Tidig lördag, den 24e Januari 2009, och med tidig så menar jag ju tonårstidig, alltså kring 13-tiden. Ja i alla fall. Vid 13-tiden så gled jag in på Domsaga och började lägga över det som filmats på tisdagen, jag skrattade inte lika mycket åt Kreckelmann, Kay och sugpropparna den här gången, men nästan.
Strax innan 15 så gled Kim (Kay) och Petter (Kreckelmann) in på Domsaga och även denna gång var båda märkbart nervösa över sina repliker. Petter hade som vanligt med sig skräpmat.
Medan jag la in lite mer av det filmade materialet så försökte de andra två att gå igenom scenen i alla fall EN gång innan vi började filma.
Kreckelmann och hans DDR-väska
Medan detta pågick så dök Pierre (Arthur/Skuggaspekt) upp, han går nämligen i samma teatergrupp som Kim och hade fått höra talas om Kreckelmann och hans kontaktgel.
Pierre och jag begav oss upp till inspelningsrummet och där höll Kim och Petter fortfarande på att gå igenom sina repliker och det var lite motigt för Kim, då scenen är känsloladdad och han ska skrika och vara uppgiven och innan det förvirrad och uppspelt. Det är inte en lätt roll att prestera bra om Kim blev märkbart förtvivlad över att inte riktigt greppa hur de olika replikerna skulle sägas och vad Kay egentligen menade med det han säger och skriker.
Kim utmattad på golvet
Till Petters förtvivlan så fick de inte köra klart hela scenen för tiden rann ifrån oss då vi bara hade två timmar kvar tills både jag och Kim skulle vidare på annat jobb. Så Kreckelmanns långa utlägg om allt fick de två aldrig repetera.
Min praktikant Anton, som även agerar kameraman under filmningen, var ledig så jag fick agera kameraman och regissör. Som tur var så hade vi Pierre där som kunde agera sufflör så att jag i alla fall kunde hålla ett öga på vad som egentligen försegick framför kameran.
Precis som den första dagen vi filmade de här två herrarna så gick de första tagningarna inte alls som man skulle ha önskat. Det var dock Kim som var den som var den mer okoncentrerade denna dag och Petter mådde allt lite gott inombords över detta.
Efter att ha tagit oss igenom en master efter många omtagningar så var vi framme vid närbilderna och jag lät Kim improvisera en hel del, mest för att han skulle få ut det ur systemet och så att det inte skulle bli några problem när vi efter det skulle gå över till den delen av scenen då han trycker upp Kreckelmann mot väggen för att sen skrika åt honom.
Skrikdelen av scenen gick galant och den krävde minst tagningar av alla dialogscenerna. När intensiteten trappas upp och det blir mer på allvar så levererar dessa två herrar bättre, när de inte står och funderar över vad som ska sägas. När de kastas in i situationen.
Men, sen så har vi Kim och han ”nä”.
Det var lika under inspelningarna av Nattens Barn. Kim är en skådespelarsjäl, ingen tvekan om saken och han är väldigt duktig på att improvisera och själva gestaltandet av en karaktär är det minsta av hans problem. Han har dock två saker som jag ständigt försöker få honom att tänka på.
1: Clint Eastwood-rösten. När han kommer in i sina scener och ska leverera de lite ”fräsigare” replikerna så sänker han röstens tonläge mer och mer till repliken kommer och då liksom väser
Clint Eastwood?
2: ”Nä” eller ”Ja”. Kim är som sagt duktig på att improvisera. Men av någon anledning så fyller han i mitt i andras repliker eller alldeles han ska säga sin egna, och då med orden ”Nä” eller ”Ja”. Tyvär så hamnar oftast de här orden helt fel för honom och hans medskådespelare blir ofta förvirrade.
Ett exempel:
KAK: Det verkar som du blivit intresserad av det här på riktigt.
Kay: Nä!
KAK: Euhm…
I ovanstående dialog så har Kay blivit intresserad av klardrömmar på riktigt och har fått höra av Kreckelmann att den bok han fått av KAK bara är lite mer än en barnbok. Men här har vi ett problem som kan uppstå när man bara läser på scenen som ska filmas just den dagen, man glömmer bort helheten av handlingen och improvisationerna kan slå fel. Så när Kim, i det här fallet, ”känner” sin karaktär så har egentligen tappat bort det som är viktigt i det där meningsutbytet.
Och vad hade nu denna långa förklaring om vad som kan gå snett med lite förvirrad improviastion att göra med det som filmades?
Jo, även i denna scen så kläckte Kim ur sig ett ”nej” vid helt fel läge, vilket gav upphov till skratt. Lika så när han ritade upp en gravsten i smurf-storlek när han i sin ilska pratade om sin döde bror. Ja, det är svårt att inte må gott och skratta när man har två tokiga skådisar framför kameran. .
Kay förbannad
Hur som helst så klarade de två skådisarna av den mest intensiva delen av scenen bäst. Efter att ha tagit lite närbilder på de avslutande sekvenserna i scenen så var det dags för filmens första handhållna bilder.
Vi behövde nämligen lite detaljbilder för att fylla ut och klippa till. Så som Kays fötter som känner efter den riktiga marken, detta blir återkommande då han känner helt fel mark i drömmen. Även detaljer som händer som pekar på saker och kontorsstolar som åker. Kreckelmann som knappar på saker och lite annat smått och gott.
Salt smakar inte så gott
Allt som allt så kändes det som en lyckad inspelningsdag och vi var klara på strax över två timmar. Skulle dock kännas skönare om jag haft någon mer bakom kameran och att jag haft Anton på plats för att sköta kameran, men det blev säkert finfint ändå.
På tisdag är det nu dags för scenerna i Kreckelmanns klassrum, jag ska under dagen nu skriva en scen till som kommer äga rum där. Spännande, undrar vad som ska hända i den
/Kris ”Gör bara som det står i manus” Dybeck
Potenshöjande? Kreckelmann har sina idéer
Tags: clint eastwood, ddr, domsaga, film, filminspelning, fritidsgård, monster, skräckfilm, skratt, sundsvall