FilmProjekt nummer 2 - Sundsvalls Fritidsgårdar » domsaga

Inspelningsdag 17 – Location: Domsaga med omnejd

wideawake — Mon, 23 Mar 2009 13:36:33 +0000

På fredagen den 20e Mars 2009 var det tänkt att vi skulle filma allt som vi hade kvar att filma.
Nu blev det ju inte riktigt så.
Lite bakgrund till hur det kommer sig att vi fick en jättehektiskt stressig fredag. Det var nämligen tänkt att vi skulle filma klart allt på söndagen och att vi skulle ha all tid i världen på oss då. Det var planerat sedan läng och alla skådespelare hade fått ett schema över när scenerna skulle filmas och så. Det visade sig dock på tisdagen när vi filmade att vare sig Pierre (Skuggaspekten) eller Kim (Kay) kunde vara med på Söndagen och att de glömt att berätta detta. Till grejen hör att antingen båda eller i alla fall en av dem var med i alla scener vi hade kvar att filma. Jag fick stressa ihop alla andra skådespelare, 8 stycken andra, plus Anton (kameraman) och Pelle (fotograf och allt-i-allo). Till råga på allt så fick vi byta ut Vobban mot Tobbe (inte Tobbe som varit med som en av tuffingarna) i rollen som Glenn, eller som han kallas: Grythund.

Pierre och Kim i en fight

Så istället för en lugn och fin söndag med filmning så fick vi lov att filma så mycket vi kunde mellan 13 och 17 på fredagen. Att klämma in 7 hela scener på den korta tiden kändes som en omöjlighet, och det visade sig att vi inte riktigt hann heller. Tre av scenerna är kvar att filma fortfarande.

Hur som helst så började vi med en fightscen mellan Pierre och Kim. Här var det svärd, stekpannor och knivar som användes. I den allra första tagningen så blev Kim huggen över handen med svärdet. Skada nummer 4 för Kim?

Hannah fast i Pierres grepp

Denna scen har de två skådisarna för länge sedan fått i uppgift av mig att korreografera ihop själva, något som de så klart glömt bort, vilket jag inte klandrar dem för. Så det blev en massa improvisation på plats. Kim, som den general han är, styrde upp fighten och det känns som den blev bra. Även om de bilder vi tog med handkamera kommer bli lite knepiga, då Houshang (Palamedes) inte hade slutat skolan än. Så vi kunde inte ha honom och Hannah (Ellen) i bakgrunden där de egentligen skulle vara, fightandes mot monster (Frida och Carro).
Vi tog sedan närbilder på när Hannah blir fasthållen av Pierre och på Kims dödsscen.
Kim fick upprepade gånger stå och skrika ”NEEEEEJ!” och efter några tagningar så reagerade grannskapet med att skrika: ”Håll käften, Emo-jävel!!!” till svars.
Alla på plats vred sig av skratt åt detta utfall, då det var så lustigt sammanträffande och att Kay faktiskt kallas för emo-jävel och emo-bög genom hela filmen.
Stackars Hannah var nu även tvungen att dränka sin arm med monsterblod (mest sirap och karamellfärg) och dessutom vara iklädd bara ett linne trots att det var 0-gradigt ute. Men hon var en trooper och tog sig igenom scenerna med väldigt lite gnäll över att det var kallt.

Blodeffekter

När vi filmade utdragningen av Pierres svärd ur Kims mage så hade vi en blodpump som vi tänkte använda, som hade fungerat utmärkt när producent Thomas testat den. Men jag och Anton (kameraman) lyckades inte få den att spruta så som vi ville. Så istället så fick jag stå bakom kanten på en vägg med en pet-flaska i handen och spruta ut blodet med den.
Det blev faktiskt riktigt bra i slutändan. Tyvär så är Pelle (fotograf och allt-i-allo) mitt i bilden när jag tittade på dalies, så jag vet inte riktigt hur jag ska lyckas trixa bort honom ur bilden. Men det får lösa sig, det har jag bestämt.

