, som nu hade med sig en nyinköpt tältsäng. Vi jobbade nu alla med att sätta ihop ett väldigt tjusigt och väldigt knasigt lab.
Pelle blev satt på elektrod-tjänst, något som jag gått bet på, trots min fiffiga lösning med bomull och trälim. Medan labbet färdigställdes dök Kim upp och han började som vanligt med att säga en massa tok, den här gången var det inte hans fel. Men när han skulle välja mat så stod det lite underligt på menyn.
Kim: ”Kris…”
Kris: ”Ja?”
Kim: ”Om feferoni är den här grönsaken…”
Kris: ”Ja?”
Kim: ”Och peperoni är korven…”
Kris: ”Ja?”
Kim: ”Vad är då pfeferoni?”

Matpaus för att lugna nerver

Producent Thomas fixade med maten medan Petter var väldigt nervös och repeterade repliker med Kim.
Jag och Anton virrade runt som yra höns för att båda bygga med labbet och ställa i ordning ”väntrummet”. Pelle och Thomas var dock klippor som skötte sina uppgifter bättre än vad någon av oss andra skulle kunna ha gjort.
Maten dök upp och ett försök att lugna Petters och Kims nerver gjordes. Sedan var det dags för kvällens första scen, av tre tänkta.

Väntrummet

Väntrumsscenen blev bra. Eva (förståndare på Domsaga) hoppade in som en dam i väntrummet som visar sympati för den skadade Kay. Björn (Granlo fritidsgård) hoppade in som den haltande Herr Johansson och Pelle tog på sig en roll som knarkare med gaffad hand. Även Petters kropp fick vara med i denna scen, dock inte hans ansikte.
Den här scenen gick smidigt och satt i en tagning.

Nästa scen… ja… den satt inte i en tagning. Men ack så mycket skratt det blev.
Först och främst så ser Petter ut som en tysk-porrfilmsvariant av Darth Vader.

Gerhalt Kreckelmann

Med sin läkarrock, sina handskar och en stor bandspelare runt halsen. Detta toppades av med ett litet DDR märke på hans fick och två par glasögon i samma ficka, plus då ständigt ett par glasögon på sig.
Det första vi skulle filma var en master så att jag hela tiden har något att klippa till, detta borde vara en enkel grej, då det bara gäller att ta sig igenom scenen. Inga märkvärdiga insatser behövs utan det kan man plocka från närbilder och andra vinklar.
Denna master verkade dock omöjlig.
När vi för två år sedan filmade Nattens Barn så hade Kim en scen där han skulle säga ”Det verkar som om någon har läst lite för mycket Harry Potter”. En replik som inte verkar allt för svår att säga. Men, allt är i hur man säger det. Efter 26 tagningar och hur mycket skratt som helst så fick vi äntligen en ”Harry Potter” tagning som fungerade, där ingen började skratta.
Nu var det sugproppsscenen hos Kreckelmann som var vårt nya gissel.

Kay och Kreckelmann

Hela scenen såg galen ut och jag kände mig nöjd, för det var så underligt och stämningen tryckt, precis som det skulle varit för Kay på riktigt. När Petter började smörja in Kims bröst med hårgelé som skulle vara kontaktgel, då märktes det att saker skulle kunna börja braka iväg utåt.
Den första sugproppen åkte på plats, och med ett högljudd ”popp!” så åkte allas koncentration ut genom fönstret.
Vi skrattade!
Och skrattade!
Tagning efter tagning.

Frustrerad regissör

Visst, det var asroligt varje gång vi bröt ihop, men frustrationen bygdes i mig. Vi hade en till scen kvar efter den här och efter en timmes filmande så hade vi inte tagit oss igenom den första halvan av den första scenen.
Tillråga på allt så hade scenen fått en liten förlängning och lite improvisierade ändringar i manuset var nödvändiga. Petter hade nämligen läst på en scen extra, som egentligen ska ta plats i Kreckelmanns klassrum och inte i labbet. När jag förklarade för Petter att han gjort det så blev han genast mer nervös och arg och på så sätt så lugnade jag honom med ett ”vi löser det” och nu har de två scenerna sammanfogats och jag har börjat med en re-write för att trycka in en extra scen i klassrummet för att förklara en del saker.
Hur som helst.
Skrattanfallen avlöste varandra och det var nog mer nerver än att saker var roliga efter ett tag. Från att ha haft en Kim som var väldigt missnöjd med allt han gjorde förra veckan så hade jag den här veckan en Petter som sa fitta fler gånger än en stenfull punkare. Frustrerad över att inte kunna sina repliker och lite first-time-nervositet så stapplade Petter sig fram. Det som är fascinerande med honom är att han kan vara hur nervös som helst, skrika fitta som om det var hans nemesis och klaga på att han inte ser något i glasögonen. Men när kameran väl rullar och innan han eller Kim bryter ihop så levererar han bättre än vad han själv vet.