Hannah kan vara lite arg ibland

Det var nu dags att filma Glenns (spelad av den nya Tobbe) scener. Och jag är väldigt imponerad över hur han lyckades komma in och leverera replikerna jättebra. Efter det så var det dags för honom att slåss mot Kim. Den fighten kommer nog också bli bra och slutet på den när Houshang kommer och knockar Tobbe kommer bli ett bra moment i filmen hoppas jag.
Det var nu dags för Houshang och Hannah att stå och skrika lite och det skötte de båda ypperligt, och Hannah ser helt vild ut när hon slåss mot monstren.

Tiden började bli knapp nu och det var dags för Proclus (här spelad av Lars, då detta är hans äldre gestalt) att göra sin scen.
Lars skötte sin scen jättebra och Kim vågade denna gång till och med skrika repliken ”Kukars skymning!”.

Kay får lite sista hjälp av Proclus

Denna scen var snabbt avklarad.
Vi gav oss då an de tre sista scenerna vi hade att filma med Kim, de två resterande med Pierre blir tvugna att filmas med body-double.
Hur som helst så blev dessa tre scener fin fina tror jag. Svårt att säga utan monitor men jag litar på att Anton filmat dem väl. Det var bland annat dags för den stora kysscenen och den klarade Kim och Hannah av mycket väl i bara en tagning.
Jag tror jag kommer att ta några korta inserts till den här scenen. Men jag får se om vi hinner det innan snön försvunnit.
Rahel (Matti) spelade också in sin sista scen och den blev riktigt rolig, tror Matti kommer vara den karaktär folk kommer komma ihåg mest och prata mest om också.
Nu har vi, förhoppnings vis, bara två filmdagar kvar. Nu på tisdag och sedan när Kim och Houshang har tid att filma lite pickups. Plus att Hannah ska lägga sång på låten de ska köra i replokalsscenen.
Spännande! Snart är det redigering!

The kiss

/Kris ”kukars skymning” Dybeck

Inspelningsdag 16 – Location: Skönsmon och Nacksta

wideawake — Mon, 23 Mar 2009 10:22:59 +0000

Två stora händelser i filmen filmades den 17e mars 2009. Det första var Gerhalt Kreckelmanns (Petter) död och det andra var Franks (Kris) enda två scener.

Det första vi filmade var Petters och Kims (som spelar Kay) sista scen tillsammans, både i filmen och under inspelningen. Vi filmade på Skönsmons höjder och Thomas (producent) hade hittat ett bra hus att låna. Både Petter och Kim levererade scenen snabbt och bra. Kim gjorde ett riktigt bra jobb och levererade den precis så som jag tänkt mig den när jag skrev manus. Petter har ju gjort Kreckelmann till något som inte alls fanns i manus, men det gör inget, jag har accepterat att det är så Karaktären är i filmen.
När det sedan var dags för Petter att dö så blev han anfallen av ett av de mindre monstren (här spelat av Jennifer) och en liten fight uppstår. Det hela filmades med handkamera av Anton (kameraman), medan vi andra (jag, Pierre, Carro, Thomas och Kim) stod gömda bakom husknuten och höll koll på monitorn för att se så att scenen blev bra och så att jag skulle kunna ge regi. Eftersom både Petter och Jennifer ger väldigt mycket energi i sina scener så blev en fight mellan dessa två väldigt vild och när Anton skulle hänga med i svängarna så filmades både alla vi bakom knuten och en gång så filmades Pierre när han satt och försökte fixa monitorn.
Hur som helst så blev det en jättebra dödsscen och den skumme professorn dör en värdig död.
Det sista vi filmade vid huset var när Kay upptäcker att Kreckelmann verkar ha dött och sedan hör han hur monstren är nära och flyr då.

Det var nu dags att åka till Nacksta igen för ännu lite filminspelning där. Det var även dags för mig att återigen överlämna regissörshatten till någon annan. Petter tog nämnligen över den under de två scener vi nu filmade. Anledning var att jag skulle stå framför kameran. Carro (KaK) var kolugn inför våra scener men själv så var jag nervös. Alla skådisar i filmen är ju så duktiga, så jag ville ju inte vara sämre än dem. Sen så spelar jag ju rollen ”den 28-årige hunken Frank” vilket betyder lite kläder och en allmänt smörig attityd. Ok, det finns säkert de som säger att det inte borde vara några problem för mig att strosa runt vare sig lättklätt eller smörigt. Men jo, framför kameran blir jag banne mig lite nervös.
Hur som helst, Petter fick välja kläder åt mig, och medan jag stylade mitt hår så smörigt jag bara kunde så ställde Anton och Petter i ordning kameran. Pierre (Skuggaspekten) passade på att äta lite popcorn med Carro medan detta pågick, ett faktum som gjorde att vi var tvungen att poppa nya popcorn alldeles innan tagning.
Första tagning kom, Carro levererade sina repliker mot Petter som körde sina bakom kameran (scenen är när KaK pratar på telefon med Kreckelmann) och sen var det dags för mig att glida in och göra min entré. Det är fascinerande hur mycket man hinner tänka på så kort tid egentligen. När jag tittar in genom dörren så ska jag fråga vem det är på telefonen och sen vara lite dryg på henne och försöka få uppmärksamhet för att jag vill knulla (ja, man får skriva så ).
Men när jag tittar in där genom dörren så hinner jag tänka ”Hur ska jag säga det? Normalt? Viska? Ja, viska gör man nog när det nån som pratar på telefon. Shit! Titta inte in i kameran. Jaha, var ska jag gå nu? Jag vet, jag hämtar popcorn och matar henne med det. Hmmm, undrar om hon är beredd på det. Undrar om jag ska ställa mig lite närmre? Nja, jag vill ju inte vara obehaglig, men de ska ju egentligen alldeles snart knulla.” Sen var det plötsligt dags för avslutet på scenen då KaK ska hoppa upp i Franks famn för att de sedan ska försvinna ut ur dörren. Så jag slängde, lite sexigt arrogant, ifrån mig kastrullen med popcorn och så var det dags för Carros hopp upp i mina armar. Men vi började båda bara skratta istället. Sen vände jag mig om och fick syn på att jag kastat, den fortfarande varma kastrullen, på en skärbräda, som nu smälte sönder av värmen. Så det var dags att plocka fram en ny kastrull och sedan dags för omtagning.
Efter några tagningar satt scenen och sedan var det dags för närbilder och detaljbilder. Efter att ha sett scenen så här efteråt så måste jag säga att både jag och Carro lyckades leverera den bra. Vi får väl tacka Petter för hans regi av den. Även fast det lät mer som om han regisserade en porrfilm.
Det var nu dags för scen nummer 2 för oss. Då ska jag gå och dricka lite mjölk, bli skrämd av Carro, stänga kylen för att upptäcka Pierre bakom den, sen bli dödad av Pierre som jagar efter Carro och dödar henne också.
Till att börja med så rufsade ju både jag och Carro till våra hår och så tog hon på sig skjortan jag hade i scenen innan och jag själv var iklädd bara ett par, som det står i manus, urtjusiga kalsonger. Egentligen är det ett par urlöjliga kalsonger, men det är väl så det ska vara när man ska vara en hunk.
Sen så tyckte jag att det var viktigt att Frank ser lite svettig ut, så jag splashade lite vatten över kroppen och alla skrattade åt mig. Petter reviderade sedan sin åsikt om svetten, jag tror det var hans porrfilmsregissörshjärna som satte igång där.
När det väl var dags för tagning så börjar ju min hjärna sätta igång och tänka så där mycket igen. När jag öppnade kylen och skulle dricka mjölken direkt ur förpackningen så märkte jag att det inte direkt var det lättaste utan att spilla. När jag började spilla ut mjölken över mig själv så visste jag inte vad jag skulle göra, så sporrad av Petters porrfilmsrop så gjorde jag det som kom sig som naturligt för mig, jag smörjde in bröstet med den spillda mjölken, och det var väl kanske inte ett så bra beslut, men det ser för jäkla roligt ut.
Efter att ha tagit om den här scenen en mängd gånger och blivit dödad nästan lika många gånger av Pierre så märkte vi att det var alldeles för mörkt så vi fick ta om allt ihop med ny ljussättning.
Jag kan säga att jag var öm i häcken i flera dagar efter att ha dött så många gånger av Pierre, för jag slängde mig ned i backen varje gång och vi hade inga skydd där. Jag fick ju dock ingen skavank som kan mäta sig med Kims alla skador han fått under inspelningen.
Sen så blev det handkamera som jagade Carro genom hallen mot dörren, det blev två riktigt bra tagningar av den delen. Sen så var det lite småbilder av Pierre kvar, sedan var han tvungen att dra iväg på bio.
Eftersom Pierre var tvungen att sticka så fick Anton hoppa in som body-double åt Pierre i några tagningar på mig och Carro som vi hade kvar att filma.