Kreckelmann skrattar

Jag trodde att det skulle bli en lite pajig scen om jag ska vara ärlig, jag menar, här ska jag ha Petter brytandes på tyska som en professor och… ja… hur ska detta gå tänkte jag. Men fan, han är Kreckelmann, alltså det är inte Petter jag ser när jag tittar på monitorn. Det är en konstig professor som jag själv blir lite obekväm av. Vilket är jättebra, då känner man med Kay när han sitter och känner sig förvirrad och utlämnad.
Att Petter sen klarar av att leverera detta när han spelar mot en Kim som har en ”elektrod” mitt i pannan under hela deras dialog är ett under. Jag tror ju det faktum är mycket lättare för Kim, han ser aldrig elektroden i sitt huvud och som jag tidigare nämnde så är Petter inte Petter utan han är Kreckelmann när kameran rullar. Dessa två herrar hade bra kemi redan under Nattens Barn men jag ser här igen hur bra de fungerar ihop.

Kay känner obehaget i Kreckelmanns skratt

Kanske borde nästa projekt bli en buddy-cop-movie, Petter som den gamle veternanen och Kim som rookien? Nja, det lät jobbigt att behöva filma så mycket scener med de två ihop, skulle ha så ont i magen efter allt skratt.
Hur som helst så kämpade vi oss igenom mastern och gick in på närbilderna, Kim var en klippa. Jag är riktigt imponerad och stolt över honom och det känns som han har tagit upp sin prestation ett steg och jag börjar förstå hans missnöje med förra veckans café-scen. Det blir antagligen så att vi filmar om scenen på cafét, men mer om det i ett annat inlägg.
Petter levererade också utmärkt på närbilderna.
När vi kom till den del av scenen då Kreckelmann ska ge Kay en klocka som han ska kolla på i drömmen så uppdagade det sig för mig och Thomas att vi helt glömt bort att Kay skulle få en klocka på sin arm. Som tur var hade Petter ett armbandsur på sig och vi hade av en ren slump filmat en närbild på när han kollar in sin klocka. Så problemet var löst, och Petter får vara med i fler scener, även om det bara är i formen av sin klocka.
Efter klockan har åkt på så var det dags för Kim att få en mun full med salt.
Som den hängivna regissör jag är så valde jag att först testa det hela själv. Det smakade förjävligt. Men Kim ville att det skulle vara salt på rikigt så att reaktionen blev äkta. Nog blev den äkta alltid, och inte blev det bara en tagning inte, åh nej.
Men det roliga med detta är att efter vi var klara så kom Kim fram till mig och sa att han ville ta om just den reaktionsscenen. Så kanske gillar han salt?
Appropå salt så var det bästa av allt bra Petter spelade in just hur han leverarde ordet ”salt” med en så nöjd min. ”Zalt!”
Men efter att ha tagit oss igenom hela den här scenen (som i ärlighet faktiskt nu var två scener i en) så beslutade vi oss för att lägga ned för kvällen och filma den återstående scenen på lördag innan jag och Kim ska jobba.
Detta ger mig även en chans att titta igenom dalies från kvällens filmande för att se om vi behöver några extra scener.

Kay full med elektroder

Allt som allt så är jag väldigt nöjd med kvällens scener, men det känns mer som en komedi än något annat just nu. Men jag är väldigt glad över att Kim hittat vad som jag tycker är Kay, och att Petter har tagit något till sin roll som jag inte alls hade skrivit på pappret. Något som är mycket med vridet och skumt än vad jag skulle kunna fantisera ihop.
Kreckelmann ska vara lite som Dr. Emmet Brown i Back To The Future, nu är han ja… jag hittar inte ens orden. Ni får helt enkelt vänta och se när filmen kommer ut.

/Kris ”sminkexperten” Dybeck

Tysk homoerotik