Det kändes som allt som filmades den här dagen blev finemang. Riktigt nöjd är jag.

/Kris ”jag behöver lite mer svett” Dybeck

Inspelningsdag 14 – Location: Nacksta

wideawake — Mon, 16 Mar 2009 13:09:41 +0000

På lördagen den 14:e Mars, 2009, var det dags för en kort inspelningsdag. Det var bara Houshang (Palamedes), Frida (Tyra och monster) och Carro (monster) som var med och filmade.
Efter att misstänksamma grannar trott att vi var allt från ninjor till terrorister så var det dags att filma.
Här kände jag att Houshangs personlighet fick lysa igenom rejält, precis som Kims hade fått lysa på tisdagen. Fightscenen mellan Houshang och tjejerna var rolig att filma. Houshang sprang lite för fort hela tiden och vi fick fippla undan tjejernas hår hela tiden så att våra monster inte fick en massa hår helt plötsligt.
Under delen av fighten när monstren brottas med Palamedes så råkade Houshang skrika ”Men fitta!” i stidens hetta. Men som den gentleman han är så lyckas han även få ur sig en ”Ursäkta språket” mitt under fighten. Jag höll på att, som vanligt, dö utav skratt.
Rolig men kort inspelningsdag.

/Kris ”Näe, det är monster” Dybeck

Inspelningsdag 13 – Location: Nacksta

wideawake — Mon, 16 Mar 2009 12:55:00 +0000

Tisdagen den 10e Mars, 2009, fick Kim (Kay) se hur hans regissör bor. Vi var nämligen hemma hos mig och filmade alla scener som utspelar sig i Kays rum.
Så jag och Pelle (fotograf och allt-i-allo) gav oss ut på en liten shoppingrunda för att hitta lite dekor till Kays rum. Beväpnade med lite ungdomliga affischer och sömntablettssubstitut så hämtade vi upp Kim, Anton (kameraman) och Victoria (hjälpreda) för att bege oss till inspelningsplatsen.
Väl på plats så studerade Kim manus, Victoria och Anton spelade Wii medan jag och Pelle dekorerade rummet med affischerna och lite smått och gott som vi hittade hemma hos mig.
Väl färdigställt så skulle lätt en tonåring ha bott där. Väggen pryddes av Zelda, Darth Vader, My Chemical Romance och Hannah Montana. Hannah Montana har blivit lite utav ett stående skämt under inspelningen. Anton hade designat en lapp som vi kunde sätta på en pillerburk så det såg äckligt mycket ut som riktiga sömntabletter när vi väl fyllde burken med fourtabletter.
Kim började med att filma den scenen som egentligen var svårast. Kay har nämligen en dialog ut i tomma luften med sin döde bror. Något som inte är så jäkla lätt kan man tycka, men efter några omtagningar så var Kim riktigt på gång. Hans charm lyste igenom riktigt rejält när han pratar om hur det skulle vara om han kysste Ellen mitt under lektionen.
Jag tror att Kims charm lyser igenom rejält under dessa scener faktiskt. T.ex. som improviserade vi delar av en scen för att förklara varför han helt plötsligt har på sig varma kläder i drömmarna. Tror det blir riktigt bra allt det som filmades faktiskt.
Det var dock en destruktiv filmning, då Kim tog i lite för hårt när han skulle slänga bort pillerburken och då rasade en hylla vi ställt i ordning och det kraschades grejer. Sedan lyckades Pelle välta sin egna kamera så att en lins gick åt helvete.
Så vi får ju hoppas att de här scenerna blev bra så att kaoset var berättigat.

/Kris ”Har ni något som ser ut som sömntabletter?” Dybeck

Inspelningsdag 12 – Location: Västra Allén & Södra Järnvägsgatan

wideawake — Mon, 09 Mar 2009 12:56:30 +0000

På söndagen den 8:e Mars, 2009, så var det dags för ytterligare några utomhusscener.
Filmningen börjar närma sig slutet och snart är det bara redigeringen kvar. Skillnaden mellan att filma i 0 gradigt väder jämfört med -14 är stor. Även fast det var kallt ute så lyckades skådespelarna hålla uppe koncentrationen genom alla tagningarna.
Det var två scener som skulle filmas, en dialogscen mellan Houshang (Palamedes) och Hannah (Ellen), där även Milica (Gry) och Shani (Vera) var med. Den andra scenen var med tuffing gänget, Elias (Mårten), Martin (Christian) och Tobbe (Björn) då de hade sin sista scen att filma. Det är scenen då Kay (spelad av Kim) får sin revansch efter allt de utsatt honom för genom hela filmen.

Den här inspelningsdagen började med att två skådespelare, Shani och Elias, hade ändrat sitt hår. Shani hade färgat sitt hår och det blev faktiskt bra för det ska skrivas in i manuset och på så sätt kommer vi kunna dyka lite djupare i hennes och Milicas karaktär. Elias däremot hade rakat av sig sitt hår. Det var inte bra alls, jag blev helt ställd. Jag hade ju planerat att filma lite scener inne i skolan för att ge honom lite mer tid i filmen för att jag kände att karaktären borde utvecklas lite då den är läskig, men inte läskig nog. So much for that idea.

Det är faktiskt jätteskoj fast det är kallt ute

Det är vid sådana här tillfällen man känner att det skulle varit skönt om det var en film där skådespelarna inte behövde gå i skolan på dagarna utan att vi hade kunnat filma allt rakt av i tre veckor bara, istället för att dela upp det så här över två månader.
Eftersom vi inte kunde limma på hår på Elias huvud så var det bara att köra på.

Det första vi filmade var scenen mellan Palamedes och tjejerna.
Det är två olika gäng jag filmar med märker jag. Med tjejerna och Houshang så är det mycket skratt och mr. H är nog helt jäkla galen. Men å andra sidan så är han en helt underbar människa, Medan jag, Pelle (fotograf och allt-i-allo) och Anton (kameraman) började rigga upp vår nya Dolly, som Thomas (producent) byggt helt själv, så höll Houshang låda framför kameran, som inte ens var på.

Första tagningen med vår nya Dolly

När den där killen sätter igång är det helt galet. Jag skrattar jämt i hans närhet och ibland önskar jag att jag inte hade skrivit något manus åt honom utan att han bara spelade sig själv, för rollen Palamedes hade jag tänkt mig precis som Houshang är.

Shani läxar upp Anton, fast på ett skämtsamt vis

Både Houshang och alla tre tjejerna har en väldig värme i sina skratt och det är mycket varma skratt innan vi börjar filma med de här fyra. Det är riktigt hjärtligt.
När vi började filma den här dialogscenen så slog det mig att vi har castat väldigt vackra människor i de här rollerna. Jag menar, när man tittar på film och tv så tar man för givet att folk som visas där har en viss form av skönhet, det är liksom ett godtaget faktum att folk måste vara visst mycket ”snygga” för att visa sig i media.

Hannah med snö i håret

De fyra skådespelarna i den här dialogscenen skulle lätt platsa på vilken rödamatta som helst och ser alla ut som stjärnor i mina ögon. Vart jag vill komma med det här är att det såg riktigt bra ut, rent cinematiskt. Speciellt när Anton ramade in scenen vackert med ett träd mittemellan Ellen och Palamedes. Scenen gick relativt smärtfritt att filma, även fall Mr. H skrattar lika mycket som alltid. Han försökte dessutom slippa ta sina närbilder genom att låtsas som att han inte visste att vi inte filmat dem än. Den rackaren.

Det var nu dags för nästa gäng skådespelare att filma sin scen. Här har vi inte samma hjärtliga stämning, här har vi en väldigt bögig stämning, på det allra finaste viset. Det är ju inte bögigt på ett sådant sätt att dessa killar skulle vara homosexulla utan en liksom spelad bögighet som bara uppstår bland tonårspojkar när de verkligen är avslappnade.

Snabbt undan med rälsen när allmänheten måste förbi

Att jag och Pelle, som vuxna män (mer eller mindre), dras med i jargongen visar väl lite på hur öppen stämning det är… eller på att jag och Pelle är lite mindre vuxna än vad vi låtsas, vem vet.
Killarna hade fått i uppgift av mig att styra i ordningen den har scenens händelseförlopp själva och bestämma hur fighten skulle fortlöpa.

Elakingarna förföljer Kay

Detta gjorde de medan vi filmade den första scenen.
När vi kom tillbaka från den första scenen så bad jag grabbarna visa mig vad de hade kommit fram till. Jag behövde inte ändra på ett dugg, bara lite direktion över hur inledningen av scenen skulle vara. Så när folk ser den här scenen ska de komma ihåg att koreografin är helt grabbarnas och ingen annans.

Tre olika känslor i samma bild

Lika så, så är det helt Anton som styrt bilderna förutom de inledande sekunderna då jag skötte dolly-rörelserna.
Den här scenen visade vändningen från en tillbakadragen Kay till en riktigt snorjävlaförbannad Kay. Alla fyra grabbarna skötte scenen utmärkt och den var rolig att spela in trots det dåliga vädret.
Tobbe var så jäkla rolig som bara sprang iväg från fighten, det ser så roligt ut! Medan Kim ser livsfarlig ut när han tar tag i Elias och sen ger sig på Martin. Det blev en väldigt fysisk scen, då Kim slog både Elias och Martin på riktigt. Men inga sura miner för det.

Hämnden är ljuv

Jag är riktigt nöjd med filmningen denna dag. Har förvisso inte sett det filmade materialet än, men det kändes riktigt bra när vi filmade det. Jag har tur som har så bra folk med i den här filmen.

/Kris ”kolvagnen” Dybeck

Skådis och regissör är seriösa

Inspelningsdag 11 – Location: Domsaga

wideawake — Thu, 26 Feb 2009 09:44:21 +0000

Tisdagen den 24e Februari 2009 var en dag fylld med utmaningar.
Till att börja med så lämnade jag över regissörshatten, bokstavligt talat, till dramapedagogen Victor Henriksson.

Gästregissören Victor går igenom manuset

Detta för att skådespelarna skulle få en chans att utvecklas lite och för att jag skulle få lite träning i att släppa taget om mina projekt lite, samt för att se hur skådespelarna reagerar på någon annans sätt att ge regi.

När Victor blockade ut scenen med Kim (Kay), Elias (Mårten), Martin (Christian) och Tobias (Björn) så tog han det mycket lugnare och utförligare än vad jag brukar göra. Det märktes att Kim sög åt sig Victors ord som en svamp.

Med regissörshatten på så ger Victor ut lite regi

Samtidigt så började jag och Anton (kameraman) att inse att det skulle bli väldigt trångt att filma i den korridor vi valt att förlägga handlingen i.
Vi började att filma mastern, en hel bild av alla fyra skådespelarna. Det märktes här att Kim sög åt sig det som Victor sa medan de andra tre mest ville sätta igång och filma hela tiden. Den balansgången är svår att gå och något jag får brottas med varje gång, och jag är glad över att Victor struntade i att stressa igenom för jag tror Kim kan behöva få tid att känna sin karaktär lite mer.
Det var dock svårt att inte kliva in och ”hjälpa” när jag såg att grabbarna i tuffing-gänget kände frustrationenen byggas upp.

Kays blomma

Scenen, som är en väldigt intensiv scen, formades sakta men säkert fram och för varje omtagning så blev timingen och uttrycken bättre. Victor var bra på att framhäva och markera de saker som jag ville framhäva med manuset. Något som jag själv ofta glömmer att påpeka för skådespelarna i alla stress och förvirring. Sen tar jag ju lite väl ofta för givet att skådespelarna har läst manuset innan de kommer på plats, jag borde dock ha lärt mig att det inte är så.
Som tur är så är de världens underbaraste skådespelare ändå.

Kay och Mårten i en staredown

Vi fick några riktigt bra närbilder på alla fyra skådespelarna, och jag är mer och mer nöjd med Elias blickar när han gör sina scener mot Kim. Karaktären Mårten är många gånger läskigare än monstren i filmen.

/Kris ”Shanis mamma tycker faktiskt jag är snygg fast jag är korthårig” Dybeck

Kris utan regissörshatt och med en misstänksam min när han inte får regissera

Inspelningsdag 5 – Location: Domsaga

wideawake — Mon, 26 Jan 2009 09:58:43 +0000

Tidig lördag, den 24e Januari 2009, och med tidig så menar jag ju tonårstidig, alltså kring 13-tiden. Ja i alla fall. Vid 13-tiden så gled jag in på Domsaga och började lägga över det som filmats på tisdagen, jag skrattade inte lika mycket åt Kreckelmann, Kay och sugpropparna den här gången, men nästan.
Strax innan 15 så gled Kim (Kay) och Petter (Kreckelmann) in på Domsaga och även denna gång var båda märkbart nervösa över sina repliker. Petter hade som vanligt med sig skräpmat.
Medan jag la in lite mer av det filmade materialet så försökte de andra två att gå igenom scenen i alla fall EN gång innan vi började filma.

Kreckelmann och hans DDR-väska

Medan detta pågick så dök Pierre (Arthur/Skuggaspekt) upp, han går nämligen i samma teatergrupp som Kim och hade fått höra talas om Kreckelmann och hans kontaktgel.
Pierre och jag begav oss upp till inspelningsrummet och där höll Kim och Petter fortfarande på att gå igenom sina repliker och det var lite motigt för Kim, då scenen är känsloladdad och han ska skrika och vara uppgiven och innan det förvirrad och uppspelt. Det är inte en lätt roll att prestera bra om Kim blev märkbart förtvivlad över att inte riktigt greppa hur de olika replikerna skulle sägas och vad Kay egentligen menade med det han säger och skriker.

Kim utmattad på golvet

Till Petters förtvivlan så fick de inte köra klart hela scenen för tiden rann ifrån oss då vi bara hade två timmar kvar tills både jag och Kim skulle vidare på annat jobb. Så Kreckelmanns långa utlägg om allt fick de två aldrig repetera.
Min praktikant Anton, som även agerar kameraman under filmningen, var ledig så jag fick agera kameraman och regissör. Som tur var så hade vi Pierre där som kunde agera sufflör så att jag i alla fall kunde hålla ett öga på vad som egentligen försegick framför kameran.
Precis som den första dagen vi filmade de här två herrarna så gick de första tagningarna inte alls som man skulle ha önskat. Det var dock Kim som var den som var den mer okoncentrerade denna dag och Petter mådde allt lite gott inombords över detta.
Efter att ha tagit oss igenom en master efter många omtagningar så var vi framme vid närbilderna och jag lät Kim improvisera en hel del, mest för att han skulle få ut det ur systemet och så att det inte skulle bli några problem när vi efter det skulle gå över till den delen av scenen då han trycker upp Kreckelmann mot väggen för att sen skrika åt honom.

Skrikdelen av scenen gick galant och den krävde minst tagningar av alla dialogscenerna. När intensiteten trappas upp och det blir mer på allvar så levererar dessa två herrar bättre, när de inte står och funderar över vad som ska sägas. När de kastas in i situationen.
Men, sen så har vi Kim och han ”nä”.
Det var lika under inspelningarna av Nattens Barn. Kim är en skådespelarsjäl, ingen tvekan om saken och han är väldigt duktig på att improvisera och själva gestaltandet av en karaktär är det minsta av hans problem. Han har dock två saker som jag ständigt försöker få honom att tänka på.
1: Clint Eastwood-rösten. När han kommer in i sina scener och ska leverera de lite ”fräsigare” replikerna så sänker han röstens tonläge mer och mer till repliken kommer och då liksom väser

Clint Eastwood?

han fram den på ett sätt inte helt olikt så som Clintan skulle gjort. Grejen är bara den att Kay inte är Clintan.
2: ”Nä” eller ”Ja”. Kim är som sagt duktig på att improvisera. Men av någon anledning så fyller han i mitt i andras repliker eller alldeles han ska säga sin egna, och då med orden ”Nä” eller ”Ja”. Tyvär så hamnar oftast de här orden helt fel för honom och hans medskådespelare blir ofta förvirrade.
Ett exempel:

KAK: Det verkar som du blivit intresserad av det här på riktigt.

Kay: Nä!

KAK: Euhm…

I ovanstående dialog så har Kay blivit intresserad av klardrömmar på riktigt och har fått höra av Kreckelmann att den bok han fått av KAK bara är lite mer än en barnbok. Men här har vi ett problem som kan uppstå när man bara läser på scenen som ska filmas just den dagen, man glömmer bort helheten av handlingen och improvisationerna kan slå fel. Så när Kim, i det här fallet, ”känner” sin karaktär så har egentligen tappat bort det som är viktigt i det där meningsutbytet.
Och vad hade nu denna långa förklaring om vad som kan gå snett med lite förvirrad improviastion att göra med det som filmades?
Jo, även i denna scen så kläckte Kim ur sig ett ”nej” vid helt fel läge, vilket gav upphov till skratt. Lika så när han ritade upp en gravsten i smurf-storlek när han i sin ilska pratade om sin döde bror. Ja, det är svårt att inte må gott och skratta när man har två tokiga skådisar framför kameran. .

Kay förbannad

Hur som helst så klarade de två skådisarna av den mest intensiva delen av scenen bäst. Efter att ha tagit lite närbilder på de avslutande sekvenserna i scenen så var det dags för filmens första handhållna bilder.
Vi behövde nämligen lite detaljbilder för att fylla ut och klippa till. Så som Kays fötter som känner efter den riktiga marken, detta blir återkommande då han känner helt fel mark i drömmen. Även detaljer som händer som pekar på saker och kontorsstolar som åker. Kreckelmann som knappar på saker och lite annat smått och gott.

Salt smakar inte så gott

Allt som allt så kändes det som en lyckad inspelningsdag och vi var klara på strax över två timmar. Skulle dock kännas skönare om jag haft någon mer bakom kameran och att jag haft Anton på plats för att sköta kameran, men det blev säkert finfint ändå.
På tisdag är det nu dags för scenerna i Kreckelmanns klassrum, jag ska under dagen nu skriva en scen till som kommer äga rum där. Spännande, undrar vad som ska hända i den

/Kris ”Gör bara som det står i manus” Dybeck

Potenshöjande? Kreckelmann har sina idéer